Rydström talar ut
Röda Sidornas Lasse Evenäs kollar läget med en av KFF:s viktigaste spelare inför comebacken i Allsvenskan 2002: Den poesiläsande mittfältsstrategen Henrik Rydström. Exklusivt för Röda Sidorna berättar han om sin roll i KFF nu när vinterträningen precis har kommit igång.
RS- Vinterträningen har just sparkat igång och blicken riktas mot den kommande allsvenska säsongen. Vilka förväntningar har du inför din andra sejour i fotbollens finrum? Vad har laget lagt upp för mål?
HR- Jag har faktiskt inte funderat så mycket på säsongen som är i vardande. Inte mer än att jag ser fram emot det ökade intresset, det ökade motståndet och den känslan som allsvenskan ger en. För mig har det alltid känts speciellt med allsvenskan, varje gång jag fick chansen att se en allsvensk match, kändes det speciellt. Som om jag fick vara med om något stort. Därför ska det bli extra kul att komma till Örjans vall. Det var där jag såg flest matcher då jag har släkt där. Minns killar som Tommy Frejdh och Mats Jingblad.
Hittills har inte laget satt upp någon målsättning. Jag tror att de flesta i laget känner som jag; att allsvenskan ligger där borta och väntar, men att man nu bara tänker på att ta sig igenom vinterträningen med den mentala hälsan i behåll.
RS- Som enda elitlag i Kalmarregionen får ni stor uppmärksamhet. Synpunkterna är många och kritiken låter inte vänta på sig när laget spelar dåligt. Förhoppningarna kan vara nästintill orimliga ibland. Som trotjänare har du väl vant dig men märker du att nya spelare känner av det här?
HR- Jag måste säga att intresset i Kalmar är underbart. Vi spelare får ALDRIG klaga på att människor bryr sig. Det enda som jag reagerar mot är när människor visar monumental okunskap och ändå vägrar vara ödmjuka. Utan att namnge någon så uppträder vissa lokaljournalister i den andan. Hur som helst, jag har aldrig upplevt intresset och kraven som jobbiga, tvärtom. Jag tror inte heller att de nya spelarna som genom åren kommit till oss haft några speciella problem. Eftersom vi alltid haft stommen kvar i truppen från år till år har vi också lyckats behålla känslan i gruppen att kraven är en utmaning. Kanske har det gjort de nya bättre förberedda på vad som väntar.
RS- Efter det allsvenska året 1999 omgärdades du av många rykten kring klubbyte, det sades bl a att Nanne Bergstrand ville få med dig till Helsingborg. Du valde att stanna kvar i Kalmar FF men har fått stora delar av de senste två åren spolierade pga en ryggskada. I somras kom du dock tillbaka under stora ovationer på Fredriksskans. Trots den hårda konkurrensen på mittfältet spelade du till dig en plats i startelvan och från åskadarplats kunde vi se att du var kanske bättre än någonsin. Hur var känslan att göra en sådan lyckad återkomst? Är det till och med så att några andra klubbar visat sitt intresse under hösten?
HR- När året började visste jag inte riktigt vad jag kunde förvänta mig av året. Efter åtskilliga matcher i Elitfyran, och endast bänksittande i Superettan, började jag bli frustrerad. Jag var dock samtidigt glad att jag överhuvudtaget kunde spela och försökte njuta av det. Under våren verkade Conny inte riktigt gilla min spelstil och när jag väl blev ordinarie, blev jag det som yttermittfältare. Men helt plötsligt, utan att jag hade haft det på känn, bytte han position på Christer Persson och mig. Och jag tycker själv att jag tog chansen; både som yttermittfältare och innermittfältare. Framför allt är jag väldigt glad över att jag tog tillbaka min plats från någon som enligt det allmänna omdömet gjorde bra ifrån sig. Jag kom alltså inte in i laget på grund av att de andra inte var tillräckligt bra, utan för att Conny ansåg att jag var bättre. Och jag fick inte min plats till skänks, jag fick verkligen slita för den, stå i turordning och vänta på min tur. Och jag tog en plats i ett läge när laget vann allting.
Vad det gäller intresset från andra klubbar har jag ingen aning. Jag hade tvåårskontrakt med KFF och därför var aldrig klubbyte aktuellt.
RS- Anton Holmberg, Patrik Rosengren och eventuellt Vesa Vasara. Ett nyförvärv i varje lagdel. Anser du att truppen bör utökas ännu mer eller har ni redan ett slagkraftigt lag för allsvenskan?
HR- Hm, svår fråga. Anton och Bagarn är kompetenta nyförvärv och Vesa såg intressant ut. Om jag fick önska hade jag kanske även sett att vi värvade två fysiskt starka spelare, gärna bra huvudspelare. Vi behöver en bred trupp och vi behöver verkligen spetsa huvudspelet. Viktigast av allt är emellertid att föreningen ser till att de spelare som redan är här får möjlighet att satsa på fotbollen. Att vi kan bedriva förmiddags träningar och samtidigt få tid till återhämtning. Om vi redan nu håller allsvensk klass vet jag faktiskt inte.
