SEVILLA FC – Mer än en klubb?
Johannes Johnsson levererar sin första krönika som Sevillaskribent.
Jag, som förhoppningsvis de flesta andra, har tröttnat på att alla klubbar ska hävda att just deras klubb skulle vara något speciellt. Visst det finns specifika nischer som vissa klubbar i stort sett har patent på, men detta betyder inte att klubben är så speciell som många av dess fans hävdar.
Nu syftar jag inte bara på Barcelona, vilket jag antar att de flesta tror. Det finns fler klubbar i världen som tycker likadant.
Sevilla är en av dessa. I mitt tycke är Sevilla lite mer än en klubb.
Inte bara på planen utan även utanför. Med detta menar jag att fansen spelar en enormt stor roll. Har man en läktare full med svin som sitter och nedvärderar sina stjärnor när det går dåligt, hur ska man då kunna bli mer än en klubb?
Det krävs alltså mycket engagemang och kärlek till klubben för att bli lite mer än en klubb. Jag tror att Sevilla FC och fansen lever upp till dessa mål, mycket tack vare en viss dag som aldrig kommer att glömmas.
Det var dagen då en framtida storspelare gick bort. Antonio Puerta lämnade ett stort hål på vänsterkanten och hans bortgång märks fortfarande. Hyllningarna haglar över honom och han är antagligen den mest hyllade spelaren i Sevillalägret.
Jag tror att spelarna blev mer taggade än någonsin och tillsammans med detta ökade kämpaandan. Man spelade för en bortgången vän. Vinsten i CdR-finalen och finalen, mot Milan, i Europeiska supercupen tillägnades Puerta.
Självklart är det inte bara detta som har gjort Sevilla till den klubb de är idag. Vi fick en ny ledning där José Maria del Nido blev president. Sedan dess har allt bara gått framåt. Ramon Rodriguez Verdejo, mer känd som ’’Monchi’’ eller den spanska värvningskungen, blev sportdirektör. Han anställdes år 2000, precis efter att Sevilla blivit nedflyttade till Segundan. Hans uppgift var att förbättra ungdomsakademin och att sköta scoutning av unga talanger. Dessa herrar är starkt bidragande orsaker till framgångarna de senaste säsongerna.
Det finns även spelare som visar att ’’mer än en klubb’’-tjafset faktiskt kan sympatisera med denna klubb. En av dessa är Frédéric Kanouté. Han bidrar enormt mycket till klubbens goda status världen över. I centrala Sevilla fanns en moské som skulle rivas eftersom att byggkontraktet för moskén hade utgått. Detta innebar att moskén skulle rivas och att alla muslimer inte skulle ha någon moské att gå till. Han är själv en troende muslim och förstod dilemmat för de troende muslimerna i Sevilla. Han anställde ett byggföretag som byggde en helt ny moské till muslimerna. Notan för bygget fastställdes till minst 700 000 £. Detta är banne mig något av det finaste jag någonsin hört att en spelare har gjort.
Inte nog med detta, han har även startat ett projekt där han samarbetar med humanitärhjälpsorganisationer för att bygga en by för barn i nöd. Inte illa av en spelare att bestämma sig för att avstå så pass mycket av sin ekonomi för att kunna hjälpa andra att få ett bättre liv.
Jag anser att Sevilla i grund och botten är en klubb som man skulle kunna kalla ’’mer än en klubb’’, dock tycker jag att det är fel att man skryter med detta. De flesta klubbar kan nog komma på ett antal bra argument till varför just deras klubb är ’’mer än en klubb’’. Det är lika bra att lägga ner allt ’’mer än en klubb’’-trams. Det känns bara löjligt att påstå sådant. Men man får ju tycka och tänka precis som man vill (i de flesta fall) och då kan man inte göra mer än att klaga på det man tycker är fel.
VAMOS MI SEVILLA!
VAMOS CAMPEÓN!
