Fred mellan Sevilla och Betis? Lopera sträcker ut en hand..
Lopera uttalar sig om att fejden mellan broderklubbarna bör avslutas efter förbrödringen efter Antoino Puertas död.
Betis förre president och tillika fortfarande ägare, Manuel Ruiz de Lopera, har uppmanat till ett slut på "kriget" mellan Sevilla och Betis.
Bilder på hur Lopera och Del Nido omfamnade varandra under Puertas begravning förvånade och gladde många i förra veckan.
Vid mässan för Puerta utanför Ramón Sánchez Pizjuan stadion sjöng tusentals Béticos i full matchmundering Sevillas klubbhymn.. Det är upp- och nedvända världen i Sevilla just nu och Lopera vill fortsätta på den inslagna vägen:
"Jag hoppas att det kan vara så här mellan klubbarna i år framöver. Jag vill ha fred och om Sevillas president också vill det så kan vi gå framåt.
I år är alla välkomna till El Derbi - Del Nido, styrelsen i Sevilla, tränarstaben, alla. Vi vill inte ha några som helst kontroverser.
Puertas tragiska bortgång har visat att vi inte betyder någonting. Det har funnits rivalitet, men vi har visat att vi även kan ha en bra relation."
Jag har svårt att tolka/smälta detta uttalande. Det är vackert på något sätt, men samtidigt sitter avskyn och föraktet för de grönvita så djupt att det är svårt att släppa.
Å andra sidan har det alltid, hur hård rivalitet det än handlat om, funnits en glimten i ögat och en slags svart humor mitt i allt. Stora och starka ord och handlingar, men alltid med humor i grunden. Ett litet smakprov av den andalusiska folksjälen, skulle man kunna säga. Det är också en nödvändighet i en stad där mamma kan vara Bético och pappa Sevillista..
Bortaderbyt förra året är ett bra exempel på den svarta humorn. Del Nido var först inte välkommen till arenan alls men Betis tvingades ge vika. Då placerade man i stället en jättelik bronsbyst av Lopera, flankerad av Betis största killar på bänkraden framför Del Nido vilket fick till följd att den något kortvuxne Del Nido såklart inte såg någonting av matchen.
Att Sevillas borgmästare och tillika stor Sevillista, för många herrans år sedan vägrade dra spårvagnen ända ut till Betis dåvarande arena Esadio Benito Villamarin bara för att jävlas med stadens Béticos är ett annat exempel.
Som sagt, svårt att reflektera över denna nya relation mellan klubbarna. Hur det blir får framtiden utvisa. Klart är att det är en vacker reaktion på Puertas död. Fotbollen förbrödrar.
Samtidigt känner jag en stor potentiell saknad - fotboll är inte bara kärlek.. Vad vore Batman utan Jokern? Michelangelo utan Botticelli? Ni förstår vad jag menar..
