Sevilla-Real Sociedad 0-1
Det enda som imponerade med Real Sociedad denna gång var att de vann trots mindre bra spel.
Real Sociedad är verkligen ett bra lag. Bra lag vinner nämligen även de matcher då lagets högstanivå är långt borta. Matchen mot Sevilla var en sådan match.
Sevilla öppnade bäst och förde spelet utan att komma till större farligheter. Det mesta som producerades från deras sida matchen igenom var skott från distans, varav en handfull gånger på frispark. Genom sitt tuffa närkampsspel och aggressiva press och med hjälp av gästernas slarviga uppspel, vann hemmalaget statistiken över avslut på mål överlägset. Ett riktigt fint anfall lyckas man med efter en dryg kvarts spel, då David och Reyes spelade sig fram elegant på vänsterkanten. Reyes markinlägg snett inåt bakåt förvaltades dock uselt av Casquero. Samme Casquero hade senare under halvleken ett par avslut på mål, varav det ena tvingade Alberto till en riktigt akrobatisk räddning.
Sevilla hade tillfällen att skaffa sig bra chanser men vid ett par tillfällen avstod anfallarna från att spela fram frilöpande kolleger. Annars var forwardsparet, främst Reyes, mycket aktiva och duktiga med boll trots den väldigt hårda uppvaktningen från för dagen stenhårt spelande Jauregi och mittbackskollegan Schürrer. Sevillas spelare och publik blev allteftersom iriiterade på domare Torres. Det började redan i minut 13 då hemmalaget ville ha straff efter att Reyes nick i straffområdet täcktes av vad som såg ut att vara Juaregis överarm. Torres gjorde en del ytterligare märkliga bedömningar och hemmapublikens frustration är lätt att förstå, även om det faktum att de flesta frisparkar gick i bortalagets favör mer får tillskrivas Sevillas hårdare spel än domarens eventuella enögdhet.
Serieledarna började äta sig in i matchen ta tjugo minuterna före paus, men utan att skapa allvarligare målcahsner. Bollvinnandet på mitten blev jämnare fördelat, men omställningarna var inte alls lika effektiva som under tidigare matcher. Ett samlat Sevilla, som anföll med få spelare, arbetade hårt med att täppa till ytorna för Nihat och Kovacevic. Det är också en ofta för enkel sanning att hävda att en spelare gör hela skillnaden, men Xavi Alonsos betydelse för Real Sociedads centrala mittfälttsspel är stor. Det märktes tydligt när han nu var avstängd.
Andra halvlek börjar på ett liknande sätt som den första: Sevilla skapar halvlägen och skjuter gärna från distans men utan större precision. En tidig frispark slås pressat mot vänstra stolpen, men Alberto är sanbbt nere och klistrar bollen. Efter en knapp timmes spel gör så Redondo det misstag Sevillaspelarna kämpat för att inte bjuda motståndarna på, när han ger bollen till Nihat vid sidlinjen. Turligt nog (sett med Sevillaögon) gör Nihat vad bortalaget gjort hela matchen; slarvar bort läget med ett dåligt inspel. Nihat visade inte alls upp det fina spel han gjorde förra helgen, utan märktes mer för sitt gnäll och sina protester än för vad han åstadkom med dribblingar, passningar och löpningar. Matchens bäste offensive kraft Reyes var den som ett fåtal gånger bjöd på läckerheter, som när han i minut 65 slinker igenom mellan Aranburu och Schürrer ute på kanten, tar sig inåt och försöker placera in bollen i bortre. Skottet tar på Jauregi och går till en i sedvanlig ordning resultatlös hörna.
Med något mer än 20 minuter kvar att spela gör Real Sociedads franske tränare Denoueix något som får mig att tänka två saker. För det första att han har bra självförtroende och vågar göra sådant som exempelvis van Gaal skulle bli lybchad för, men så är han i ett allt annat än pressat läge. För det andra att han förfogar över ersättare som han tror på och vågar använda sig av. Jag talar om bytet Jauregi-Kvarme. En varnad och fortsatt fult spelande Jauregi hängde inte riktigt med Reyes och Antoñito men släppte dem heller aldrig förbi sig. Ändå bytet av mittback mot mittback vid ställningen 0-0. Sannolikt på grund av risken för det röda kortet, ett kort som var mycket nära förestående. Att byta på detta sätt är mycket ovanligt men gör ju att laget framöver har en Kvarme i beredskap och med vetskap om att en plats i elvan inte är långt borta.
Ovanstående byte var knappast skälet, men det hade bara gått någon minut sedan bytet innan Real Sociedad blixtrade till i ett anfall av typen vi lärt oss att känna igen under hösten. Nihat med boll från egen planhalva i en kontring, släpper till Kovacevic och söker sig inåt. Kovacevic släpper perfekt till De Pedro som slår ett markinlägg mellan de parallellt stående mållinjen och samlade fyrbackslinjen. Sevillaförsvaret har helt glömt bort att stänga Karpins yta, vilket gör att denne enkelt kan sätta foten till för ett oväntat segermål.
Efter målet genomgår ledarna en förvandling och börjar lyckas med att hålla bollen inom laget. Matchen kontrolleras ut, även om Sevilal faktsikt har sin allra bästa målchans på stopptid. En frispark till höger slås in i straffområdet, där inbytte Toedtli kommer högst. Nicken strax vänster om det halvöppna målet.
Sevilla var det bättre laget, man var mer aggressiva, hade klart fler avslut på mål och var minst lika välorganiserat i defensiven som gästerna. Tydligt var det däremot att motståndet håller mycket högre klass, som vinner trots att man varken spelar bra eller kämpar bättre. Sevilla blev alltså inte laget som stoppade Real Sociedads poängplockande. Finns det något lag som kommer att lyckas med det?
Laguppställningar
Sevilla: Notario; Redondo, Javi Navarro, Pablo Alfaro, David; Marcos Vales, Casquero (Víctor Salas, 84), Samways (Gallardo, 79), Fredi (Toedtli, 69); Reyes, Antoñito
Real Sociedad: Alberto; López Rekarte, Jáuregi (Kvarme, 69), Schürrer, Aranzábal; Karpin, Tayfun, Aramburu, De Pedro; Kovacevic, Nihat (Khokhlov, 74).
Mål: Karpin (71).
Varningar: Jáuregi, Nihat, Schürrer, Aranzábal.
