Från CL-semi till sist i Segundan
En vanlig matchrapport kan inte täcka tankarna efter Deportivos senast 0-2-förlust i Segundan. Något har gått riktigt snett i Deportivo. Efter tolv spelade omgångar i Segundan har laget inte vunnit på elva raka och Galiciens stolthet ligger sist i den spanska andradivisionen. Vad händer?
Den nästsista raden i ingressen ovan borde ha varit ett alldeles för tidigt aprilskämt men så är det icke. Dessvärre är faktumet sådant att Deportivo de la Coruña, som var en domarskandal från en Champions League-final 2004, ligger sist i Segunda División. Den kan man suga på hur länge som helst och den karamellen är lika sur som den är verklig.
Matchen idag mot Málaga såg ut ungefär så som det gjort den här säsongen. Depor har en hel del bollinnehav, skapar ett gäng halvchanser men läcker som en kvartersbassäng med en blåval i bakåt. Ofta kan resultaten känns lite orättvisa. Ja, i normala fall borde troligen Deportivo vinna en hel del av de matcher man i år har förlorat. Så är emellertid inte fallet. Vad i all sin dar har hänt egentligen? Vad är problemet?
Det finns många parametrar att ta in här, så klart. Ända sedan Miguel Àngel Lotina fick lämna under Augusto César Lendoiros presidentskap har korthuset sakta men säkert fallerat. Laget ramlade förvisso ur La Liga under Lotinas sista säsong men det var, som man säger, början på slutet. Sedan Lotina sparkades den 30:e juni 2011 och den nuvarande managern Luis César Sampedro anställdes den 7:e oktober 2019 har tretton olika managers rattat klubben. Det ger ett utslag på ungefär 232 dagar i genomsnitt per manager. Inte ens ett år per skalle med andra ord.
Ruljangsen på tränare är en stor orsak givetvis. Ingen manager har egentligen lyckats sätta sin prägel på laget under de korta perioder det haft chansen att styra klubben. I nio fall av tio har de också bara erbjudits kontrakt säsongen ut och alltid beroende på resultat. Huruvida det sett bra ut eller inte, rent spelmässigt, har varit irrelevant. Resultaten ska in. Där kommer vi också in på det strukturella problemet i klubben som funnits sedan Lendoiros sista tid som Depor-president. Tålamodet finns helt enkelt inte. Likt tränarna har sportcheferna också bytts ut med jämna mellanrum. Och då har jag inte ens nämnt de oerhörda förändringarna i spelartruppen. Trots att jag följer varenda jäkla Segunda-match vet jag knappt något om spelarna i truppen – förutom trotjänaren Àlex Bergantiños möjligen. De andra är tabula rasa i mina ögon.
Lendoiro tvingades bort som president för att han var alldeles för korrupt. Tino Fernández sparkade managers lika ofta som jag byter kalsonger och tvingades också bort som president. Nuvarande Paco Zas har inte suttit på presidentskapet länge nog för att man ska kunna ge en helhetsbedömning (han utsågs till president i april tidigare i år) men det går redan att notera två sparkade managers. Däremellan har alltså ett sommaruppehåll varit. Traditionen att sparka tränare, byta sportchefer och kontraktera nya spelare på löpande band fungerar uppenbarligen inte. Detta måste brytas, ty annars står vi där i Segunda B och undrar vad fasiken som hände egentligen. Det skulle också betyda att SvenskaFans behöver öppna upp en ny flik till vår redaktion. Segunda B finns inte som liga här på SF – än.
Det är alldeles för lätt att skrika ”avgå alla” i en sådan här situation. Just nu behöver klubben andas och målsättningarna måste tas ned. Att den nuvarande spelartruppen skulle vara tillräcklig för att ta sig upp till La Liga igen är lika mycket bluff och båg som styrelsens långsiktiga planer. Några långsiktiga planer finns det inte. Allt handlar om vad som sker här och nu. När klubben ramlade ur La Liga för två säsonger sedan valde man att spendera Primera-fallskärmen direkt under första sommaren istället för att sprida ut pengarna under några år. När Depor sedermera inte tog klivet upp stod man där i somras med skägget i brevlådan. Man kan slita sig loss från brevlådan men kommer att förlora en hel del hår på vägen. Just nu ser Deportivo ut att bli helt renrakade.
Fokus måste nu ligga på att säkra kontraktet i Segunda División, hitta en ung manager som kan leda laget i många år framöver, locka tillbaka publiken till Riazor, rensa i spelartruppen och ge fan i att låna in en hel startelva och istället satsa på egna spelare samt att ge oss supportrar något att tro på igen. Vi behöver en Juan Carlos Valerón. En Roy Makaay, Diego Tristán. En Manuel Pablo, en Naybet eller varför inte en Djalminha. Släng in Bebeto som huvudtränare, ge Donato rollen som sportchef. Deportivo måste åter bli Deportivo. Det får räcka nu.
