Gulbollen 2014/2015

Gulbollen 2014/2015

Fifas korruption blir allt mer avslöjad. Snart får vi väl reda på att det har pågått röstfusk vid deras pris Guldbollen också. Visst känns det då skönt att vi finns här för att redovisa de viktigaste sanningarna från det senaste fotbollsåret. Vem har egentligen varit bäst? Vem borde byta frisör inför nästa säsong? Vem har påmint mest om den gamle hjälten José Mari? Svåra frågor, men vi har svaren.

Själva Gulbollen
(Tilldelas en spelare som varit bäst under årets gång.)

Patrik:
Svaret är enkelt, Messi, och karln behöver ingen motivering egentligen så därför motiverar jag varför jag har en bubblare i Manuel Neuer. Jag förstår att Messi och Ronaldo är helt överlägsna som offensiva spelare, men jag vet inte riktigt var gränsen ska gå för att en målvakt ska kunna få ett sånt här pris. Neuer var helt extrem under VM ifjol, har varit brutal i ligaspel och Champions League i år och tar målvaktsspel till helt nya dimensioner. Därför förtjänar han egentligen en Gulboll som tröstpris.
 
Fredrik:

Trots att Riquelme alltid har haft motsatsen till de svenska u21-landslagspojkarnas träningsmoral är han den näst bäste fotbollsspelaren jag har upplevt. Med ålderns inverkan betydde det att han var mer stillastående och skadebenägen än någonsin under den senaste säsongen. Ändå var han – när han väl spelade – bäst på plan i varje match när han avslutade karriären med att leda sin moderklubb, Argentinos Juniors, tillbaka till spel i den argentinska högstadivisionen.
Jag hoppas att hans eftermäle blir att de som älskar att spela fotboll men hatar att springa och hänga i gymmet ändå vågar hoppas på att kunna bli fotbollsstjärnor. För jag kommer inte klara av en fotbollsvärld enbart bestående av träningsfreaks, helt utan lata bollgenier.

Joakim:
Som vanligt står dessa priser mellan Cristiano Ronaldo och Leo Messi. Båda har gjort enastående säsonger, igen, och burit fram sina lag. Messi har burit fram sitt lag till trippeln.  Det var dock Ronaldo som kammade hem Guldbollen senast, men vem ska få gulbollen som Årets spelare? Jag är benägen att ge det till gubben Pirlo, som trots sin höga ålder (och skilsmässa) hållit en världsklassnivå som nästan tog Juventus till en Champions League-titel. 
 
Årets Uppsving
(Tilldelas en spelare som inte tidigare fanns där, men nu dansar fram mellan fotbollsfansens hjärnceller eller en gamling som tagit ett par steg framåt och lämnat ordentliga fotavtryck i fotbollsvärlden.)

Patrik:
Här tycker jag att man kan hedersomnämna hela Juventus offensiv, som har gått från att vara ett gäng med ratade fotbollspensionärer och bråkstakar till att framstå som eleganter i fotbollshimlen, men det är inte någon av dem som får min nominering. Den ger jag istället till vår egen Luciano Vietto, som för mig var helt okänd innan säsongen men som varit helt otrolig oavsett om han startat på bänken eller kommit in som inhoppare. Grabben sägs ha kostat Villarreal 5,5 miljoner euro för ett år sedan och såldes för mer än det tredubbla till hans läromästare Simeones Atletico för någon vecka sedan. Bra deal för alla inblandade!
 
Fredrik:
Bernardo Silva lirade i Benficas b-lag säsongen innan den nyss avslutade. Sedan förra sommaren har han hunnit bli utlånad till Monaco, köpas loss efter ett halvår för 150 miljoner kronor, spela storslagen fotboll i Champions League och vara u21-EM:s största offensiva attraktion.

Joakim:
Vitolo i Sevilla. Killen går från att vara en utfyllnadsspelare till att leda laget med viktiga mål. Ingen trodde väl att säsongen skulle sluta med en landslagsplats? Aleix Vidal skulle också kunna få det här priset, för ingen trodde väl att debutsäsongen skulle sluta med en övergång till Barcelona? Några Sevillaspelare har helt klart fått ett uppsving. 

Årets Flopp
(Tilldelas någon som inte varit i närheten av att leva upp till förväntningarna.)

Patrik:
Vad heter den där snubben som gick till Man United på ett oklart kontrakt för en jävla massa dolares..? Jag tänker givetvis på Radamel Falcao. Den gode Falcao har fullkomligt sprutat in mål för nästan alla klubbar han spelat för tidigare, plockas in av van Gaal och lyckas därefter inte åstadkomma ett dugg. Det värsta, och det bästa för oss som gillar fotboll, är att jag tror att han kan komma att spruta in mål i Chelsea nästa säsong igen om ”a special someone” bara ger honom chansen.
 
Fredrik:
Valencia tvingades förlita sig på en stark försvarsfemma och ett kompakt försvarsspel över hela plan under den senaste säsongen, trots att den nyrika klubben hade slängt upp pengar i drivor på offensiva spelarköp (ibland förklädda som lån med köptvång).
300 millar för Manchester City-bänkade Negredo. 300 millar för den alltid lika tafatte Rodrigo Moreno. Fladdermössen betalade mer för Rodrigo de Paul än vad Villarreal betalade för hans dåvarande klubbkamrat Luciano Vietto, som Valencia dessutom hade första tjing på men inte valde att utnyttja. Valencias offensiv kändes stel hela säsongen och man fick ofta sätta sitt kreativa hopp på de tidigare ratade spelarna Piatti och Feghouli. Och inte blev det bättre heller av att man splashade ut ännu en hutlös summa på den ensidige Enzo Perez i januari.
Valencia borde ha en positiv sportslig framtid med tanke på alla pengar klubben nu har. Men det känns tveksamt om Jorge Mendes-inblandningen är bra för klubben, om den triste Mourinho-adepten Nuno kan utveckla lagets offensiva spel och om de värvningsansvariga är tillräckligt duktiga på sina jobb.
(Och det hör liksom till att Valencia, på ett eller annat sätt, ska få det här ”priset”.)  

Joakim:
Giovani dos Santos. Förväntningarna var skyhöga inför säsongen, men säsongen bara föll ihop som ett korthus. Villarreal kan tänka sig att sälja...

Årets José Mari
(Behöver ingen förklaring.)

Patrik:
Jag bara måste ge det här priset till Neymar, dels på grund av filmningarna och dels på grund av frillan. Det bubblar i mig varje gång jag ser Neymar ligga i gräset efter ”tacklingar” och det är inte sällan jag sitter i soffan och skriker fula ord mot skärmen. Tyvärr är han egentligen en alltför bra målskytt för att få priset, och tyvärr för min egen skull satt jag på en brun bar i Boston och gastade lika mycket om filmningar under VM ifjol när Zuniga bröt ryggen på pojkstackaren. Det kanske i och för sig tyder lika mycket på att man inte längre momentant kan särskilja allvarliga skador från vanliga skrubbsår och blåmärken i dagens filmningsfotboll. Det var bättre på Josés tid, då visste man direkt att det filmades. Bubblare får bli Ike Uche, som blivit berövad på 5-10 straffar under säsongen på grund av att han hela tiden filmar.

Fredrik:
José Mari var fin på sitt sätt, men man förstod inte riktigt hur han kunde ha så stora fotbollsmeriter som han faktiskt hade.
På samma sätt har nu Erkan Zengin, snart 30, spelat sig till en startplats i Sveriges landslag utan att någon riktigt förstår hur. Precis som José har han svårt att göra mål och assist trots sin offensiva position, och han bidrar sällan till spelet mer än att, likt José, ramla väl lätt när motståndare kommer upp i ryggen.
Dessutom har Erkan ett hårsvall som José skulle vara stolt över, nästan lika olivig hy som vår gamle anfallare och det känns inte som att det helt går att utesluta att José i hemlighet också har gjort en eller flera skönhetsoperationer.


Joakim:
Alltid i blåsväder, alltid en dribbler, alltid en målskytt. Inte omtyckt av någon, egentligen. Den som har varit lite extra mycket sig själv den här säsongen, det är Zlatan Ibrahimovic.

Årets Målskytt
(Tilldelas en spelare som man gärna kramar om.)

Patrik:
Harry Kane. Hurricane skulle lika gärna kunna fått priset som Årets Uppsving, men jag vill hellre krama Harry Kane än Luciano Vietto. Vietto känns så minderårig och pojkaktig och Kane spelar för bövelen i Tottenham. Fortsätter han där kommer han aldrig att vinna något och han behöver därför en kram.
 
Fredrik:
I Villarreal vill jag ha små, rörliga, oberäkneliga anfallare som är bra med bollen. Men hur rolig skulle fotbollsvärlden vara om allt såg likadant ut överallt? Inte särskilt, tror jag. Därför gläder det mig att en orörlig och trubbig centertank på 38 bast fortfarande kan göra 22 ligamål i ett halvdassigt Serie A-lag. Och visst ser Luca Toni dessutom riktigt kramgo ut?

 
Joakim:
Bespottad och avstängd kom han till Barcelona den här säsongen. Det gick fruktansvärt trögt i början men när han väl kom igår var Luis Suarez tillbaka i gott slag. Krönte sin debutsäsong i La Liga med att avgöra Champions League-finalen. 
 
Årets Mål
(Tilldelas den spelare som gjort det snyggaste, mest betydelsefulla eller märkligaste målet.)

Patrik:
Jag väljer att nämna två mål; dels Messis andra mål på hemmaplan mot Bayern i Champions League-semin. Det är väl kanske årets mest omtalade mål, och det bör det vara. Det finns så många dimensioner i det målet så jag blir inte riktigt klok, men vi behöver inte snacka mer om det. Det andra målet jag väljer att nämna är när Alvaro Arbeloa fick glidtackla in bollen framför Cristiano Ronaldo mot Almeria tidigare i år. Om man inte sett klipp på portugisens reaktioner efter målet bör man snarast bege sig in på Youtube för en titt på en skamligt okamratlig kille. Jag väljer därför att utnämna Cristiano ”Douchebag” Ronaldos icke-mål till årets mål.
 
Fredrik:
För cirka ett år sedan var Las Palmas så nära att kvalificera sig för spel i La Liga via playoff att fansen redan hade börjat inta planen. Detta gjorde dock att spelet inte kunde fortgå och domaren lade följaktligen på mer tilläggstid. Och i matchminut 100 kvitterade Córdoba och gick istället upp via fler gjorda bortamål.
Den senaste säsongen kom Las Palmas till ett liknande läge. Ö-laget förlorade den första matchen i det avgörande playoff-mötet med 3-1. I det andra mötet gjorde man tidigt 1-0 och tryckte hela tiden febrilt på mot Real Zaragozas mål, men efter 80 minuter var resultatet fortfarande oförändrat. Drygt fem minuter senare sträckte dock Sergio Araújo fram en tå på ett inlägg, bollen gick i mål och fansen fick återigen jubla. Den här gången höll de sig dock i skinnet tills domaren blåst i pipan innan de helt kunde släppa loss firandet. Årets viktigaste mål gjorde Sergio Araújo, och det ska bli intressant att se hur Villarreal löser problematiken med att möta ett gulblått lag i ligan för första gången sen gud vet när.

Joakim:
Lionel Messi tar emot bollen, tar ett par steg in i straffområdet och Jerome Boateng faller i backen. Leo glider vidare och chippar in bollen med högerfoten. Bayern är ett slaget lag. Vägen mot finalen ligger öppen.

Årets Frisyr
(Tilldelas någon som borde byta frisör, alternativt betala extra mycket eftersom denne gör ett så fantastiskt jobb.)

Patrik:
Egentligen vill jag ju ge priset till Leo Messi för att han överhuvudtaget har skaffat sig en frisyr, men det är ju inte så crazy så det gör sig inte riktigt. Istället får Arturo Vidal mitt pris, eftersom han så fint synkad ett svagt psyke med en psyksvag frisyr. Han ser liksom farlig ut, och han verkar farlig i livet och på fotbollsplan. Jag vill därmed rikta ett tack till alla som har en frisyr på samma nivå som sitt spel och inte ser ut som Lord Bendtner med ”bra” frilla men hopplöst spel.
 
Fredrik:
Det råder inga bra hårtider i Villarreal. Till och med Tomás Pina har klippt sig efter säsongen, och Villarreal är således helt utan långhåriga spelare i truppen.
Vissa spelare har dock inte samma hårförutsättningar som exempelvis Pina. Vår gamle andreslips Xavi Oliva hade inte många hårstrån på hjässan, men han ska ha kredd för att han gjorde det mesta av situationen. Man såg klart och tydligt att han mödosamt hade stått framför spegeln länge för att forma den skrala samlingen till ett backslick. Det är annat än man kan säga om spelare med liknande hårgener, som Kennedy Bakircioglu och Gabriel Paletta.
Man kan kanske inte kräva att alla ska bry sig så mycket att de gör en Antonio Conte (även om de sannerligen har råd med det). Men lite kan de väl anstränga sig? Därför vill jag ge priset till Alberto Gilardino, som trots att håret har börjat falla fortsätter se stilig ut på planen.

Joakim:
En specifik människas hårsvall har gjort mig riktigt arg den här säsongen. Människan i fråga har visserligen alltid likadan frisyr och har haft så ett tag, men varje gång jag ser Unai Emerys sliskiga frisyr väcker den känslor i mig som ingen annan. Han ser ut som en sniken italiensk jurist, redo att stjäla alla dina tillgångar på laglig väg. Helt klart årets frisyr. 

Redaktionen2015-07-03 07:00:00
Author

Fler artiklar om Villarreal