Nahuels udda väg till a-lagsspelare i Villarreal
18-årige Nahuel Leiva är född i Argentina men avgjorde u19-EM-finalen för Spanien i somras. Efter det vann han Villarreals interna skytteliga på försäsongen, och under ligainledningen har han startat alla matcher. Men vägen dit har varit långt ifrån spikrak.
Villarreal fick upp ögonen för Nahuel redan när han var 12 år gammal och flög in honom från hans uppväxtort Rosario i Argentina för provspel. Under provspelet var dock Nahuel nervös och imponerade inte tillräckligt för att spela till sig ett kontrakt.
Villarreals sportchef, Antonio Cordón, tyckte ändå att han hade sett någonting speciellt och valde att åka tillbaka till Argentina några månader senare för att studera Nahuel i hans vanliga miljö. Väl där blev han snabbt så övertygad om Ed Westwick lookalikens potential att han erbjöd honom ett ungdomskontrakt, och i samråd med Nahuel och hans föräldrar bestämdes det att det bästa för Nahuels fotbollsutveckling vore om han flyttade till Villarreals residens.
Där uppstod nästa problem. Fifa har stränga regler för övergångar av riktigt unga spelare och gillade inte den här övergången. Nahuel tilläts därför inte spela officiella matcher för Villarreal mellan 13 och 16 års ålder. Istället anordnade Villarreal massvis med inofficiella matcher och turneringar mellan klubbens egna olika lag och lag från grannorterna – enbart för att Nahuel skulle få matchträning.
De som såg honom under de matcherna ska ha blivit fascinerade över den lille argentinaren som flög förbi sina motståndare med lätthet.
När Nahuel vid 16 års ålder väl fick börja spela officiella matcher för Villarreals räkning började han i klubbens fjärde bästa lag, Juvenil A, där de flesta spelarna är 18-19 år gamla.
Detta skrämde inte Nahuel, utan även där stack han ut från mängden och flyttades snabbt upp till klubbens b-lag. Trots kvalitetshoppen på lagkamrater och motståndare fortsatte Nahuel att imponera. Inte minst på a-lagets tränare, Marcelino. Efter bland annat fem mål under de 20 inledande omgångarna för b-laget, spelandes i Spaniens tredje högsta division, tog Marcelino ut honom i matchtruppen till hemmamatchen i ligan mot Real Sociedad. Detta blev en enkel tillställning för Villarreals del. Med drygt 20 minuter kvar stod det 5-1 till Villarreal och Marcelino valde att låta Nahuel, nyss fyllda 17, äntra planen. Drygt ett år efter att han debuterat i Villarreals fjärdelag och spelat sin första officiella match på tre år.
Under sina minuter där spelade Nahuel väl enkelt, även om sättet han rörde bollen på vittnade om något annorlunda. Debuten avklarad. Lite nervositet förmodligen borta som nog hjälpte honom att anta en svårare uppgift en månad senare på ett modigare sätt. Inför bortamötet mot Espanyol rådde det brist på a-lagsyttrar och Marcelino valde att starta med Nahuel på vänsterkanten. Efter en lite trevande start växte Nahuel in i matchen och efter 35 minuter traskade han in från sin vänsterkant, höll blicken högt, såg Moi Gómez löpa in vid straffområdets andra kant och spelade distinkt in bollen till ytterkollegan som enkelt kunde stöta in bollen till 1-0. Villarreal vann tillslut matchen med 2-1 och Nahuel fick slutföra den på planen.
Nahuel fick starta ytterligare en match den säsongen och hoppa in i några innan det var dags för försäsong. Under den imponerade han och när det var dags för ny säsong var det tänkt att han skulle alternera mellan a- och b-laget. Han fick hoppa in Europa League-kvalets hemmamatch mot Astana och spela hela första matchen i Copa del Rey. Båda matcherna lämnade han som målskytt. Ändå lyste hans namn med sin frånvaro när Marcelino plockade ut matchtrupper till ligaomgångarna.
I b-laget gick det desto trögare, både för honom och laget. Nahuel försökte ofta göra väldigt mycket på egen hand och visade tydligt sin frustration när det inte gick som han ville. Under en av matcherna jag såg via klubbens b-lagsstreams vägrade han skaka tränarens hand när han blev utbytt och sparkade istället till en vattenflaska innan han satte sig och surade på bänken.
Med nytt kontrakt och fet lön jämfört med sina tidigare lag- och rumskamrater lämnade han också under den här perioden klubbens residens och köpte en flådig lägenhet.
Under vintern skickade Marcelino iväg Rubén Cani och Javier Espinosa på lån och in som ersättare kom endast Joel Campbell. Skulle man satsa på Nahuel nu? Icke. När Denis Cheryshev sedan skadade sig fick istället Antonio Rukavina eller Jonathan dos Santos för det mesta agera (mediokra) yttrar. Och Nahuel verkade till och med ha blivit omsprungen i rangordningen av en annan 96:a: Alfonso Pedraza, som hade startat säsongen i Juvenil A, kallades plötsligt in till a-lagets matchtrupper några gånger under slutet av säsongen.
Enligt en högt uppsatt person i klubben tyckte Marcelino och den övriga tränarstaben att Nahuel inte förtjänade att spela i a-laget, trots att han kvalitetsmässigt höll måttet, efter sina sämre insatser i b-laget, slött hemåtjobb och ofta halvdan inställning.
Men tillslut verkar Nahuel ha fattat vinken.
Efter att ha avgjort u19-EM-finalen för sitt nya land Spanien var det dags för försäsong för Villarreal, nästan utan någon tid för semester alls. Ett Villarreal i ombyggnadsfas med bara en skadefri a-lagsytter: Samu Castillejo. Bra läge att visa upp sig, alltså. Och det gjorde verkligen Nahuel.
Med sina fyra mål vann han den interna skytteligan under Villarreals obesegrade försäsong. Och det var inte mot några gärdsgårdsgäng han stänkte dit dem, utan Wolfsburg, Sassuolo, Levante och Everton. Men att göra mål och vara kreativ har vi som följt honom länge vetat att han kan göra. Den största skillnaden mot den Nahuel som lirade i b-laget förra säsongen var att han nu alltid tog hemåtjobbet och sällan krånglade till det med bollen utan spelade mer rakt och utnyttjade sin fart så som Marcelino vill att hans yttrar ska göra. Samtidigt lyckades han bibehålla glimtar av klackar, fina skott och avslut, härliga chipp-passningar och väl avvägda inlägg.
Villarreal har inlett ligasäsongen starkt med tre segrar och en oavgjord match (där Real Betis kvitterade i slutminuterna med ett mål där en spelare stod tre meter på fel sida offsidelinjen när han fick bollen). Nahuel har startat alla matcherna. Till skillnad från under försäsongen har dock de egna poängen uteblivit. Detta tror jag mest beror på att han har fått spela höger- istället för vänsterytter nu, där han inte kan bryta in i banan och avsluta lika enkelt. Men han har, tillsammans med Samu Castillejo, ändå varit den som bidragit mest till att skapa Villarreals chanser, samtidigt som han har hjälpt Villarreal exemplariskt att täppa till bakåt.
Det är ännu tidigt att bedöma hur bra Nahuel kan bli, men han är utan tvekan den mest spännande spelaren från de egna leden på länge och han passar utmärkt in i Marcelinos, med Villarreal-under-Pellegrini-mått mätt, raka fotboll där det ändå tillåts flärd i planens slutfas.
Källor: Marca, Villarreals hemsida, El periódico mediterraneo, Transfermarkt och eget surr med folk i klubben.
