Tankar om framtiden
Det senaste tillskottet på Sevilla-redaktionen skriver här en krönika om sina tankar på framtiden för Sevilla FC.
Efter regn kommer solsken säger klyschan. Men vad som är minst lika sant är att efter solsken kommer regn. Konsten är att ha en strategi för att kunna hantera båda tillstånden.
Det vackra med att älska ett lag handlar om att uthärda både regnet och solskenet.
At följa sitt lag med samma ivriga passion i med som i motgång.
Klubben finns alltid där och för mig handlar det mer om identitet än framgång.
Jag upplever att Sevilla befinner sig i ett vägskäl precis i detta nu. Det är många frågor som behöver svar. Det sinnessjuka flyt som laget haft de senaste åren, som inneburit två UefaCup-titlar och helt otroliga ligaplaceringar har fått en reaktion.
Kriser är något naturligt. Något som är tungt så in i helsike, men som man i det långa loppet lär sig av. I år har vi drabbats av den värsta av kriser. Förlust och sorg.
Men alla vet att vi måste gå vidare.
Huruvida Antonios tragiska öde påverkat det fotbollsmässiga, och isåfall i vilken omsättning kan diskuteras. Personligen är jag övertygad om att det har påverkat, och det i en stor omfattning.
Jag menar att det är nu Sevilla måste bestämma sig för hur vi ska konfrontera oss själva, våra sorger, våra problem och våra tillkortakommanden. Klubben måste ta ett beslut om hur vi ska gå tillväga för att komma tillbaka, utvecklas och bli minst lika slagkraftiga som vi har varit de senaste åren.
Jag tycker främst att det handlar om två saker, dels en mer konkret frågställning och dels en lite luddigare, men inte mindre viktig för det.
För det första, är Manolo Jimenez rätt man att leda Sevilla in i en ny tid och mot nya utmaningar?
Och för det andra, Hur kommer framtiden att se ut och hur ska vi bemöta den?
Min första fråga är jag villig att bifalla. Jimenez är en sann Sevillista som inte bara framgångsrikt tränat ungdomslaget i sju säsonger, utan också den spelare som spelat flest Sevilla-matcher genom tiderna, nämligen 354 stycken.
Utan att veta speciellt mycket om Jimenez egenskaper som tränare är jag beredd att ge honom en rejäl chans enbart på grund av hans tidigare meriter. Jag känner också att segrarna mot Valencia och Real Madrid var otroligt viktiga.
En bra start kan göra så mycket och är viktigare än många tror.
Hur ser framtiden ut? Givetvis finns det inget svar på den frågan, men sannolikt är att hur målinriktat vi än arbetar för att uppnå ytterligare framgångar så kommer vi ha dåliga perioder. I jämförelse med de två senaste säsongerna är vi i en sådan nu.
Men vi måste också kunna ha lite självdistans och kunna skatta oss lyckliga över att vårt kära Sevilla, trots ligastartens ojämna spel, är slagkraftigare än någonsin, både som fotbollslag och som varumärke.
Hur ska vi bemöta framtiden? En svår fråga med många svar. Ska vi försöka bli den storklubb vi så gärna vill bli genom att arbeta som en dylik? Ska vi satsa stenhårt på Champions League, lägga dyra pengar på nyförvärv och se allt annat än en topp tre-placering som en stor besvikelse?
Mitt svar är nej, nej och åter nej. Jag vill kalla det att få panik, och panik är det sista vi ska drabbas av.
Jag tycker att klubben ska jobba vidare lika tålmodigt och fast beslutsamt som förut.
Det som givit oss framgångar försvinner inte med Juande Ramos och inte heller med en sviktande form under en säsongsupptakt.
Vi ska fortsätta att lägga vantarna på fynd som Seydou Keita och Christan Poulsen liksom satsa på unga lovande spelare vi tror stenhårt på.
Sevillas ungdomssektion står rättmätigt mycket högt i kurs inte bara i Spanien utan i hela Europa, och den ska vi fortsätta ta vara på och hantera med samma repsekt och högaktning som tidigare.
Jag vill så hemskt gärna att Sevilla ska vinna sin första ligatitel sedan 1946.
Det vore helt magiskt. Champions League i all ära, men jag tror att om klubben fortsätter i samma anda som vi gjort så lyckosamt på sistone så tror jag att en ligatitel är allt annat än en omöjlig uppgift för Sevilla de närmaste åren.
Den går att sträva efter, brinna för och kämpa stenhårt för, på ett annat sätt än en Champions League-titel, som naturligtvis också vore helt fantastiskt att vinna.
Vi får inte glömma vilka vi är och inte heller tro att vi ska bli något annat än Sevilla. Vi ska vara tacksamma över de framgångar vi skördat och skördar, men samtidigt förfina det synnerligen resultatrika upplägg som brukats så framgångsrikt de senaste åren.
Notera förfina i motsats till förändra. På så sätt kommer vi kunna nå lite längre, om inte varje år, så kanske varje treårsperiod.
Vi måste ha tålamod med motgångar för de kommer alltid. Vi kanske kommer sjua i La Liga i år. Låt det då vara så. Nästa säsong kanske vi kommer tvåa, och året efter det kanske vi står där som La Liga-mästare. Det enda vi vet är att inget pekar på att vi ska behöva få panik och ändra på det som hitintills fungerat så bra.
Vi är Sevilla och förblir Sevilla, det är det som är så vackert.
