”Ryktet om min död är överdriven!”
Detta uttalande kommer från Mark Twain. Det var ett svar han gav efter en falaktigt insatt dödsannons. Detsamma kan man säga om FC Barcelona. Olyckskorparna kraxade vilt runt vad dom såg som en klubb i sina slutlgiltiga dödsryckningar 2003.
Med en skuld på 1,3 miljarder Euro såg många skadeglada klubbens kommande död som ett faktum. Jag däremot ser det inte så nattsvart. Klubbens skulder är stora efter tidigare lednings dåliga affärer. Det kritikerna och olyckskorparna missar är att det inte var första gången man förutsade Barcelonas snara undergång.
2002/2003 års säsong så slutade klubben på sjätte plats i ligan och katastrofen till klubbpresident fick gå. Jag minns inte detaljer i detta då det var ett tag sedan det hände. Även då trodde väl en del att Barcelonas snara undergång var att vänta. Gaspart ersattes av Joan Laporta Den tidigare ledaren för dom blå elefanterna som starkt kritiserade klubbens ledning, vann bland annat på löftet att värva David Beckham.
Det blev inget David Beckham i Barcelona. Och när laget slirade betänkligt i ligan började kraxandet igen Barcelona kanske skulle åka ur La liga vilken katastrof. Det såg inte bra ut men när Edgar Davids kom till klubben började vändningen. Han var precis en av pusselbitarna som då saknades. Tränaren Rijkard fick ledningens fortsatta förtroende trots det dystra läget vilket Laporta ska ha heder för.
Det ingen anade då hösten 2003 var att en av Barcelonas mest lysande perioder som fotbollsklubb någonsin väntade framför dom. Med en uppställning där dom dominerande spelarna kom från dom egna leden.
Trots massivt skuldberg så är det bara att spotta i nävarna och ge alla som är beredda att skriva klubbens dödsrunor fel. När det nya Nou Camp är färdigt så kan en ny storhetstid vänta runt hörnet. Med en ledning som inte låter utgifterna skena iväg ser jag inget hinder i den förutsägelsen.