Summering av höstsäsongen
Vinst i Spanska Supercupen, Puertas bortgång, Champions League-avancemang och svagt spel i ligan. Det har varit en händelserik höst.
Som så många andra, Sevillistas som fotbollsfans i allmänhet var jag otroligt nyfiken och hoppfull inför Sevillas säsong 2007-2008. Säsongen innan hade vi charmat hela Europa med vår bländade och dessutom effektiva fotboll. Vi kom trea i ligan, vi vann Uefa-cupen för andra året i rad och vi vann även Spanska cupen på ett imponerande sätt.
Vi slog rekord på rekord. Och inte bara klubbrekord. Vi var och är fortfarande det laget som under längst tid har legat i toppen på Fifas ranking över Europas bästa fotbollslag.
Efter detta fantastiska år var allting på topp. Sevilla som förening mådde förmodligen bättre än någon annan förening i världen. Alla ingridienser fanns där. En galen president, ett geni till sportchef, en otroligt kunnig tränare och en trupp som kan utmana de bästa.
Vårt andralag, Sevilla Atletico hade imponerat stort och tagit steget upp i Segundan, med en viss Manolo Jimenez som tränare.
Och så började då säsongen 2007-2008.
Första tävlingsmatchen var mot Real Madrid i den Spanska Supercupen. Första mötet vann vi med 1-0 på hemmaplan och returmötet i Madrid blev en uppvisning i anfallsfotboll,kontringsspel och framförallt effektivitet. Vi krossade Real Madrid med 5-3( det ska dock sägas att det var ett Real Madrid som var under kraftig uppbyggnad) och allt var på topp i Sevilla.
Emellan de två matcherna besegrade vi AEK Aten i Champions League-kvalet. Sedan var det dags för La Liga. I år skulle vi verkligen utmana och inte slarva bort ligasegern som vi trots allt gjorde under förra säsongen.
Första matchen var hemma mot Getafe. Det skulle bi en bra fotbollsmatch, men en otäck kollaps skulle även utspela sig som ingen av oss kommer att glömma.
Sevilla vann matchen mycket komfortabelt med 4-1, men vem brydde sig om det efter matchen?
Antonio Puerta, älskade Antonio Puerta föll ihop i eget straffområde och vad som hände efter det vet ni.
Hans hjärta kämpade och kämpade men till slut avled Antonio den 28.e Augusti på sjukhuset.
Givetvis påverkade detta Sevilla. Inte bara Sevilla FC utan hela staden. Betis-supportrar ( ! ) sjöng Sevilla-ramsor och alla enades i sorgen över Antonios tragiska bortgång. Många tårar föll och gör det fortfarande.
Oavsett om vi skulle vinna allt som går att vinna denna säsongen kommer detta alltid vara säsongen och året då Antonio togs ifrån oss. Vila i Frid!
Säsongen fortsatte med nästa supercup-match. Denna gång var det den Europeiska supercupen. Alltså Champions League-vinnaren mot UefaCup-vinnaren.
Milan var motståndare. Denna matchen spelades tre dagar efter att Antonio hade lämnat oss och ingen brydde sig egentligen om matchen.
Jag kommer aldrig glömma blicken i våra spelares ögon när det var en tyst minut före matchen. Kommer heller aldrig glömma Kakas målfirande då han pekar på Puertas namn och springer bort till Sevilla-fansen. Inte heller Seedorfs agerande när han blir utbytt och tar av sig tröjan och sträcker upp den i luften. Jag får gåshud och en klump i halsen bara jag tänker på det.
Ligamatchen mot Osasuna blev uppskjuten och på alla arenor i Spanien hölls det en tyst minut. 3 dagar efter Milan-matchen åkte Sevilla till Aten för att ta sig till Champions League. Jag var orolig före matchen att vi skulle åka på stryk mot ett hemmaskickligt AEK, särskilt eftersom våra spelare inte orkade tänka på fotboll.
Men vi tog en imponerande skalp och visst fanns Antonio med oss och hjälpte oss vinna. Hela tiden. Vi vann med 4-1 och var därmed klara för Champions League för första gången i klubbens historia.
Vår andra ligamatch för säsongen vann vi med 4-1 även den och hade startat ligaspelet mycket bra med 8-2 i målskillnad på två matcher.
Sedan hade vi en tuff månad där resultaten inte gick vår väg. Vi förlorade mot Arsenal, Barcelona, Espanyol och Zaragoza innan vi lyckades ta en seger mot Slavia Prag i Champions League.
Ligaspelet gick nu mycket tungt och vi var redan efter 5 omgångar en bra bit efter ledande Real Madrid.
Vi imponerade stort i Champions League och själv trodde jag att vändningen i ligaspelet kom när vi vann mot Valencia hemma med 3-0 efter en imponerande insats.
Matchen efter mötte vi Atletico Madrid på bortaplan och där förlorade vi precis med 4-3 efter en otroligt bra fotbollsmatch. Det var en mycket tung förlust men vi revanscherade oss i omgången efter då vi besegrade Real Madrid med 2-0.
Sedan fortsatte vi att ha samma styrkor och samma svagheter. I Champions League fungerade allt, efter förlusten i första omgången mot Arsenal vann vi alla matcher på ett imponerande sätt och som första lag någonsin i Champions Leagues historia vann vi vår grupp som debutanter i turneringen.
I ligaspelet var vårt största problem skärpan i försvarsspelet. Vi släppte in på tok för många enkla och onödiga mål och detta förlorade vi många matcher på.
Nu på slutet har formen sett bättre ut och vi är också obesegrade de 3 senaste matcherna. Vi ligger på 8.plats i ligan vilket så klart är en missräkning. Men vi är definitvt på uppgång och jag tror fortfarande på en Champions Leauge-plats, något vi ska vara nöjda med om vi klarar.
Och så har åttondelsfinalerna i CL lottats, och vi fick en bra lottning i Fenerbache.
Halva säsongen spelad och vi har gjort en godkänd säsong med ett plus i kanten för vårt CL-spel.
Nu hoppas jag att vi börjar nästa år på bästa sätt och fortsätter att klättra i tabellen.
Även om denna säsongen alltid kommer att vara säsongen då Antonio togs i från oss.
Nu gör vi detta för Antonio!
Requiecat In Pace, Antonio!
Vamos mi Sevilla!!
