2021-01-03 15:00

Roma - Sampdoria
1 - 0

Getafe – Villarreal 1-1: Allt går fel för tillfället

Skade- och roteringsdrabbade Villarreal stod för en väntat osexig insats i söndagens lunchmöte. Uche lyckades visserligen ge Villarreal ledningen genom att dunka in en tveksamt dömd straff, men strax efter det släppte Villarreal, som så ofta förut, in ett nickmål. Allt överskuggades dock av Musacchios läskiga skada under matchens slutskede som lär sätta honom ur spel länge.

Startelvan:
Inga andra tävlingar att bry sig om längre, men Marcelinos roterande fortsätter. Eller var det kanske petningar nu, med tanke på hur dåliga Villarreal har varit på sistone?
Jokic fick starta på vänsterbacken och därmed göra sina första La liga-minuter för säsongen. Mittbacksparet Musen-Rusen från säsongens sämsta insats senast var utbytt mot unge Bailly och lastgamle Dorado.
På mittfältet gick Moi in från start efter att ha varit petad ur matchtruppen senast. Bredvid sig hade han som vanligt Pina och Trigge och på högerkanten breddade, till alla supportrars förtret, Rukavina.
Längst fram var anfallsparet från senast utbytt; Gerard och Uche spelade nu istället för Gio och ryggskadade Vietto.

Första halvlek:
Den på sistone petade Uche känns taggad och inleder matchen med ett smålurigt långskott och en nick utanför innan det har gått fem minuter.
Uche är dessutom ovanligt lugn med bollen, lyckas hålla uppe den och skapar flera hörnor. Tyvärr är Villarreal som vanligt löjeväckande ofarliga på offensiva fasta situationer.

I övrigt är matchen inget att försöka indoktrinera sina vänner till att bli Villarreal-supportrar med. Eller Getafe-supportrar för den delen. Att Uche nämns som en av få ljusglimtar säger väl det mesta. Efter halva halvleken dyker det upp statistik på min stream som talar om att båda lagen bara har slagit 60 procent av passningarna till sina lagkamrater.

Chanser är det också sparsmakat med.
Trigueros nickar bollen förbi en motståndare vid mittplan och ser ut att kunna sätta av i ett fint kontringsläge, men tyvärr är snabbheten långt ifrån mittfältarens största förtjänst, och han blir deprimerande snabbt ikappsprungen.

Nästa nästan-läge tillfaller också Trigueros efter dryga halvtimmen. Moi gör en fin skottfint på vänsterflanken och ser att hans mittfältskollega har gjort något han annars gjort för sällan den här säsongen; fyllt på i straffområdet. Dessvärre hinner en Getafe-back precis emellan med en tå innan Trigueros ska dunka till bollen.

Matchen rullar på med felpass och dåligt slagna hörnor från båda lagen fram tills minut 43. Då lurar Gerard först en back med sin mottagning, vrickar sig därefter förbi en annan och drar sedan till med sin vänsterbössa. Tyvärr viner det hårda skottet förbi målvaktens högra stolpe på fel sida.

Getafe hinner skapa sin första farlighet på en hörna när Naldo vinner en nickduell och skickar bollen precis utanför ena stolpen till en förstelnad Asenjos lättnad innan domaren blåser i pipan för att förkunna att det är dags för lite vila och förhoppningsvis snacka om hur det ska sättas lite sprätt på matchen.

Andra halvlek:
Efter lite intetsägande spel i inledningen av halvleken gör Uche en sedvanligt krånglig snurrmottagning en bit in på Getafes planhalva. Nigerianen passar sedan en medspelare men får snabbt tillbaka bollen precis utanför straffområdet. Uche drar bollen med högern förbi en motståndare och förbereder sig för ett vänsterskott, men då dyker en Getafe-spelare upp bakifrån och plötsligt ligger båda spelarna på backen i straffområdet. Domaren pekar på straffpunkten, men på reprisbilderna är det svårt att avgöra om han borde ha gjort det. Det är svårt att avgöra om försvararen hinner in och petar undan bollen och sedan blir omkullsparkad av Uches skottförsök, eller om backen bara träffar Uches ben och stoppar hans möjlighet till skott.
Hur som helst dunkar Uche in Villarreals första straff på 22 matcher mot sitt gamla lag och håller igen med firandet.
En tveksamt dömd straff krävdes alltså för att bryta Villarreals 420 minuter långa måltorka, den längsta någonsin för klubben.

Uche, spelaren med flest toppar och dalar i Villarreal, verkar vara på väg mot en formtopp och kommer till ett nytt hyfsat avslut efter en kontring någon minut senare.
Efter 59 minuter byts Bailly, som förmodligen har varit matchens bästa spelare och har stängt ner massvis med Getafe-anfall, ut utan att se skadad ut. Möjligtvis var Marcelino rädd att han skulle får sitt andra gula kort för dagen. Det första gör för övrigt att han inte får spela nästa match. In i hans ställe kommer Musacchio.

Efter 63 minuter byts matchens näst bästa spelare, Uche, också ut och ersätts av Giovani.

Getafe börjar flytta upp laget mer och ägnar det mesta av tiden till att försöka slå in tidiga inlägg. På ett av dessa fallerar, som så många gånger förr, Villarreal-försvaret när Diego Castro dyker upp med sitt bli-intagen-på-förhör-på-flygplatser-utseende helt fri mellan Musacchio och Dorado och snyggt nickar in 1-1 via bortre stolpen.

Gio sticker upp med ett långskott som Guaita tippar ut till en hörna som blir, surprise surprise, helt ofarlig och istället leder till ett 3-mot-2-kontringsläge för Getafe. De före detta burgarkungarna tar dock inte tillvara på det på något fenomenalt sätt men tvingar i alla fall Asenjo till att slänga sig för att mota undan bollen.

Efter det byts Chershyev in mot Moi och gör efterlängtad comeback efter några veckors skadefrånvaro. Alla Villarreals byten gjorda och Rukavina kvar som högerytter…

Efter 75 minuter springer Diego Castro och Musacchio mot samma boll. Musen hinner först till bollen och sparkar undan den men blir kvarliggande när Getafe erövrar bollen och fortsätter spela på i någon minut innan bollen åker utanför sidlinjen. Då rusar Villarreal-personal in för att behandla och bära Musacchio av planen. På de onödigt många repriserna ser vi hur foten på Musacchios stödjeben nästan ser ut att ramla av benet. Bland det värsta jag sett. Brutet vadben och ligament ur led i vänstra vristen.

Villarreal tvingas avsluta matchen med tio man. Mario får lira mittback (kanske dags att försöka Mathieu-förvandla honom från medioker ytterback till bra mittback). Rukavina tar ett steg ner till högerback. Gio lirar högerytter, Gerard vänsterytter och Cheryshev jagar på ensam längst fram.

Trots det numerära underläget är Villarreal farligast under matchens slutfas. Cherry snor en boll högt, väljer som alltid att utmana sin motståndare på utsidan och drar iväg ett halvdant skott.
Gio prövar samma metod några minuter senare, men istället för att skjuta låter han sig knuffas omkull i straffområdet. 99 av 100 gånger hade det gett frispark utanför straffområdet. Innanför ger sådana situationer straff kanske tre av hundra gånger. Och förmodligen ännu färre när man tar i beaktning att laget i fråga redan har fått en straff tidigare i matchen.
Gio får ett nytt läge i ungefär samma position innan matchens slut efter en skarvnick från Gerard, men som så ofta den här säsongen tar mexikanen för lång tid på sig och tvingas tillslut hafsa iväg ett svagt skott utanför.

Inget mer farligt händer. Passande nog avslutas dock matchen med ett felinkast från Jokic.

Annat jag grunnar över:
Det var hemskt att återigen se Rukavina som ytter. Ännu värre än att se Jonathan, som så tydligt är en innermittfältare, spela där. Det är verkligen anmärkningsvärt hur mycket sämre Villarreal spelat sedan Cani och Espinosa tvingades bort från klubben (ja, jag är medveten om att Brunos frånvaro nog bidrar också).
Almeria har i alla fall fått en ny tränare istället för sparkade tråkmånsen JIM som knappt gav Espinosa någon speltid.
Sergi Barjuán heter Espinosas nya boss och han har gett Villarreal-lånet fullt förtroende direkt. I helgen gjorde Espinosa ett mål och låg bakom massa annat i Almerias 3-0-seger. Deras största seger på över ett år.
Mycket tyder på att Marcelino har svårt för spelare med ”stjärnmentalitet”, och kanske är det därför inte Nahuel, som till exempel visade öppet missnöje över att bli utbytt tidigt i andra halvlek nyligen mot Valencia Mestalla, eller Leo Suarez får chansen i a-laget istället för den mer arbetsamme men långt mindre talangfulle Alfonso Pedraza.
Villarreal saknar verkligen spelfördelaryttrar. Framför allt när inte Bruno finns för att ändra tempo i matcher eller slå hårda vertikala passningar rätt upp på anfallarna.