Säsongssummering del 2: Mittfältare
Skador, dispyter, en återtagen landslagsplats och spelare som spelades på positioner de inte är vana vid. Det hände mycket kring Villarreals mittfältare, både på och utanför planen. Tyvärr skickades de två kanske påhittigaste bort efter halva säsongen.
Betygen ges enligt skalan:
1 - Underkänd
2 - Godkänd
3 - Bra
4 - Mycket bra
5 - Superb
6 - Riquelme
Moi Gómez
Matcher, mål och assist i ligaspelet: 17(14), 4, 4
Fredriks betyg och omdöme: 2
Moi är vad jag kallar en typisk Villarreal-ytter (ett begrepp Marcelino försöker döda?); han gillar att ta sig in i banan, är hyfsat snabb men ingen sprinter, är duktig med båda fötterna, har bra teknik men gör sällan några tydliga finter, och har bra speluppfattning. Men är han tillräckligt bra eller kan bli tillräckligt bra för att vara ordinarie i Villarreal? Jag är osäker. Ibland gör han riktigt fina insatser, men alldeles för ofta kan han försvinna under långa perioder och han kan fortfarande kännas valpig i dueller eller när tempot är högt.
Joakims betyg och omdöme: 3
Alla gillar Moi. Ungarna gillar Moi, gamlingarna gillar Moi och de som är fotbollsälskare gillar Moi. Moi spelar med ungdomlig frenesi, har en stark initiativförmåga och vill snabbt fram mot målet. Han har också lärt sig att hantera tempot på ett bra sätt. Det enda som står i vägen för Mois fortsatta utveckling är speltiden. Har man en tränare som istället väljer att spela Joel Campbell och Rukavina på ytterplatserna, ja vad kan man göra då? Jag hade blivit rent ut sagt förbannad om jag var Moi själv. Det talas om att Moi ska på lån, varför? Det enda som kommer hända då, tror jag, är att Marcelino förstör ännu en talangfull ytter.
Tomás Pina
Matcher, mål och assist i ligaspelet: 17(5), 0, 3
Fredriks betyg och omdöme: 2
Pina blev den som fick försöka täppa till den stora luckan när Bruno blev skadad. Individuellt sett gjorde han det okej, och mycket bättre än jag hade kunnat tro efter fjolårets svaga säsong, men jag ställer mig tveksam till honom som en av två innermittfältare. Pina ruffas och sliter, vinner en del i luften och har tillräckligt bra kontroll på bollen för att inte tappa den i farliga lägen. MEN! han slår nästan aldrig en vertikal passning eller följer med framåt. I ett tremannamittfält kanske man har råd med en sån typ för att stärka defensiven, om de andra två kan fylla på bakifrån för att hjälpa till i anfallen och kan sköta uppspelen, men när det bara är två blir det väldigt lätt att skärma av den andra mittfältaren och tvinga Pina till att sköta uppspelen. Det tillsammans med bristen på dugliga yttrar ser jag som de viktigaste faktorerna till de få målen och det statiska spelet under säsongens sluttamp.
Joakims betyg och omdöme: 3
Hade en riktigt tung höst men spelade sig tillbaka till startelvan och blev en självklar startman då Bruno Soriano skadades tidigt på vårkanten. Pina kommer aldrig att bli en riktigt bra fotbollspelare men han kan vara bra att ha i vissa matcher då man behöver en tung mittfältare som kämpar hårt. Har faktiskt under säsongen visat prov på bättre och bättre passningsspel. Utefter sina förmågor har han gjort en klart godkänd säsong.
Manu Trigueros
Matcher, mål och assist i ligaspelet: 28(5), 1, 1
Fredriks betyg och omdöme: 3
Trigge var fjärde-/femteval under Marcelino i Segundan men presterade så bra under fjolåret när han fick chansen – och Pina så dåligt – att han den här säsongen gick in som given i startelvan. Tyvärr har han inte tagit nästa steg. Istället kändes det som att han var mer tillbakadragen (vilket i och för sig kan vara på instruktion från Marcelino) och statisk och därmed inte kunde utnyttja sitt fina skott eller sin blick och passningsskicklighet i farliga lägen särskilt ofta. Men han är trots allt en väldigt begåvad mittfältare som gjorde att Villarreal kunde ha ett spelmässigt övertag mot sina motståndare för det mesta.
Joakims betyg och omdöme: 2
De två senaste säsongerna har Manu Trigueros varit ett nav på vårt mittfält och vuxit fram till en stark La Liga-spelare. Den här säsongen tog det stopp i utvecklingstrappan och Manu har inte riktigt hittat sig själv i många av matcherna. Har såklart inte varit dålig men man har förväntat sig mycket mer. Har kunnat fördela bollarna på ett bra sätt i de flesta matcher, men har saknat den där spetsen framför straffområdet som en mittfältare måste ha. De kyliga och precisa passningarna har blivit färre. En sak som Manu däremot förbättrat något är sin vilja att komma in i en andra-våg i straffområdet. Jag tror och hoppas att Manu samlar ihop sig och går ut och gör en riktigt stark säsong 2015-2016.
Bruno Soriano
Matcher, mål och assist i ligaspelet: 23(1), 2, 1
Fredriks betyg och omdöme: 5
Vår kapten gjorde sin kanske bästa säsong i karriären och spelade sig tillbaka in i landslagstruppen innan han blev skadad en bit in på våren. Efter det tappade Villarreal hänget om Champions League-platserna.
Bruno ger fysik och aggressivitet till mittfältet, men han är inte lika vårdslös som Pina, läser spelet bättre och kan framför allt slå galna genomskärare eller snabba, raka bollar rätt upp på anfallarna och varvar det med att kunna hålla i bollen och dra ner tempot när han, lagets stora ledare, känner att det behövs.
Joakims betyg och omdöme: 4
Artana-sonen gör ett riktigt bra år, till skillnad från förra året då jag tyckte att han var lite blek. Tappet av Bruno under de viktiga månaderna med cupspel och avgörande matcher i ligan gjorde att den här säsongens Villarreal tyvärr inte uträttade speciellt mycket. Hade Bruno fått vara skadefri kanske det hade varit vi som fått fira EL-bucklan i Warszawa. Brunos betydelse på planen är så tydlig att man undrar hur det ska gå när han väl slutar i klubben. När den dagen sker får vi hoppas att någon annan vuxit in i kostymen, men säkert är att den här mannen är ett unikum.
Jonathan dos Santos
Matcher, mål och assist i ligaspelet: 17(11), 2, 1
Fredriks betyg och omdöme: 2
Jompa värvades till Villarreal som innermittfältare, men på grund av den hårda konkurrensen där och att han kom till klubben skadad så tog det ett tag innan han fick chansen centralt. I första mötet mot Sevilla i Europa League fick han det eftersom Bruno var skadad och Pina avstängd. Sevilla utnyttjade Villarreals brist på bra huvudspelare i den matchen till fullo genom att spela Iborra som släpande anfallare, och vid alla deras fasta situationer på offensiv planhalva flyttades alla med ett högre centimeterantal än den svenska medellängden upp i straffområdet.
En 3-1-torsk blev det tillslut men dessvärre tror jag också den matchen ledde till att Marcelino, som blivit mer och mer defensivt fokuserad, blev besatt av att ha några långa spelare och spelare som lägger stor vikt vid att ligga på ”rätt sida” hela tiden. Enligt mig gjorde Jonathan sin bästa match för säsongen där. Han styrde de mesta, missade inte en passning eller mottagning och var samtidigt modig i sitt spel. Men efter den matchen, och för att Marcelino skickat iväg Espinosa och Cani under säsongen, fick Jonathan för det mesta spela högerytter. Där låg han alltid rätt i positionen och skötte presspelet bra, men hotade inte alls offensivt. Slöseri med talang tycker jag, för enligt mig är han en bra innermittfältare.
Joakims betyg och omdöme: 2
Anledningen till att Jonathan får en tvåa är tyvärr för att jag personligen inte tycker att han är en rolig eller bra fotbollsspelare. Jag vet att andra människor är av en annan uppfattning. Han har fått spela väldigt mycket högerytter den här säsongen vilket inte är hans primära position, och har offensivt sett gjort ett dåligt intryck på mig. Defensivt är det bättre, där han bidrar bra till att stänga ner sin kant med Mario. Egentligen är Jonathan innermittfältare, och vid de tillfällen som han fått spela det har han skött sig bra. Nackdelen med Jonathan är att han inte bidrar med någon spetskvalité över huvud taget, och om han försvinner i sommar skulle inte jag bli ledsen.
Denis Cheryshev
Matcher, mål och assist i ligaspelet: 18(8), 4, 9
Fredriks betyg och omdöme: 4
Jag har alltid varit skeptiskt inställd till utåtgående, monotona yttrar. Framför allt i Villarreal. Men i Cheryshev blev jag något motbevisad – det kan faktiskt funka, åtminstone om man spelar med anfallare som deltar i spelet och därmed kan sköta en del av uppbyggnadsfasen. Cheryshev känns som Marcelinos drömttyp; han jobbar stenhårt i båda riktningarna, är ganska snabb och väldigt löpvillig och vill alltid köra rakt fram. Hans teknik är långt ifrån bländande och han ser inte kvickast ut, men oftast lyckas han ta sig förbi en gubbe.
Det som jag har blivit mest imponerad av när det gäller ryssen är att han verkligen siktar med sina inlägg och inspel, vilket är mer ovanligt i världsfotbollen än det borde vara. Detta har Vietto många av sina mål att tacka för. Tyvärr verkar inte Mario ha insett värdet av det.
Joakims betyg och omdöme: 4
Chery kom in som en vacker höstvind och ruskade om på sin vänsterkant. Han hittade snabbt en kompis i Luciano Vietto och de två var Villarreals farligaste kombo sett över hela säsongen. Är lite skadebenägen men när han har spelat bidrar han med en väldans massa poäng, trots att jag kan tycka att hans spelstil kan verka lättläst. Backarna han möter verkar dock inte förstå det utan låter sig bli lurade av Chery gång på gång. Står för tillfället under kontrakt med Real Madrid, men verkar själv vilja ha en fortsättning i gult. Det vill jag också.
*Ruben Cani och Javier Espinosa lånades ut till Atlético Madrid och Almeria efter halva säsongen. Istället fick vi spela flera matcher med Joel Campbell, Rukavina och Jonathan dos Santos som yttrar. Andra offensiva spelare som Nahuel Leiva har inte heller fått chansen. Marcelino verkar vara en hård kille som kräver mycket jobb av sina yttermittfältare vilket gör att en del, de mest kreativa, inte verkar passa in...
