Dags att vända blad
"Jag vet inte om de första sidorna av nästa kapitel kommer innebära guld och gröna skogar men jag är tämligen övertygad om att vi nu lever i en skarv mellan två epoker och just nu håller vi till och med upp sidan ifrån bokens rygg så vi liksom kan tjuvkika in på fortsättningen. Vid ett nytt fiasko skulle sidan lägga sig platt igen och så får vi fortsätta skriva på det där förbannade kapitlet. Men det vill vi inte, inte den här gången också, nu vill vi vända blad!"
Så har det gått ett år igen. I vanlig ordning har man så smått hunnit glömma hur uppriven och förbannad man var vid samma tid förra året när man återigen satt där full av förhoppningar och drömmar om att få se Real Madrid visa upp sin rätta sida i Europaspelet. Eller glömma är väl ett felaktigt ordval för visst fan sitter alla dem där åttondelarna där och gnager i det undermedvetna och gör sig mer och mer påminda ju närmare avspark vi kommer. Men de där hopplösa känslorna som infunnit sig efter alla de olika uttågen är svåra att känna utan precis som alla andra år går man in i åttondelsspelet med en försiktig optimism om att saker och ting äntligen ska vända.
Nu har det gått sju år (!) sedan Real Madrid senast överlevde en åttondelsfinal i världens största klubbturnering. Det är en paradoxal verklighet att tvingas acceptera då man är uppvuxen med ett Real Madrid som närmast per automatik höjde sig när det gällde som mest, vann dem där jämna matcherna och alltid fanns med långt framme när det skulle avgöras. Real Madrid och Raúl var närmast synonymer till Champions League under sent 90-tal och tidigt 2000-tal. Det är ett fullsatt Bernabeu i en semifinal med en dundrande CL-hymn och resta hårstrån som var en gängse bild av Champions League. Den bilden har tyvärr vittrat bort på ett onödigt och ovärdigt sätt och Real Madrids självbild har fått sig några rejäla törnar, man inger inte längre samma respekt och den respekten kommer inte att kunna återvinnas på annat sätt än att göra upp men den här moderna historien en gång för alla. För att göra upp med historien måste man lära sig av sina misstag och för er som av någon anledning inte varit med alla dem där dystra marskvällarna när vi knockats så tar vi oss därför tillsammans igenom den här smärtsamma resan en sista (?) gång.
02-03 – Senaste storhetstiden
Jag kunde börjat tidigare men väljer maj 2002 som startpunkt. För snart nio år sen vinner Real Madrid Champions League efter Zidanes oförglömliga volleyskott på Hampden Park i Glasgow. En annan hjälte var 21-årige inhopparen Iker Casillas som står emot Leverkusens kvitteringsjakt och de sju övertidsminuterna slår nog det mesta när man snackar nervositet och hög puls. Den gången gick det vägen och när Fernando Hierro lyfter pokalen mot skyn innebär det att Real Madrid är Europamästare för nionde gången. Året efter är det bistrare tider för Fernando Hierro. Real Madrid står på toppen av sin kapacitet med Zidane, Figo, Raúl och Ronaldo i eller nära sin prime och med Makélélé som utomjordiskt monster på defensivt mittfält. Kapten Hierro är tyvärr inte i sin prime. Trots en maxprestation i första semin mot Juventus lyckas man inte få med sig ett tillräckligt bra resultat från Bernabeu och under returmatchen på Stadio dello Alpi blir Pavel Nedveds turbofotboll för mycket för en trög Hierro och med en missad straff av Luis Figo får Real Madrid vinka adjö till La Decima.
2004
2004 ska ett fortsatt favorittippat Los Blancos ta revansch och efter avklarat åttondelsspel får man ”lätta” Monaco i kvartsfinal. Sällan har underskattning haft en bättre lämplighet som analysval när Real Madrid pinsamt slås ut av heltända fransmän. Uttåget från 2004 års Champions League sammanfaller med det helhetsras som inleds med terrorattacken i Madrid i mars 2004 och som sedan ligger som ett skimmer runt klubben under resten av decenniet. 2004 är senaste gången Real Madrid spelade en kvartsfinal i världens största klubblagsturnering. Nedan följer en sammanfattning av de efterföljande årens förehavanden i Europaspelet.
2005: Real Madrid – Juventus 1-0, Juventus – Real Madrid 1-0 (2-0 efter förlängning).
Ett Real Madrid på nedgång sprattlar till ordentligt på Bernabeu med en lysande Zinedine Zidane som fältherre. Los Blancos misslyckas dock med att ”döda” matchen i första mötet och får bara med sig 1-0 inför returen, likt 03. Bortamatchen är en jämn historia som Real Madrid mestadels kontrollerar. Nästan som en katt med en nio liv håller sig Juventus levande och därför räcker en missad markering på Trezeguet för att ta matchen till förlängning. Väl i förlängningen uppstår en ny chans från ingenstans och Real Madrid är hastigt och lustigt utslagna av ett organiserat och försvarsstarkt Juve.
Så lät det då: http://www.svenskafans.com/spanien/realmadrid/78637.aspx
2006: Real Madrid – Arsenal 0-1, Arsenal – Real Madrid 0-0
Det är två lag som inte mår särskilt bra som lottas mot varandra. Arsenal har vid det här laget tappat mycket av det sting man hade under sin oslagbara säsong 03/04 men trots ett pågående generationsskifte tar man sig till CL-final den här säsongen. Real Madrid å sin sida har med råge passerats av Ronaldinho-erans Barca som Spanien bästa lag och det är ett gammalt, ihåligt och ojämnt lag som tar sig an norra Londons stolthet. Wenger skickar ut något så ovanligt som ett lågt och omställningsspelande Arsenal på Bernabeu och genom en Henry-kontring får man med sig 1-0. Över två matcher är det relativt jämnt utan alltför många målchanser åt något håll men med ett klart spelmässigt kommando för "engelsmännen". ”Gunners” spelar med ett annat tempo och lyckas tämligen enkelt hålla nollan i 180 minuter.
Så lät det då: http://www.svenskafans.com/spanien/realmadrid/118311.aspx
2007: Real Madrid – Bayern München 3-2, Bayern München – Real Madrid 2-1
Säsongen som alltid kommer bli ihågkommen för den sinnessjuka upplösningen i ligan innehöll även den ett sedvanligt åttondelsdebacle, denna gång en Europa-klassiker mot Bayern. Ett möte som symboliserar några av de stora anledningarna till den här åttondelstrenden, naivitet och ineffektivitet. Trots en övertygande insats på Bernabeu och tre gjorda mål ger man bort två bollar till tyskarna och åker till Bayern med ett klart sämre utgångsläge än vad matchen borde medfört. Returmatchen hinner sedan knappt börja innan Roberto Carlos ger bort 0-1 och ett Madrid i uppförsbacke hämtar sig aldrig mot ett starkt hemmalag och ryker slutligen på bortamål efter förlust 1-2 på Allianz Arena.
Så lät det då:http://www.svenskafans.com/spanien/realmadrid/156867.aspx
http://www.svenskafans.com/spanien/realmadrid/156888.aspx,
2008: Roma – Real Madrid 2-1, Real Madrid – Roma 1-2
Ett märkligt möte och i och med 2008 års upplaga börjar det för första gången kännas som ett rent psykiskt hinder att nå längre än åttondelsfinal. Real Madrid är ett klart bättre fotbollslag än Roma under större delen av de två mötena, men det är Roma som är smartast och lyckas vinna båda matcherna med 2-1. I en normal värld ska Madrid ha med sig flera måls ledning redan efter en halvtimme på Stadio Olimpico men de enorma problemen att punktera matcher visar sig återigen vara förödande mot cyniska italienare. Trots att en bra insats i Rom ger 2-1 förlust är det inget katastrofläge inför returen men utan Ramos, Sneijder, Robben och Van Nistelrooy är det ett Madrid utan spets som ska vända på steken i Madrid vilket man alltså misslyckas med.
Så lät det då: http://www.svenskafans.com/spanien/realmadrid/223642.aspx
2009: Real Madrid – Liverpool 0-1, Liverpool – Real Madrid 4-0
En pinsam säsong för Real Madrid kryddas med den mest pinsamma av alla CL-uttåg. Med lite flyt kunde laget fått med sig 1-0 istället för 0-1 från mötet på Bernabeu men med i facit i hand spelar den ständiga otursförföljelsen mindre roll den här gången. Real Madrid blir förnedrat på Anfield Road av ett Liverpool som är i sin peak.
Så lät det då: http://www.svenskafans.com/spanien/realmadrid/285362.aspx, http://www.svenskafans.com/spanien/realmadrid/285352.aspx
2010: Lyon – Real Madrid 1-0, Real Madrid – Lyon 1-1
Madrid hade för en gångs skulle sett till att vinna gruppen men vad gör det när man ställs mot ett blivande semifinallag direkt? Nej slumpen har också haft en ständig närvaro av att aldrig ge Real Madrid någon speciellt fördelaktig lottning inför slutspelet. Ett hypat Real Madrid som öst in mål i ligaspelet var likväl stora favoriter inför mötet med Lyon, som i mångas ögon tagit både ett och två steg bakåt i förhållande till storhetstiden. Men historien går igen och ska man peka ut någon enskild faktor till fjolårets nederlag landar man i en evig diskussion om taktik, individuella insatser och frånvaron av ett samspelt lag.
Så lät det då: http://www.svenskafans.com/spanien/realmadrid/345503.aspx, http://www.svenskafans.com/spanien/realmadrid/345561.aspx
http://www.svenskafans.com/spanien/realmadrid/345606.aspx
Så vart står vi nu? Ja nog är laget på papperet bättre på nästan varje position i relation till den elva som gjorde bort sig mot Liverpool för två år sedan. I andra sammanhang har jag dock tjatat om hur Real Madrid fortfarande inte funnit ett ordentligt grundspel, en spelidé, sådant som gör att man kan konkurrera om titlar varje säsong. Jag hävdar alltjämnt att mer tid och troligen också någon sista justering av bygget kommer krävas innan Real Madrid är tillbaka på fullaste allvar. Det vittnar om den enorma kravbild jag och många med mig har på vårt Madrid. Men det där är framtid, nu handlar det om nutid och en match som kan betyda enormt mycket för nämnd framtid. Madrid skulle vid avancemang till en kvartsfinal hålla sig levande i den viktigaste tävlingen men man skulle också göra upp med det förflutna, vända blad och lämna ett av de värsta kapitlen i klubbens historia bakom sig. Jag vet inte om de första sidorna av nästa kapitel kommer innebära guld och gröna skogar men jag är tämligen övertygad om att vi nu lever i en skarv mellan två epoker och just nu håller vi till och med upp sidan ifrån bokens rygg så vi liksom kan tjuvkika in på fortsättningen. Vid ett nytt fiasko skulle sidan lägga sig platt igen och så får vi fortsätta skriva på det där förbannade kapitlet. Men det vill vi inte, inte den här gången också, nu vill vi vända blad!
Om vi kort återgår till diskussionen om utsikterna för den här säsongen har jag alltså upprepade gånger menat att ligaseger är, om inte en utopi, så nära därpå och baserat det på olika argument som tillsammans bildar faktumet att Real Madrid inte är något färdigt lag. Det är oftast färdiga lag som vinner ligor. Champions League är något annat. Här handlar det om att maxprestera vid några speciella tillfällen, att vara bäst och smartast vid en given tidpunkt. Om ligaspelet kan liknas vid skidsportens klassiska variant med intervallstart så påminner Champions League mer om den moderna varianten med masstart och man-man fokus. I den här spelformen och med den här tränaren tänker jag aldrig räkna ut Real Madrid. Laget är fullt kapabelt att vinna mot vilken motståndare som helst och i cupsammanhang kan det stundtals fantastiska omställningsspelet bli en avgörande faktor. Pratar vi högstanivå har Real Madrid även de andra säsongerna haft tillräckligt med kunnande och kvalitet för att spela ut alla andra lag och den här upplagan är dessutom bättre. Madridistas om några vet samtidigt att det inte behöver vara bästa laget som vinner. Vi har åkt ut när vi varit bäst, vi har åkt ut när vi varit sämst, vi har åkt ut när vi spelat jämnt, vi har åkt på alla tänkbara sätt och av mängder med olika själ.
Real Madrid anno 2010/2011 är alltså ett långt mycket mer balanserat och harmoniskt lag än man varit vid någon av alla de här förlusterna. Real Madrid är på papperet ett bättre lag än Lyon men det hjälper ju föga när man ska spela om det ute på planen. Real Madrid kommer precis som vid de flesta tidigare åttondelsfinaler möta ett lag som lyckats pricka in säsongens formtopp just nu. Lyon får avvara Lisandro men det det kvittas, för att utrycka det ödmjukt, mot skadan på Madrids bäste anfallare Higuaín. Vi kan annars inte förvänta oss att någon hjälper Madrid eller vill hjälpa Madrid. Skador, domslut, väderförhållanden, studsar – vi ska inte kalkylera med någon extern hjälp överhuvudtaget. Ingen kommer heller tycka synd om Real Madrid om man misslyckas den här gången också. Tvärtom. Det är Real Madrid själva som måste klara det här, bryta förbannelsen, vända blad. Det kan bara ske genom att varje enskild spelare tar sitt ansvar, gör sitt bästa och rättfärdigar att just dem är förtjänta av att bära världens finaste tröja. Det finns ingen att hålla i handen nu, ut och vinn!
