Resekrönika: Gol Norte!

Alla har vi våra drömmar och mål. Vissa, betydligt högre och svårare att nå, medan andra drömmar kan vara något så enkelt som att få skåda laget i sitt hjärta på plats. Att stå bland tusentals andra Sevillistas, med samma ambitioner och mål är en känsla som är omöjlig att beskriva. Detta är min reseberättelse ifrån min vistelse i Sevilla.

Efter 4 veckors gnetande med sommarjobb och diverse, så bar det den 12 Juli iväg för mig och 3 polare ut i Europa, på en resa vi sent kommer glömma. Berättelsen om fyra pojkspolingar i Europa kan göras lång, men för att hålla den här artikeln så relevant som möjligt så ska jag förkorta historien en del, och hålla mig till det som kan intressera er läsare här på SvenskaFans.com. Jag kommer dock inleda med lite bakgrundshistoria, då sättet jag hamnade i Sevilla på är något udda.

Allting började i Prag. En mycket fin och prisvärd stad i övrigt, som passar klockrent för i pincip alla. Fint landskap, trevligt folk och billig öl. Just Prag satte klangen för vår resa genom Europa. Efter Prag väntade stopp i städer så som München, Lyon, Montpellier och Agde, innan vi tillslut välkomnades till den ibereska halvön i form av gränsstaden Port Bou. Därifrån bar det av mot Barcelona, en fin stad likaså. Efter ett antal missöden, med stulna plånböcker och pass så for vi dock vidare mot Levantebukten, närmare bestämt Valencia, för att sedan hitta till en av de större turristattraktionerna i form av Benidorm. En otroligt fin stad med mycket trevligt folk, schysta klubbar och fina landskap. Dock så hade jag vid denna tidpunkten endast ett mål i mitt huvud- Sevilla. Dagarna i Costa Blanca flöt på fint, och några dagar efter vår ankomst så begav jag mig mot den Andalusiska huvudstaden.

10 timmars tågresa senare så var jag plats, i ett Sevilla som då snuddade uppe på 40 gradersstrecket. Tack vare vår allas godtrogne Paco, och med hjälp av Johannes så kom jag i kontakt med Juanma, en av de tusentals Biris Norte supportrarna i Sevilla. Jag kände snabbt att det inte fanns några problem i vår kommunikation, och vi kom riktigt bra överens på en gång. Enda problemet jag hade när jag anlände till Sevilla var att jag inte hade någonstans att bo. Dock så visade Juanma upp stor genorisitet och bjöd in mig till sitt hem, där han otroligt nog lät mig slagga de två nätterna jag hade framför mig i Sevilla, något som jag än idag är otroligt tacksam över.

Dagen efter min ankomst till Sevilla var dock själva huvudhändelsen i den här berättelsen, då det utan tvivel var en av de bästa och mäktigaste dagarna i mitt liv. Kaffe på sängen rundades av med en guidad tour genom Sevillas stadskärna, för att sedan avsluta förmiddagen med en fin middag bestående av kyckling med potatis tillsammans med Juanmas familj. Ett sannerligen glatt sälskap som visade ett sjukt stort hjärta, då det just bjudit in en helt okänd svensk Sevillista i sitt hem. I väntan på den stora matchen så infann vi oss båda framför TV:n med en kall Cruzcampo.

Katedralen i Sevilla

Då klockan tickade upp mot 17:00 så begav vi oss iväg för att hämta upp Adri, hand bror och en annan stolt Biris Norte supportrer vars namn jag inte kommer ihåg. Då vi till slut anlände till vårt käras lag hemmaborg så steg temperaturen sakta men säkert uppåt 50 grader, och för en kallblodig skandinav som mig själv så kan det tyckas smått outhärdligt, men då alla mina tankar var riktade mot den kommande matchen så var värmen inga som helst bekymmer. Istället tog vi oss till TGI Fridays och knäppte oss ett varsitt järn, i väntan på resten av Biris Norte klacken.

Då resten av Biris Norte anlände till krogen så spred sig en varm stämning över hela stället. Alla gick runt och hälsade på varandra, drog lite rövarhistorier och var bara allmänt trevliga. Lägg därtill deras genorisitet gentemot mig, då de under hela kvällen bjöd på i princip allting. Det jag dock kunde konstatera var ett det var en något udda samling personer, och jag kan säga att utan Biris Norte så hade många av supportrarna aldrig kommit överns eller ens hälsat på varandra.

Då tiden var kommen så sökte vi oss alla in på arenan för att tagga igång inför matchen, en match som i övrigt knappt kunde gått bättre. Tillsammans med ett tusental Ultras Sevillistas så gav vi allt för heja fram vårt kära Sevilla. Kampsång efter kampsång följdes upp av känslor i mängder, och jag själv har aldrig varit med om en liknande upplevelse. Trots att det var en träningsmatch så vet jag nu hur det känns att stå mitt i ett kokande Gol Norte och vråla ut sin kärlek till Sevilla.

Dock så var detta så mycket mer än bara en vanlig vänskapsmatch för både oss och Espanyolsupportrarna . Detta var en ren och skär hyllning till Antonio Puerta, och även till den bortgångne Espanyol försvararen Dani Jarque. Introt till matchen var mäktig och bjöd på många känslor, och vi kommer för alltid ha de två spelarna i våra hjärtan och i våra sinnen, för alltid med oss.

Siempre estaras con Nosotros, Antonio Puerta y Dani Jarque!

Vi vet alla att matchen slutade 5-0, och det var egentligen aldrig spännande. Sevilla briljerade och spelade ut stora delar av sitt register. Många av spelarna bjöd upp till riktigt skönlir, dock så märktes det att det var en man som var så mycket större än alla andra nere på planen- Frederic Omar Kanoute. Så fort Kanoute fick bollen så haglade applåderna ner mot planen. Kärleken som Biris Norte visar för laget och för sin spelare är helt otrolig. En stor händelse att få uppleva på plats.

Då domaren blåste för slutsignal och vi började gå ut från arenan så var det nästan så att jag fick gåshud över hela kroppen. Det var knappt att jag kunde förstå att jag äntligen fått se mitt älskade Sevilla på plats, och i smått exastas så begav oss åter mot pubben för att runda av kvällen med några glas Cruzcampo för att fira den goda segerns sötma. Efterspelet till matchen blev för den del också otroligt underhållande och mäktigt. Jag kände mig som en Biris Norte supporter då verkligen alla var hur trevliga som helst mot mig. Biris Norte är en andra familj för supportrarna, det är en grupp som ger allting åt det de älskar mest- Sevilla FC.

Dagen därpå vaknade jag upp tidigt, fortfarande med ett stort leende över läpparna, och fortfarande smått oförstående över gårddagens många händelser. Mitt första besök i Sevilla har defenitivt satt prInt för mitt framtida liv som Sevillista. Jag kommer för alltid ha Sevilla i mitt hjärta, och jag kan garantera betydligt fler besök inom en kort framtid!