Inför Sevilla – Zaragoza
Ett klurigt möte väntar Sevilla, då motståndarna befinner sig i en process av förändring till det bättre- precis som andalusierna.
Om vi tittar översiktligt på dessa två lag så skulle man skissa sig fram till många likheter. En fasansfull höst har följts upp med en (hittills) bättre vår. Ännu en gång har klubbarna fått sparka&ersätta huvudtränarna, och precis som förgående gånger var uppsägningarna- tragiskt nog -befogat. Fast å andra sidan är detta scenario väldigt lik den verklighet som råder hos majoriteten av lagen i La Liga; faktum är att Sevillas och Zaragozas respektive säsong beror på de problem som egentligen är signifikativt för de flesta av lagen i La Liga.
Man har haft för höga ambitioner, gentemot den kvalité som klubbarna egentligen besitter. Med tanke på att ekonomin hos 18/20 lag i La Liga är en spegelbild på den finanskris som råder i Spanien så har det aldrig funnits rum för risktagande satsningar, såsom renovering av arena, stora (och nödvändiga) nyförvärv, klubbens adminastriva välmående, nybygge och modernisering av klubbens faciliteter (... ), gör att de sportsliga ambitionerna borde ha varit aningen tillbakadragna. Tidigt kunde ordförande eller styrelsemedlemmarna ha förmdelat att klubben helt enkelt är tvungen att ha ett mellanår pga. rådande förutsättningarna. Fansen hade förmodligen fattat problemet om det också hade redovisats på ett ärligt sätt.
Men så lätt det är att vara efterklok.
Ordförande/styrelsemedlemmarna var från början på samma sida som fansen, fast på fel sätt; kraven från ledning&fans var densamma som den tid när pengarna växte på träd, där klyftan mellan vissa lag inte hade ökat till den proportion vi upplever idag. På det sättet har ledningen lurat sig själva, och sina fans – vilket i sin tur lett till en omänsklig press på den/dem som ska styra skeppet samt på spelarna vars prestationer blir mer och mer ångestfyllda. Vissa har blivit galna av den pressen, andra förtvivlade, en tredje blir apatisk/likgiltig.
*Del Nido var övertygad om att Sevilla hade ett lag för Champions League. Utan problem skulle en relativt försvagad och föråldrad trupp fortfarande befinna sig i topp fyra placeringar, medan man kvalificerade sig till Champions Leagues gruppspel. Motvilligt fick fansen förhoppningar, men frågetecknen kring truppens status fanns redan där, innan nedgången. Man hade aningar om hur det skulle kunna se ut om allt gick åt helvete, alla var inte lika självsäkra på Sevilla som Del Nido. I december befann sig Del Nido utsatt och utskälld. Pressen ökade på att han borde hålla hatten i handen och med valpögon säga att han inför säsongen hade utvärderat fel, och nu var det dags att bygga om. Det är aldrig fel att erkänna sina brister, eller de misstag man har gjort. Tvärtom så ökar tilliten från fansen om en president skulle visa sig vara mänsklig och såpass mån om klubbens utveckling att man objektivt kan utvärdera sitt arbete - och inte lider av en komplex för att visa vem som bestämmer.
Dessvärre blev bördan för stor och Del Nido blev galen i och med att skulden las på fansen. Senare tog han tillbaka sitt märkliga uttalande, och menade att Atletico&Valencia har sina VIP-läktare fullsatta, men att Sevilla inte har det, alltså inget illa menat mot de ritkiga fansen(?). Responsen blev ett konstaterande av att presidenten behöver vila då han pratar i gåtor och verkar aningen förvirrad.
*Ett år tidigare fick tränaren,tillika spelarlegenden, Jimenez uppleva en liknande motgång. Efter ett gäng av dåliga resultat tappade spelarna förtroendet och slutade lyda sin mister. Jimenez utmärkte sig mer religiös än vad han var innan (och han är i vanliga omständigheter en av de mest religiösa i Spaniens mest religiösa provins), och började övertyga journalister om att spelarna kommer få tillbaka motivationen eftersom hans uppgift i Sevilla låg i händerna hos...Jesus. (Inte Navas)...
Sedan fortsatte han att prata om sig själv i tredje person. Inget fel att tala konversera om sig själv på det sättet. Men. Med den försvarsposition som Jimenez ställde sig i olika frågor så blev upplevelsen mer av att han spelade advokat åt en påhittad person som hade samma namn som honom. Med andra ord; sparkandet av honom var nog en befrielse för Sevilla och Jimenez hälsa.
*Under samma år hade Marcelino nått till en bristningsgräns i Zaragoza. Hans entusiasm utvecklades snabbt till dålig energi, som ledde till lite intriger med spelarna, och där de dåliga resultaten avlöste varandra gav honom ett förtvivlat ansiktsuttryck. I slutändan var Marcelino likgiltig inför vad som hade hänt med hans lagbygge. Sparkandet av honom blev en befrielse för Zaragoza och Marcelinos hälsa.
Idag befinner sig Jimenez i Grekland och har återfunnit tillfredsställelsen med att träna ett lag. Samma positiva energi återfinns i Marcelino som numer vänder en negativ trend i Racing.
*Sevilla och Zaragoza har dock fortsatt med likadant mönster som förra säsongen. Båda klubbarna hade egentligen planer med att ersätta 2010-års temporära huvudtränare, men eftersom José Aurelio Gay och Antonio Alvarez (båda spelarlegender i respektive klubbar) avslutade snyggt så fick de förlängt kontrakt. (Eller ok, Alvarez var egentligen andra eller t.o.m. tredje valet hos Sevillas styrelse)...
I efterhand visade det sig att båda klubbarna hade för högt ställda krav inför säsongen, att båda styrelser hade övertro för spelartruppens förmåga, att det också var fel beslut med att låta temporära tränarna stanna som permanenta huvudtränare.
Zaragoza har förblivit ett utropstecken i olika bemärkelser; det går overkligt dåligt under en period och sedan utför klubben en beundransvärd uppryckning – och denna schizofrena formkurva tenderar att utmärka sig inom loppet av en säsong. Minst sagt ohälsosamt när ambitionen är att grundlägga en fast mark som i sin tur ska bli bas för kontinuitet, men där praktiken blir motsatsen som leder till att drastiska(och nödvändiga) beslut måste tas för att klubben ska kunna börja om.
Det är väl just på den punkten som gör att likheterna mellan Sevilla och Zaragoza (och nästan alla de andra sexton klubbarna) stannar.
Zaragozas ordförande Agapito har nått den återvändsgränd som Del Nido stötte på i december, som Marcelino och Jimenez för evigt satt fast i under förra året . Människan Agapito ligger i spillror och verkar vilja lämna styret lika gärna som fansen vill bli av med honom. Han började sin period med en klar strategi om hur Zaragozas utvecklign skulle gå till, han gillade utmaningen och började på samma sida som fansen. Dessvärre visste inte Agapito vilket prov hans ledarskap skulle sättas inför; att förhandla och försöka riva till sig lån av kommun och staden Zaragoza är svårt när man inte har kontakter, speciellt i ett land där nästan allt som räknas för att bana vägen för en själv är att ha kontakter. Detta började sätta käppar i hjulet och när det allra viktigaste – det sportsliga – började ge kritiska resultat så började det gå sakta utför för Agapito. Efter en process av negativa händelser - som förvärrats som sig bör i den regeln som klubbar i motgång alltid måste gå efter - så hamnade Agapito just här; pressad, ensam och utsatt.
När det kommer till det sportsliga så har utvecklingen faktiskt gått motsatt väg, från en ganska så katastrofal höst så har motgångarna sammansvetsat laget Zaragoza som börjar klättra högre upp i tabellen. Precis som förra säsongen så verkar våren bli en succé för Aragoniens stolthet. Kanske är det av ren inspiration, eller för den disciplinerade tränaren Javier Aguirre, eller kanske bara ett bevis på att laget underpresterade under hösten. Men jag gissar på att bränslet utgörs av ren ilska hos lagets ledande spelare, över det faktum att klubbens välbefinnande faktiskt är kritisk. Såpass kritiskt att framtiden är oviss, då man ännu inte vet exakt vem/vilka som ska ta över klubben, och därför ligger Zaragozahjärtat hängandes mellan hopp och förtvivlan. Detta lär ha gjort spelarna fast beslutna över att kunna förbättra allt som de har i sin makt att förbättra, dvs. läget i tabellen.
Det är inte likadant i Sevilla, och lika djupa problem har man aldrig fått uppleva. Trots det så kan vi konstatera att Sevilla för första gången på mycket länge befinner sig i harmoni. Del Nido och ledningen klargjorde till slut det som man ville höra; att det ska byggas om och att planeringen är långsiktig. Det förklaras redan nu att truppen kommer att städas och flertalet ungdomar kommer flyttas upp till a-laget under sommaren, som en början på det långsiktiga lagbygget. Dessutom är det fastställt att oavsett ifall Sevilla når Europa League eller hamnar helt utanför Europa, så kommer budgeten att te sig lika litet. Trots det så går det rykten om potentiella ”bra värvningar”, vars kostnad inte överskrider budgetens ramar.
Och när man förväntade sig en drös med rykten om eventuella målvaktsvärvningar så steg Javi Varas fram och tog chansen. En hel opinion står bakom det faktum att Varas bör vara förstamålvakt redan nu, och i framtiden. Det går därför svaga rykten om att Palop egentligen inte är skadad, utan bara något som konstateras utåt för att spara hedern hos målvaktslegenden.
Notera dock att detta rykte förblir ett osant rykte då Palop blev uttagen till följande trupp:
Palop, Javi Varas, Fazio, Martín Cáceres, Fernando Navarro, Romaric, Jesus Navas, Zokora, Perotti, Renato, Kanouté, Escudé, Diego Capel, Negredo, Alexis, Medel, Rakitic y Rodri.
På tal om rykten; Marcelo Bielsa förhandlar med Sevilla enligt tidningar från alla håll. Kanske ojuste mot Manzano att han aldrig fick ta över en trupp som han hade byggt upp, och nu får lämna, trots att han egentligen inte hunnit prägla laget med sina värvningar och sina förändringar. Men trots det så känns det mer lockande att anställa en ny tränare, speciellt om den tränaren är Marcelo Bielsa, nu när Sevilla ändå planerar en nystart. Dessutom är Manzanos karriär inte den mest smickrande, då kontinuiteten hos nästan samtliga klubbar han har coachat är obefintlig, förutom andra sejouren med Mallorca – istället lämnade han den klubben med en besk eftersmak, då han och Mallorca ses i rätten då och då pga. ett kontraktbråk.
Potentiell startelva:
Palop
Caceres, Fazio, Sqd, Navarro
Navas, Medel, Rakitic, Perotti
Kanouté
Negredo
Notera att:
-Caceres och Navarro är tillbaka från respektive skador.
-undertecknad ser hellre att Varas spelar istället för Palop.
Fakta inför match
Var: Sanchez Pizjuan, Sevilla
När: 3/4 - 2011
Tid: 19.00
TV: Canal+ Sport 1, sändningen startar 18.50
Stream: my2p2 och rojadirecta.es funkar fint.
Domare: Ignacio Iglesias Villanueva
Kuriosa
Resultaten på Pizjuan har från säsong 06/07 och framåt varit målrikt för Sevillas del:
* 3-1 (06/07)
* 5-0 (07/08)
* 4-1 (09/10)
Statistiken i all ära, men Sevilla har oftast problem i matcher där andalusierna är favoriter på förhand; detta möte mot Zaragoza är inget undantag.
*Senast lagen möttes så vann Sevilla en krampaktig tillställning efter att Jarosik givmilt klackat fram ett friläge åt Negredo, på tilläggstid.
Källor: marca.com, as.com, eldesmarque.es, elcorreodeandalucia.es, zaragozasidan på sf.