Reseberättelse: Om en resa till Coruña
När Deportivo kryssade mot Gimnástic i helgen så gjorde man det med två svenskar på läktarplats. Folke och Gunilla Persson, som tillbringade en långhelg i A Coruña, ger oss här en mycket varm och härlig reseberättelse från sin tid i norra Spanien. Vinköp, långa promenader, vågbrus mot kvällarna och besök i stadens centrum är några av erfarenheterna som man väljer att dela med sig av efter sin helt färska resa till fotbollens (nåja) Mecka.
Arlanda 13:e oktober 2011. Iberia lyfter ca 15 för sent mot Madrid för vidare färd mot Coruna. Framme, tar en taxi till Hotell Riazor och checkar in. Klockan har hunnit bli nästan 23.00 men vi tar oss ut och går längs strandpromenaden med sikte på ”klubben” (playa club). Allt är sig likt sen vi var där 2007.
Fredag morgon och en rejäl frukost så att vi står oss länge. På med gåvänliga skor för nu är det promenader som gäller. Vi letar oss in i stadsvimlet och irrar runt lite bland gatorna men kommer så småningom fram till stadion, kollar in i supportershopen för att se om vi hittar något intressant, rundar stadion och letar reda på kontoret för biljettförsäljning. Det gäller ju att få bra platser till morgondagens begivenhet, matchen. Solen, som nu lyser från en klarblå himmel, och allt gående gör oss både törstiga och varma, så det får bli ett stopp vid klubben för förfriskningar innan vi tar en sväng hem till hotellet där vi plockar av varma tröjor och tar på oss kortbyxor.
Magen börjar kurra, så det blir att ta sig ut på stan igen. Vi har redan bestämt att vi ska ta oss till Plaza de Maria Pita och äta och så blir det, trerätters med öl och vin efter lite språkförbistringar. Vi är inte så bra på spanska, kan inget alls faktiskt och spanjorerna är dåliga på engelska. Mätta och belåtna går vi en runda i gamla stan och vidare längs stadens kända strandpromenad förbi Herkulestornet, som vi gick upp i vid förra resan, fram till akvariet och tittade på fiskar och andra vattendjur, stora som små. Sista biten ”hem” går vi i vattenbrynet längs playan för att svalka våra trötta fötter. Det suger lite i magen, men det är för tidigt på kvällen för spansk middag så det får bli en varm macka och ett glas öl på hotellets café . Vi är trötta efter dagens vandrande och kryper till kojs när spanjorerna vaknar och kommer ut. Somnar sött till vågbruset utanför fönstret.
Lördag och samma procedur som fredag. Idag ska vi leta reda på stadens busscentrum och ta reda på busstider till Santiago di Compostela. Med erfarenhet av att det blir varmt när solen kommit upp ordentligt, så går vi och småfryser lite de 30 minuter det tar att hitta centrat. Försäkrar oss om var vi kan köpa bussbiljetter och vänder kosan mot stadion. Vi stannar efter vägen och fyller på vätskeförrådet samt köper en flaska vitt vin från Galisien. Framme vid stadion äntrar vi supportershopen igen. Den här gången blir det några inköp, både åt frugan och mig. Klockan springer iväg, vi ska hinna till hotellet med det inköpta och dessutom äta innan det är dags för match. Idag får det bli en pizza och en flaska vitt vin. När vi får in flaskan vi beställt ser vi att det är samma vin vi köpt för att ta med hem. Så bra, då får vi ju smaka och bedöma om vi gjort ett bra köp.
Sen så går vi till Estadio de Riazor, går in genom ingång 16 och tar plats. Stadion fylls sakta men säkert och stämningen börjar göra sig hörd. Dommaren blåser igång och två gånger fyrtiofem minuter väntar oss. Deportivo gör första målet och glädjen vet inga gränser, men säg den glädje som varar för evigt. I den andra halvleken har gästerna mage att kvittera och dessutom ta ledningen. Hur ska nu detta sluta? Minuterna går, alla är på helspänn och publiken börjar bli missnöjd. Så i matchens sista skälvande minut lyckas Deportivo kvittera till 2-2, som blir slutresultatet. Som de flesta andra vandrar vi lite molokna hem. Från hotellets sjätte våning studerar vi alla besvikna supportrar en stund innan vi tar oss ut igen, går till klubben och tröstar oss med en Estrella Galicia och en cappucino. Kvällen är ung så vi strövar runt på gatorna bland alla andra lördagsflanörer tills ögonlocken börjar bli tunga och sängen kallar. Vågbruset är lite kraftigare ikväll men det söver en gott ändå.
Söndag. Idag är det dags för utflykt med buss till Santiago di Compostela. Efter ungefär en timmes resa är vi framme och siktet är inställt på den välkända kyrkan. Vi ser en och annan pilgrimsvandrare som tagit sig dit, men även en grupp cyklister. Kyrkan var väl inte någon sån där ”aha-upplevelse”, men nu har vi i alla fall varit där. Sen strövar vi runt i gamla stan och försöker hitta ut igen och tillbaka till busstationen. Vi hamnar verkligen i rundgång och måste till slut fråga om hjälp för att hitta. På busscentret fanns en restaurang där vi intog söndagens lunch i lugn och ro, innan bussen skulle ta oss tillbaka till Coruna och promenaden tillbaka till hotellet. Sista kvällen före hemresa, så vi tänkte att det måste bli ett sista besök på klubben innan det är dags för packning och sovdags. Väckarklockan ringer strax före halv fem och det är bara resan hem till Sverige kvar. Tre mysiga dagar i ett varmt och soligt Coruna är till ända.
Folke och Gunilla Persson.
Namn på forumet: Lotus.
-------------------------------------------
Tack för den jätte härliga reserapporten Folke och Gunilla. Nu, i dessa mörka hösttider, så drömmer man sig verkligen bort till sydligare breddgrader och jag vet inte om jag inbillar mig detta, men jag kände mig åtminstone lite varmare bara av att läsa berättelsen. Synd att inte Depor kunde slå Gimnástic bara.
