Krönika: Solroskärnorna har börjat tuggats på Mestalla
Efter en rafflande säsongsavslutning där Valencia till slut lyckades lösa ett nytt kontrakt är vi igång igen. Det slutade som vanligt med ett fåtal sena panikvärvningar till minsta möjliga kostnad. Selim Amallah och Roman Yaremchuk anlände på deadlineday. Endast två lån denna gången men då ska man ha i åtanke att det trots allt utgör hälften av värvningarna om man bortser från Cenk. Under sommarens gång hade det kommit fram att vår nemesis Peter Lim krävt att minst två av Castillejo, Racic och Marcos Andre lämnar innan fler värvningar anländer. Den stora följetongen var Sergi Canós som desperat ville till Valencia. Hela sommaren väntade han att få komma och var till och med redo att lösa ut sitt kontrakt på €250k ur egen ficka. Inte förrän i sista stund gav Lim slutligen sitt godkännande och vi kunde få in lite nya spelare.
Baraja blev av med sina oönskade spelare. Castillejo, Racic och Marcos Andre var så långt ute i frysboxen som det gick. Castillejo ska ha fått klagomål att vara oprofessionell och verkade föredra livet ute på nattklubbarna framför fotbollen. I slutändan fick vi sannolikt betala för att bli av med honom då Valencia täcker 1 miljon euro av hans lön hos Sassuolo samtidigt som utköpsklausulen på lånet ligger på låga €250k. Till Sassuolo skeppades även Racic iväg för en blygsam summa. En Racic som aldrig riktigt fick chansen. Slutligen, lika oklart som varför Valencia värvade Marcos Andre är det lika oklart att Valladolid nu tar på sig bördan.
Ett tråkigt tapp är annars Facundo González. Facundo som spelade för Valencia B ska ha gjort ett fantastiskt U20-VM där han var en del av turneringens lag. Konstigt nog har han aldrig fått testa på a-lagsspel. Jämförelsevis har Mosquera fått göra sporadiska inhopp lite då och då. Man tycker att även Facundo borde fått någon chans, kanske hade det fått honom att istället skriva på nytt kontrakt?
Gamla Valenciaanfallare ryktades tillbaka. Både Rafa Mir och Paco Alcácer ryktades starkt tillbaka till Valencia. Efter Sevilla’s dåliga säsongsinledningen ändrade man sig dock och ville inte längre bli av med honom. Det känns som Rafa Mir hade kunnat vara en mycket bra värvning fast då med avsmak av att han är Mendes-klient. Paco blev det inget av heller utan kortet föll slutligen på ett lån av Yaremchuk. En Yaremchuk som haft det svårt de senaste åren men vi får hoppas att han kan visa samma kvalité som han hade i Gent. En fördel är att han är hela 1,91m vilket gör oss lite mer farliga i luftutrymmet. Det ska dock nämnas att jag läst en del kommentarer att Yaremchuk trots sin längd inte är en särskilt duktig huvudspelare.
Säsongen började lovande med maximal utdelning de två första matcherna. Men tittar man tillbaka de senaste åren har vi faktiskt resultatmässigt varit bra inledande ända tills korthuset fallit. Poäng efter de fyra första matcherna de senaste 3 säsongerna:
2022/23 – 6p
2021/22 – 10p
2020/21 – 7p
Med en både ung och tunn trupp vore det inte förvånande om vi fortsätter i samma bana. Truppen känns like ofullständig som Nou Mestalla.
Det började mot ett ålderstiget och trött Sevilla. Den stora snackisen var Baraja’s experiment med Diakhaby på mittfältet. En Diakhaby som, med visserligen låg konkurrens, faktiskt var en av Valencias allra bästa spelare förra säsongen. Men som mittfältare ställer det helt plötsligt nya krav, hur ska ett träben som Diakhaby axla en mer passningskrävande och mer offensiv roll? Efter full tid hade han svarat på frågetecknen då han utsågs till matchens bästa spelare efter att lyckats stöta in ett mål. Ett inledningsvis lyckat experiment med andra ord. Guerra skulle sedan smälla in det avgörande målet. En Guerra som inte är rädd för att ta initiativ. När skott kommer är det ofta från Guerra som tagit sig fram till lägen, ofta på egen hand.
Segertåget fortsatte sedan med en seger som satt långt inne mot Las Palmas. En match som vi sett många gånger tidigare, ett stort besvär att få in bollen i mål. Efter att fått en straff till skänks var Pepelu säkerheten själv från straffpunkten. En Pepelu som inte slagit många straffar i sin karriär. Förhoppningsvis kan han träda fram som straffskytt vilket vi saknat ända sedan Parejo lämnade. Ingen har riktigt tagit ansvar vilket ibland resulterat i att Gayà fått ta ansvaret, men Gayà är ingen straffskytt.
På tal om Pepelu har han haft en fin säsongsinledning, en mycket nyttig och stabil spelare på mitten. Med tanke på Baraja’s oense med Guillamón är detta välbehövligt. Vet inte de bakomliggande orsakerna men man kan ifrågasätta poängen med att ha kvar Guillamón i truppen om han ändå aldrig får spela.
Osasuna skulle vara näste lag till rakning. Men verkligheten blev en annan. En tidig straff åktes på efter att mittlåset gått bort sig. Correia försökte rädda upp situationen men straff dömdes efter VAR-ingripande. Hugo Duro fick senare i matchen in kvitteringen och bröt en lång måltorka. Det har länge känts som att Hugo lagt ner mycket energi på att göra ett gediget jobb på plan för att kompensera avsaknaden av mål. Visst det är viktigt, men en anfallare måste först och främst leverera mål. Förhoppningsvis kan det nu lossna lite för Duro. När man trodde att vi i alla fall skulle få en poäng var Nacho Vidal tillbaka på Mestalla och presenterade sig med ett fint mål. Det är egentligen vad vi sett under många år, vi släpper till alldeles för många straffar mot oss samt är oorganiserat och ofokuserat på fasta situationer.
Med ett sargat självförtroende skulle nästa match vara mot nykomlingen Alavés som var tillbaka in i finrummet. Efter en katastrofal inledningen där hela laget står och sover får vi en straff emot oss efter en chansning till hemåtpass av Cenk. Mamardashvili lyckas rädda den men Diego López var lite för het på gröten och var innanför straffområdet när straffen slogs. Kike García kliver upp igen men vår kära georgier är där igen! Just straffar har känts som det varit en av Mamardashvili’s svagheter men nu bjuder han upp till dans. Glädjen skulle dock visa sig vara kortvarig då Cenk olyckligt styr in bollen i mål efter ett inlägg. En mycket dålig första halvlek där ingenting fungerar samtidigt som vi har svårt att skapa farliga målchanser. Den stora chansen fick Diego López i början av andra halvleken, efter en fin mottagning blev han fri i boxen. Avslutet var dock tamt och Valenciabekantingen Sivera lyckades rädda. I slutet visste man att det var över efter att Foulquier åkt på någon skada, samtidigt som alla byten var gjorda, och han flyttades upp i anfallet. Antagligen då han hade svårt att springa.
Landslagsuppehållet kommer lägligt. Vi behöver tid att få in de sena anfallsvärvningarna i laget. Och det behövs, vi behöver få mål från anfallsuppsättningen. I medier har det snackats om att Valencia vill försöka få åskådarna att trappa ner på att äta solroskärnor då det orsakar skadedjur samt klagomål av boende vid Mestalla på grund av att städmaskinerna låter för mycket. Lika omöjlig uppgift att få spanjorerna att sluta äta solroskärnor är det att leda Valencia. Baraja har en tuff säsong framför sig - men jag hoppas att han får ordning på solroskärnorna till slut.
Amunt!
Ur arkivet: Bayern mästare – besegrade Valencia i “straffarnas final“
