Sevilla – Dortmund: Sevilla vidare efter rysare!
Med mäktiga fans i bakgrunden spelade Sevilla och Dortmund 2-2, vilket innebar att Sevilla slog ut tyskarna och därmed avancerade till slutspel!
Förutsättningarna inför match var glasklara; Dortmund var tvingat att vinna och det räckte oavgjort för Sevilla. Matchen skulle präglas av kamp, krig, skador och lite maskande på slutet.
Sevilla har fuskat med fysträningen vilket syns via statistiken och i praktiken; Sevilla gör majoriteten av sina mål i första halvlekens sista kvart. Under matchens sista tjugo minuter brukar Sevilla vara slutkörda, vare sig om motståndarna heter Almeria eller Barcelona. Detta leder till att lagets passningsspel går från sämre och sämre till obefintlig ju längre andra halvlek lider mot sitt slut. Samtliga spelare är för trötta för tidigt, helt enkelt.
Och sedan innan har andalusierna problem med att försvara sig som ett lag, och anfalla som ett lag. Man har problem att spela taktiskt korrekt. Det mesta brukar hänga på spelarnas individuella skicklighet då de allt som oftast befinner sig ensamma mot två-tre motståndarspelare, pga. att varje lagdel infinner sig i minoritet gentemot motståndarnas anfall och försvar. Matchen mot Dortmund blev inget undantag.
Därför var första steget mot rätt riktning inte att spelarna spelade utefter en perfekt taktik. Inte att spelarna skulle ha massvis med energi i slutet av matchen. Dessa två delar tar en lång process innan de ger resultat. (Även om det är något som Manzano måste få bukt med, illa kvikt).
Därför var det minsta vi kunde begära en rätt inställning av spelarna – för då var hälften redan vunnet. Med rätt inställning i form av beundransvärd kämpaglöd brukar kompensera de taktiska och fysiska underlägsenheten. Motivation är i slutändan den viktigaste egenskapen.
Och det krävs ingen process att få samtliga spelare att nå den motivationen, de behöver rätt inspiration och sen befinner man sig i rätt anda.
Det skulle visa sig att hemmaspelarna hade rätt inställning under onsdagskvällen.
Dortmunds tränare, Jurgen Klopp, valde att starta följande manskap:
Weidenfeller
Piszczek, Hummels, Subotic, Schmelzer
Bender, Sahin
Blaszczykowski, Kagawa, Götze
Barrios
Hemmalagets Manzano kontrade med denna elva:
Palop
Konko, Alexis, Sqd, Dabo
Perotti, Zokora, Romaric, Capel
Fabiano, Kanouté
Entusiastiska fans åt båda håll ramade in matchen på bästa möjliga sätt (trots att arenan är ¾ full), samtidigt som halvleken exploderade med fart åt båda håll, men det var bortalaget som snabbt skulle sätta sin prägel, och de gulsvarta hade matchens första tio minuter i sin hand.
Den tidiga intensiva pressen gav snabbt utdelning; Escudé rensade ett inlägg nonchalant och klantigt, rakt ut till en Dortmundvåg som utgjorde en sorts andravåg. Kagawa snappade upp bollen och placerade behärskat in 0-1!
Det skulle ta ett par minuter innan Sevilla hämtade sig, men man gjorde det med råge. Efter ett par lyckade inlägg förstod hemmalaget att Dortmunds defensiva svaghet var luftrummet – som gjutet för Sevillas tröga enformiga anfallsspel. Via inläggen satte hemmalaget tryck på Dortmundmålet, i synnerhet fick målisen Weidenfeller svettas en stund; Romaric var nära att lobb-stöta in kvitteringen, Alexis testade ett skott utifrån avrpå Weidenfeller utförde en smart räddning när Kanouté slog returen från överdrivet nära håll.
Fansen exalterades över trycket och hemmalaget ryktes med. När halvtimmen var spelad så kom utdelningen; Via ett inlägg halvnickade Fabiano fram Romaric, vilket ställde bortaförsvaret – Romaric gjorde det självklara när han rullade in 1-1!
Ca. fem minuter senare slogs ett inlägg av Perotti; kraftfullt, elegant och behärskat placerade Kanouté den hårda nicken, 2-1!
Men innan halvleken var slut så kände Kanouté smärtor i baksida lår och blev tvungen att byta . Manzano ville täppa till mittfältet och tog in Renato istället för maliesen.
Trots att Subotic distinkt nickade in 2-2 via en hörna tidigt in i andra halvlek, så skulle andra halvlek präglas av kamp, och båda lagen hade frustrerande svårt att skapa möjligheter. Eller i Sevillas fall var det svårt att anfalla överhuvudtaget. ..
Tidigt inpå andra halvlek åkte hemmalaget på en ny skadesmäll, på en ny nyckelspelare; denna gång kunde inte Perotti fortsätta och utgick – in entrade Caceres (vilket gjorde att Konko tog steget upp till Perottis position).
Palop skulle utföra en och annan vansinnig utrusning, men bortsett från det så var bortalaget aldrig nära. Vilket är förvånande då Sevilla knappt orkade över halva planen när trettio minuter fortfarande återstod, och när bortalaget ägde bollen i ett hyfsat intensivt tempo, i långa perioder.
Sevilla skulle trots allt få ett gyllene tillfälle att mörda matchen; Fabiano skulle befinna sig fri på kanten och ur en Kurre Hamrin-vinkel var brassen när att lobba in 3-2 (via touch), men bollen nickades bort på mållinjen.
Sista tio skulle hemmalaget göra allt för att dra ner på tempot, speciellt via smart maskande – och det lyckades man med, trots att Palop fick se det gula kortet och trots att matchen blåstes av efter fem och en halv minuts övertid.
Inför entusiastiska supportrar firade Sevilla avancemanget!
Plus
+ Lagets kämpande!
+ Kanouté! Sevillas anfallsspel kretsade kring maliern.
+ Dabo! Trots att han hade svårt att hänga med första tio minuterna.
+ AVANCEMANGET! I början av säsongen kändes Europa League avlägset och ointressant. Likförbannat sitter man här och jublar som en galning för avancemanget.
Minus
- Skador på två nyckelspelare, som för en gångs skull hade höjt sin prestationsnivå (jämfört med de senaste miserabla veckorna).
- Man är frustrerad över den sanning att den dyra åtta miljoners värvningen Romaric visar denna udnerbara inställning var femte match. Och då förbiser man det faktum att ivorianen, trots målet, ändå spelade ojämnt mot Dortmund.
- Lagets fysiska status är inte acceptabel, och har inte varit det någon gång under säsongen.
- Lagets försvarsspel...För 37274397:e gången. Det finns individer som man med all rätt kan peka ut, men som LAG stämmer det inte heller, vilket är mycket värre. För då spelar det nästan ingen roll vilka vi har i backlinjen; lagets sätt att försvara från anfallaren till målvakten är skrämmande slappt, osammanhängande, och dåligt organiserat.
- Konko. Hade han ett enda rätt ikväll...?
Domarens insats
Det är alltid uppfriskande med en domare som inte följer en spansk domares normer. Oavsett hur dålig/bra Aleksei Nikolaev var under matchen så var han fortfarande inte en spanjor – Vilket är ett stort plus.
Matchfakta
Byten Sevilla
Kanouté ->Renato, 41’
Perotti -> Caceres, 61’
Romaric -> Fazio, 86’
Byten Dortmund
Blaszczykowski->Lewandowski, 67’
Bender ->Da Silva, 78’
Schmelzer -> Le Talletc, 88’
Resultat: 2 -2
Kagawa, 4’
Romaric, 31’
Kanouté, 35’
Subotic, 49’
Skott,(på mål): 6(5) – 9(2)
Hörnor: 4 - 3
Frisparkar för: 16 - 13
Gula kort:
Romaric, 24’
Schmelzer, 35’
Alexis, 35’
Zokora, 83’
Subotic, 89’
Weidenfeller, 90’
Palop, 93’
Röda kort:
-
Offside: 1 - 3
Domare: Aleksei Nikolaev
Highlights ser ni HÄR
Sevilla FC – iSiempre Vuelve! - Kommer alltid tillbaka!
Hasta La Muerte!
Källor: uefa.com, marca.com
