Vad hände sen? – Carlos Bilardo
En spelarlegend i två klassiska argentinska klubbar, och som senare blev argentinsk tränarlegend, vars taktiska idéer gjorde honom till en pionjär inom världsfotbollen. Men i Andalusien mer känd som mannen bakom Maradonavärvningen.
Från helvetet till en efterlängtad bekräftelse
Äntligen fick han sin chans att sätta dit dem som tvivlade. Äntligen fick han sin chans att bli beundrad. Mellan åren 1982-1985 var Carlos Bilardo bespottad av journalister, och av en befolkning som led av det mesta, och de valde att ta ut sin ilska på Bilardo. Argentinas formation var för omständlig, ”varför ställa upp med 3 backar” sa ett håll, ”Argentina tar sig till Mexico, trots Bilardo” sa ett annat. Bilardo kontrade med ”jag vill hellre förstås av 30 landslagsspelare än 30 milj. människor” - (befolkningsmängden i Argentina var 30 milj. vid den här tidpunkten). ”Att Maradona är vald till kapten är oansvarigt av Bilardo. Man borde tom ifrågasätta uttagningen av Maradona.” - påstod El Clarin, El Grafico, El Tiempo Argentino, radiosport, etc. Ingen förstod sig på Carlos Bilardo, och Bilardo förstod inte hatkampanjen mot honom.
För att ta en snabb titt på situationen som rådde i Argentina...
Det var inte lätt att vara argentinare under början av 80-talet; decenniet började med en ekonomisk kris, och sen innan led befolkningen av militärjuntan. Militärjuntan höll på att tappa greppet om sin maktposition, så man vände strålkastarljusen mot Falklandsöarna. Politiskt hade man haft duster med engelsmännen sedan 1800-talet, och alla dessa duster handlade om dessa öar. Falklandsöarna invaderades av västvärldens imperialister, folk som bott där under hela sitt liv blev tillsagda av engelsktalande utlänningar att de inte hörde hemma där, att marken som de skött om hela livet inte tillhörde dem längre. Hur mycket än man kämpade emot så var det inget värt. Detta var ett politiskt spel, alltså låg makten hos de högst uppsatta och folket i Falklandsöarna var deras dockor. Man förlorade den politiska kampen. Ungefär hundra år senare, år 1982, så försökte militärjuntan erövra tillbaka öarna – för att på det sättet vinna tillbaka folkets förtroende, men också för att få invånarna att glömma misären i hemlandet. Men misslyckandet blev total, och Argentina avslutade det inofficiella kriget med byxorna nere. Falklandsöarna blev Storbritanniens nygamla erövring.
Fotbollen gav nytt hopp för argentinarna, ett VM guld skulle innebära ett glädjeämne som kunde få vreden och sorgen för det politiska och ekonomiska situationen i landet, samt förlusten av Falklandsöarna, att dämpas och kanske t.o.m. glömmas för ett riktigt långt tag.
Men det gick ju så dåligt – tyckte man. Trots att allt ändå gått enligt planerna så klagades det. Bilardo gjorde allt fel, när allt tycktes gå rätt. Därför var han arg, ledsen och uppgiven, men ändå fast besluten att visa alla att de skulle ha fel. Man kunde tro att kritikerna skulle lugna ner sig när Argentina kvalificerades till VM slutspelen 1986, där värdnationen ändrades från Colombia till Mexico (pga. förödande jordskalv i Colombia): ”Nå, Carlos, vad säger du om att lämna? Det är din lott. Det räcker att du tog oss till VM, dags att låta någon annan att ta över”. Carlos var fortfarande lika fast besluten att fortsätta.
(En intressant notis: Carlos Bilardo fick höra ett och annat om sin 3-5-2 taktik inför VM 1986. Pga. taktiken ansåg hemfolket att landslaget styrdes av en galning som skulle få landslaget att skämma ut sig, men det finns en skör tråd mellan galenskap och genialitet. Efter VM 1986 var taktiken förklarad som ett genialiskt mästerverk, och Bilardo hade infört ”ett nytt revolutionerande system att spela fotboll”. Det här 3-5-2 systemet skiljde sig mot sina föregångare – alltså Hollands totalfotboll och Tysklands dito från 70-talet. Det var så nytt och genialiskt att en stor föreläsning om bakgrunden samt fördelarna med ett 3-5-2 system skulle hållas inför VM 1998 – arrangerat av Bilardo tillsammans med FIFA. I publiken satt flera hundra fotbollsprofiler och tränare från hela världen, bl.a. fanns stora namn som Marcelo Lippi på plats och noterade flitigt i sitt anteckningsblock).
Vägen till Andalusien
Argentina vann VM i Mexico, tack vare Maradona, kunde man lugnt påstå. El Diegos insatser gav Bilardo ro till nästa VM, för nu kunde ingen ifrågasätta honom. Inför VM 90 var Argentina 4 år sämre, många pusselbitar fattades, och den här gången hade Bilardo en Maradona som var stadigt på väg neråt, för att kraschlanda i alla skandaler som väntade efter VM:et. Argentina tog sig till final, vilket var en otrolig bedrift då laget (med all rätt) var uträknad av allt och alla under i stort sett varje slutspelsmatch. Men det slutade som bekant med en svidande VM silver, och Bilardo och hans mannar förblev nationens hjältar.
Bilardo slutade som landslagscoach med huvudet högt och drog sig tillbaka för en stund. Två år efter VM 90 fick han ett samtal av ett ”mittenlag” som hade stora ambitioner, och ”näsan” (smeknamnet Carlos Bilardo fick av argentinska pressen) antog utmaningen. Med sig tog han med Diego Armando Maradona, som skulle väcka ett nytt liv i karriären. Dessvärre blev Maradonas sejour i Sevilla skadebenäget och han avslutade med en ny skandal utanför planen. Men de gånger den numer överviktige nummer 10 spelade, så gjorde han ingen besviken och brukade bjuda på ett par fina konstnummer. Maradona avslutade kontraktet med Sevilla och stack genom bakdörren och hamnade i argentinska klubben Newells old Boys. Vad det gäller Bilardo så kom han inte överens med varken ledning eller Maradona, och denne lämnade år 93, efter endast en säsong – precis som Maradona. Då hamnade Sevilla ändå en placering ifrån en europeisk turnering. Och Bilardo hade då byggt upp grunden till det lag som skulle tillhöra La Ligas topp sex under de efterföljande tre åren.
- Vad hände sen?
Själva tränarkarriären efter sejouren i Sevilla var lyckad; i Boca år 1996 hann han återförenas med Maradona, för att året efter bli Guatemalas landslagstränare, för att sedan lämna Guatemala för Lybien, och för att slutligen lämna Lybien för den argentinska toppklubben Estudiantes. Estudiantes är en av två klubbar som Carlos Bilardo betraktas som en spelarlegend, den andra är San Lorenzo. Bilardo skulle under sin säsong bygga upp det lag som senare skulle vinna titlar under Simeones ledarskap (Simeone tog över strax efter Bilardo tog sig an ett nytt karriärsval).
Efter tiden i Estudiantes blev han utvald till Buenos Aires generalsekreterare inom Sport, (år 2007), men under veckorna försörjde han sig som expertkommentator i en argentinsk sportkanal. Året efter blev Maradona förbundskapten, och erbjöd sin vän jobbet som landslagets generalmanager – Carlos Bilardo tackade genast Ja! och tog jobbet, ett jobb som han har än idag.
Carlos Bilardos karriär har minst sagt varit framgångsrik, och idag betraktas han som en av de största profilerna som funnits i Argentinas fotbollshistoria. Det är stort att samma person en gång i tiden stannade förbi Sevilla FC. Sevilla är en stad som Carlos Bilardo än idag tycker gott om, och gärna rekommenderat för talanger och vänner att besöka staden när de får chansen.
Källor: fifa.com, Carlos Bilardos egna hemsida, sevillafc.es
