Monza - Perugia2 - 2
Enkel seger mot Espanyol
Årets sista match blev en ny triumf i vad som avslutar ett rekordår.
Efter att ligaomgångar kastats om i syfte att skapa en omgång kring nyårsafton fick en intensiv spelperiod ännu mer intensitet; i januari månad spelar Sevilla minst 7 tävlingsmatcher, och om man skulle åstadkomma avancemang i cupderbyt mot Betis så väntar två ytterligare matcher. Möjligen nio således. Elva dagar har passerat sedan den senaste matchen, det mållösa derbyt i Heliópolis, spelades, och efter en kort julledighet så satte man igång direkt. Av denna anledning är det lätt att förstå att Emery direkt började rotera i startelvan.
Sevillas startelva bjöd på två överraskningar; i anfallet tjänstgjorde den kritiserade, och om vilken utlåningsrykten till Serie A florerar, Ciro Immobile, och på mittfältet hittade vi Sebastián Cristóforo bredvid Vicente Iborra, i Krychowiaks frånvaro och istället för Michael Krohn-Dehli. Uruguayanen har sannerligen lidit av skador, och fick spela 90 minuter i denna segermatch för sitt Sevilla.
Espanyol besökte det fullsatta Sánchez-Pizjuán med två raka segrar i ryggen, men med ett nästan lika hemskt bortaresultat som Sevilla; katalanerna har bara tagit sex poäng på bortaplan under hösten, och därtill inkasserat sex förluster. Sevillas tre förluster ligger i lä, men poängskörden är bara uppe i fem för Sevilla utanför Nervión. I Espanyols startelva förekom två ex-béticos som inte var älskade under kvällens match: Salva Sevilla och José Alberto Cañas. Specifikt Salva har en fallenhet för att göra bra matcher mot Sevilla, men i denna match gav han inte ett avtryck.
Kritiserade Ciro Immobile gjorde däremot avtryck tämligen omedelbart. Efter en kvarts spel råkade Espanyols försvar ut för ett bolltapp, en situation som vanligtvis ska vara en vana för snarare Sevilla, där Vitolo tog bollen som han drev in jämsides Pau López mål och försökte avsluta. Förgäves, men returen gick till en framrusande Ciro som med en glidtackling satte 1-0 till hemmalaget.
Denna upplaga av Sevilla har en del dåliga vanor, men även en del goda vanor, speciellt på hemmaplan. Utan att gå händelserna i förväg och referera till 2015 som ett avslutat kapitel (vilket det för Sevilla emellertid är nu) så tappade man aldrig en seger på hemmaplan när man gjorde det första målet. Mot Espanyol registrerades inget undantag.
Sevillas anfall fortsatte att uppvisa en sällan skådad säkerhet i spelet. Och sedermera blev ytterligare ett misstag Espanyols baneman. En felpass ledde till att Mariano fick väldigt mycket yta när han förde upp spelet och hittade fram till Éver Banega. Argentinaren avslutade förbi Pau López och till 2-0, som stod sig i halvtid.
I andra halvlek slog Sevilla av på tempot och motade framgångsrikt samtliga av Espanyols försök att komma närmre hemmalaget på resultattavlan. Emery bytte ut Immobile, Vitolo och Banega under halvleken och ersatte dem med Gameiro, Reyes, och Krohn-Dehli. Den tidigare nämnda rotationen kommer bli ett faktum i många matcher framöver, men under fjolåret var det en konst som Unai Emery behärskade. Med en tämligen brett fördelad speltid hittills under säsongen, dels beroende på fleras skadefrånvaro, borde det bli lättare att vara ekonomisk under matcher som denna; att ta en seger utan att det kostar för mycket vare sig det gäller energi eller avstängningar.
Matchen var redan stängd sedan Banega slagit in det andra målet under första halvleken, och det fullsatta Ramón Sánchez-Pizjuán fick återigen glädja sig åt en Sevillaseger när matchen förklarades slutspelad. Den 24:e segern på hemmaplan under kalenderåret. En sådan siffra är ett klubbrekord, och det finns väl inget bättre sätt att avsluta ett sådant fantastiskt år på?
