RCD Espanyols dramatiska första retur till La Primera división
1963 års uppflyttning hade allt. En järnkansler, mutförsök på domaren och historia skriven. - Då jag ser att bollen kommer med sådan kraft sluter jag ögonen och träffar med näsan, förklarar ende målgöraren Manuel Idígoras.
Det står nu klart att RCD Espanyol åter är i Primera división. Sejouren i andradivisionen blir ettårigt, som alla fyra gånger tidigare. Odramatiskt, men så ej första gången.
Fram till första degraderingen 1961/62 är RCD Espanyol tillsammans med Real Madrid, FC Barcelona och Athletic Club de Bilbao del av den kvartett La Liga-klubbar som sedan ligagrundandet 1929 aldrig åkt ur. 1962 kvalar Espanyol mot Real Valladolid. 1-0 på Estadio de Sarriá vänds till förlust på Estadio José Zorrilla 2-0 där José María Sánchez Rodilla i 90:e minuten sätter stopp för 31 obrutna blåvita säsonger i Primera división.
Den tredje grundarklubben från Barcelona, Club Esportiu Europa, degraderas 1930/31 och har aldrig återvänt. 1962, som idag, spelar Europa i spanska tredje divisionen. RCD Espanyol ser på med förskräckelse hur historien upprepar sig. Efter degraderingen försvinner tränaren Julián Arcas Sánchez, hjälptränaren och legendariske målvakten Ricardo Zamora samt klubbpresidenten Victorià Oliveras de la Riva. Nya presidenten Cesáreo Castilla Delgado värvar Heriberto Herrera Udrizar, känd som spansk fotbolls första järnkansler och går under nom de guerre "El Sargento de Hierro" - järnsergeanten. Född i Paraguay av spanska och paraguayanska föräldrar spelar Herrera i bägge länders landslag, i Atlético de Madrid och kallas bäste spelaren i Sydamerika. Ironin är total. Den 6 maj har Herrera med Real Valladolid skickat ut Espanyol för första gången ur La Liga.
Real Valladolids José María Sánchez Rodillas mål i 90:e minuten 1962 innebär RCD Espanyols första degradering ur Primera división.
Till skillnad från dagens moderna fotboll där sportchefer ansvarar är 1962 en tid då tränare har total kontroll över sina klubbar. Järnkanslern kräver totala befogenheter och får det. På stående fot sparkar Heriberto Herrera 14 spelare ur a-laget, som försvararen Antonio Argilés, offensive Héctor Rial och ungraren Zoltán Czibor. Herrera kräver kontroll över nyförvärven och inför en hård disciplin för spelarna. Till exempel förbjuds spelarna att tilltala tränare och ledare i klubben. Ekonomin saneras genom att sälja junioren Camps till FC Barcelona. Spelarna lovas en premie för ligaseger på 25 pesetas var.
Mutförsök på domaren
Andradivisionen, på den tiden indelad i norra och södra gruppen, är svår. RCD Espanyol tävlar om ligasegern med Racing Club de Santander, Real Sociedad, Club Celta de Vigo, Real Sporting de Gijón, Burgos CF och UD Salamanca, alla pretendenter till högsta divisionen. Men tre omgångar före slutet vinner Pontevedra CF på Estadio de Sarriá och blir fortsatt ensamma serieledare i Grupo Norte. Hade Espanyol vunnit hade klubben övertagit serieledningen. Antonio Rigo, domaren i matchen berättar flera år senare i As:
- Före matchen blir jag för enda gången i karriären utsatt för ett mutförsök. En individ, som presenterar sig som supporter till RCD Espanyol, erbjuder mig på hotellet två miljoner pesetas i kontanter. Med åren får jag reda på att samma portfölj erbjuds spelartruppen i Pontevedra CF. Två miljoner pesetas motsvarar på den tiden hela lönekostnaden för Pontevedras spelartrupp. Så desperata är Espanyol för att gå upp.
Pontevedra CF vinner 1-2 och omgången därefter efter 1-0 mot Club Celta de Vigo vinner Pontevedra för första gången uppflyttning till Primera división. RCD Espanyol, på andra plats, måste kvala mot RCD Mallorca som slutar på trettonde plats i Primera división.
RCD Espanyols startelva 1963 vilka efter ett år i Segunda división vinner uppflyttning i sista avgörande matchen mot RCD Mallorca.
På Estadio de Sarriá och Lluís Sitjar slutar bägge matcherna 2-1. Förlängningar existerar inte så en tredje avgörande match får spelas på neutral plan den 23 maj 1962, Santiago Bernabéu i Madrid. Matchen spelas under tryckande hetta, inför över
Enda målet kommer i 75:e minuten då Manuel Idígoras nickar in José Sánchez Llambíes, känd som Boy, hörna. Idígoras berättar efter matchen:
- Jag hoppar för att nicka men då jag ser att bollen kommer med sådan kraft sluter jag ögonen och träffar med näsan. Målvakten blir överrumplad och det blir mål.
Heriberto Herrera, tränare i RCD Espanyol, firas av sina spelare.
RCD Espanyol går upp till Primera división efter ett år i Segundan och järnsergeanten Heriberto Herrera, där spelarnas disciplin åker ut med segerjublet, bärs runt på axlarna. Pepillo II hamnar i slagsmål med någon ur publiken och bärs ut av polisen. I Barcelona låter den före detta spelaren Tin Bosch, som nu ansvarar för Estadio de Sarriá, elljuset vara på över natten för att påminna staden att RCD Espanyol är tillbaka i högsta serien.
I Barcelona ordnar RCD Espanyol dagen efter skytteltrafik för att med bussar från stadskärnan och stadion köra ut supportrar till flygplatsen dit spelartruppen anländer klockan ett på eftermiddagen. Här bärs Manuel Idígoras runt i triumf. Det första spelare och klubbledning gör är att bege sig till Basílica de la Merced och avger ett Te Deum.
José María Sánchez Rodilla, bödeln från Real Valladolid vilken 1962 konsumerar RCD Espanyols första degradering, värvas 1964 till Barcelonaklubben där han förblir till 1971. Med fyra andra bildar Rodilla "Els cinc delfins", legendariska anfallare i slutet på 60-talet.
De fem delfinerna: Carmelo Amas, José María Rodilla, Cayetano Re, Marcial Pina och José María García Lavilla.
Sammanlagt har RCD Espanyol degraderats ur Primera división fem gånger och varje gång omedelbart gått upp igen. 1963 års uppflyttning är bland de mer spännande, 2021 bland de mer odramatiska, men mest ångest torde straffavgörandet mot dåvarande CD Málaga ha framkallat då Alberto Albesa 1990 slår in den sextonde avgörande straffen.
