Sevilla-Betis: Reseberättelse
Forumräven "Kassnert" berättar om sin resa till Sevilla och matchen Sevilla-Betis.
Så var det då äntligen dags för resan som jag har gått och tänkt på sedan i september då jag såg att det skulle vara ett Sevilladerby på min 35-årsdag. Jag och Emma (min fästmö) tog oss till Arlanda på fredagen vid lunch för att flyga med Iberia via Madrid till Sevilla.
En resa som blev lite längre än beräknat för piloterna på Iberia hade en liten strejk pågående så alla inrikesflyg var försenade. Vårt flyg var c:a 2,5 timmar försenat så vi passade på att inhandla lite snacks och några öl. När vi väl kom fram till Sevilla var klockan halv 12 på kvällen men spanjorerna är ju ett nattfolk så vi tog en taxi till hotellet, bytte om och gick ut och drack lite drinkar på ett par barer.
På lördagen var det dagen med stort D, DerbyDagsDagen. Vi började men en frukost på ett litet café vid hotellet och gick sedan och shoppade hela dagen, åt lite tapas, drack sangría och kollade in den gamla delen av Sevilla. Det var ungefär 15 grader varmt vilket var mer än det som var sagt innan vi åkte ner, skönt var det i alla fall.
Klockan 7 skulle vi möta upp Paco utanför vårt hotell och man vet ju hur det är med spanjorer, 7 brukar aldrig vara 7 utan ofta senare men Paco var riktigt punktlig så när vi kom dit 1 minut över hade han blivit av med taxin som han kom med.
Vi tog en ny taxi upp till Nervion och Estadio Ramon Sanchez-Pizjuan där vi hoppade av och inhalerade stämningen. Det var svårt att ta sig fram för poliserna hade spärrat av mer än vid en vanlig match men det var ju ingen vanlig match.
Det här var ju Sevilla-Betis, El derbi Sevilla, Spaniens hetaste derby, Europas hetaste derby, bland världens hetaste derbyn, ja ni förstår.
Först gick vi till Sevillabutiken och köpte en halsduk till Emma och en CD-skiva. Sedan gick vi omkring och mötte upp med lite Biris Norte folk som ville sjunga sånger för oss.
Det gick inte att ta fel på att de var taggade till tusen och att något speciellt var på gång.
Vi hamnade på en bar och drack några öl och drinkar, träffade mer supportrar som vi pratade med. Sevilla är en mycket trevlig stad där man blir väl omhändertagen och Sevillaborna är glada att träffa nytt folk och pratar gärna med en.
Så var det då äntligen dags för att träffa upp presidenten för Peñan Hasta La Muerte som hade fixat biljetterna åt oss och sedan bege oss in på arenan. Vi hade platser på långsidan nära Gol Norte vilket jag tycker var toppen, där ifrån såg vi både matchen och klacken bra. Stämningen var helt obeskrivlig, bra drag, sång hela tiden och ett snyggt tifo.
Jag var helt euforisk, nu var man här igen och vad mycket jag hade saknat det.
Jag sprang runt och fotograferade och filmade det mesta, var även inne på Gol Norte sidan och fotade alla fina väggmålningar som finns under läktaren.
Satt och sjöng med Paco och Emma och bara njöt, vilken födelsedagspresent man fick.
Matchen vet vi ju alla hur den slutade vilket hade gjort det hela ännu bättre om Sevilla hade vunnit men man kan inte alltid få allt, och jag fick verkligen allt annat än seger. I det stora hela var det bara toppen hela tiden. Efter matchen tog vi oss till en bar där vi träffade några kompisar till Paco och drack en drink, jag lyckades köpa en Sevilla Ultras halsduk av en tjej som var där. Därefter tog vi en taxi och lämnade av Paco där han bodde och åkte sedan till barerna i gamla staden och festade hårt. Det var mest beticos ute och firade men de var glada att se oss där i alla fall. Det blev en lång natt, vi var inte hemma förrän klockan 8 på morgonen lagom pigga.
Söndagen tillbringade vi sovandes till halv tre och sedan tog vi oss till Katedralen och upp i tornet för att se lite mer av Sevilla. Därefter hamnade vi på en irländsk pub som visade massor med fotboll där vi åt och drack öl och såg matcherna efter varandra fram till midnatt. Morgonen därpå skulle vi åka hem så kvällen blev inte längre utan vi tog en taxi hem och sov, klockan 5 skulle vi åka från hotellet till flygplatsen, då var man inte så pigg.
Resan hem gick samma väg via Madrid och när vi satt där och vänta kände vi en explosion och hela flygplatsen skakade. Det var ETA som sprängde en bil en bit ifrån flygplatsen kunde vi läsa hemma sedan. Det stod ingenting om det i de svenska tidningarna men i de spanska fanns det. Det var i och för sig inga dödsfall i samband med sprängningen.
Det här var en grym resa och jag vet att det inte är sista gången jag åker dit heller.
Emma hade riktigt roligt och gillade matchen hon också. Nu blir det att uppsöka tatueringsstudion, jag kommer att skriva Hasta La Muerte över magen. Den kommer att stå för många saker för mig.
/Jens Kassnert
