-
Inför El Derbi Europeo (uppdaterad) - Uefa stoppar tifo
Det är ett sällsynt fenomen, men då och då händer det och då blir det årets stora händelse. Det har inte skett just denna stad, men London, Madrid, Bukarest, Barcelona och Milano har fått uppleva det. Nu kommer Sevilla sålla sig till denna skara av städer som har fått uppleva ett derby i Europaspel.
Real Betis
Samtalsämnet och fantasierna blossade upp redan för snart tre månader sedan, när lottningen skedde, och möjligheten till derby var uppenbar så länge som Sevilla och Betis slog ut sina respektive motståndare. Att just Betis skulle slå ut Rubin Kazan var emellertid inte självklart; det är aldrig lätt för spanska lag att spela i öst, både för resetidens och temperaturens skull, och ryssarna har en fin nutidshistoria i sammanhanget Europaspel. Emellertid ingrep de grönvita under en period av omstrukturering i Rubin, och trots sina stora problem kunde man avancera efter en imponerande bortavinst i Kazan efter att ha spelat lika på hemmaplan.
De grönvita har sannerligen inte haft det lätt sedan det senaste mötet Sevillalagen emellan. Trots storförlusten med 4-0 i derbyt var det inte många supportrar som ville ha bort tränare Pepe Mel. Stödet för honom var, och fortsätter att vara även efter hans avsked, stort och många var överraskade när han, veckan efteråt, efter 2-2 mot Rayo i en match där Betis förtjänade mer än en poäng, blev avskedad och ersattes med Juan Carlos Garrido. Garrido hade redan från början fansen emot sig, och hans tid i klubben var exceptionellt kort; efter färre än 50 dagar hade han avskedats efter 0-5 hemma mot Real Madrid (vilket var den andra manitan som Garridos Betis förlorat med – hans första match som ledare för Betis slutade 5-1 till Real Sociedad). Garrido blev ersatt med argentinaren Gabriel Humberto Calderón, före detta tränare för Bahrains landslag och som mestadels varit verksam i Mellanöstern som tränare. Som spelare spelade han i Betis i fyra år under 80-talet. Detta tränarbyte verkar ha fått önskad effekt; Betis har gradvis blivit bättre, de har börjat vinna matcher mot åtminstone bottenlagen och de har på ett bragdartat sätt avancerat i Europa League.
Låt oss inte lura oss själva; Betis har statistiskt minimala chanser att klara sig kvar i Primera División. De ligger åtta poäng under nedflyttningsstrecket med elva matcher kvar att spela, och de har ett minst sagt komplicerat schema framför sig: Atlético, Levante och Barcelona är tre av deras fem kommande motståndare. Med största sannolikhet är de med råge avsågade inför slutspurten av säsongen. Spelarmässigt och (under Calderón likasom under Mel) spelmässigt hör de hemma ett par positioner högre upp i tabellen. Två stora anledningar till att Betisspelare redan ser Segundaspelare i spegeln är den långa avsaknaden av Rubén Castro, och Garridos katastrofala tränargärning.
Om vi börjar i omvänd ordning; Garridos resultatrad i ligan lyder fyra förluster och en oavgjord match. Arvgodset från Pepe Mel var en spelartrupp som, om än saknandes resultatmässiga förbättringar, absolut hade spelmässiga förbättringar under upptakten till derbyt (förutom derbyt självt och den föregående ickematchen mot Barcelona) och efter derbyt. Det tog tvärt slut efter att Garrido plockat upp efter Mel. En 5-1-förlust mot Real Sociedad, en hemmaförlust mot Almería, förvisso en poäng borta mot Valladolid, en hemmaförlust mot Osasuna, en 0-5-förlust mot Real Madrid och sedan hann han inte göra mer skada innan Calderón kallades in. Spelarna var idélösa och uppgivna inför den andra halvan av säsongen och de erkände villigt att de inte hade en chans i helvete att klara sig kvar efter denna Garridosvacka.
Den förstnämnda anledningen är enligt mig den största anledingen till Betis pånyttfödelse; Rubén Castros återkomst. Den kanariske anfallaren led en skadedrabbad höst; han gjorde ett mål under hösten. Han missade bl.a. det första derbyt då han höll på att återhämta sig från en operation; och han skötte rehabiliteringen tveksamt. Han syntes på bilder rökandes vattenpipa och verkade roa sig festligt under sin frånvaroperiod, vilket inte satt bra till hos supportrarna. Och det dröjde till dess att Garrido blivit avskedad som Rubén hittade målet igen. Därefter har det emellertid rasat in mål från 32-åringen. I Calderóns första match som tränare, mot Celta Vigo, noterades Castro för 2 mål i en 4-2-förlust (kuriosa är att Rubéns dittills enda mål var i den första matchen mot Celta Vigo denna säsong; således tog det honom 18 matcher att hitta målet igen). Den matchen följde han upp med en strålande insats med en seger mot Espanyol med 2-0; Rubén var återigen undertecknad för bägge Betis mål. Därefter följde en månad av mållöshet i serien (inte bara för Rubén; mellan den 2 februari och den 2 mars gjorde Betis överhuvudtaget inga ligamål), och i de senaste två ligamatcherna, mot Villarreal och Getafe, stod Castro för ett mål vardera. Under de fyra säsonger han representerat Betis har Castro gjort 68 mål på 125 seriematcher. Han har varit en pålitlig och nödvändig målskytt, och med Rubén Castro i form är Betis en motståndare att se upp för, för samtliga lag.
Sevilla FC
Det var inte självklart att Sevilla skulle slå ut Maribor; de vitröda hade svajat rejält den senaste månaden och var faktiskt ett av lagen med resultatmässigt sämst form i hela Spanien. 2-2 på bortaplan följdes upp av 2-1 på hemmaplan, där slovenerna lyckades hota i det absoluta slutskedet när de forcerade in ett mål och således bara var ett mål ifrån förlängning. Resultatet stod emellertid klart: det blir ett stekhett europeiskt Sevilladerby, i ett sammanhang ingendera av klubbarna är vana eller bekväma vid. Våren 2007 möttes de i ett cupderby, men returen på Benito Villamarín, då stadion fortfarande var döpt efter president Manuel Ruiz de Lopera, slutade i en skandal sedan Sevillatränaren Juande Ramos fått en flaska i huvudet. Matchen bröts och resterande halvtimmen spelades i Getafe, där Sevilla höll nollan och avancerade till semifinal. Nu tillkommer en helt ny nivå av prestige och det är Uefas rutiner som gäller. Oavsett under vilka omständigheter matchen spelas är Sevilla-Betis ett av Europas absolut mest intensiva derbyn, och nu kommer hela Europa få se det.
De svajiga vitröda befinner sig för närvarande i en formtopp. Även om man har svajat och om formkurvan varit ojämn, så har man konsekvent varit antingen ur form, eller i form. Säsongen startade ju dåligt, och den var konstant dålig tills Sevilla tog första bortavinsten i ligan på 14 månader på Cornellà-El Prat, och därefter var den konstant bra i ungefär två månader, tills man slutade ta segrar. Nu har Sevilla emellertid tre raka ligasegrar, mot Rayo, Real Sociedad och Almería, och fyra raka segrar om man räknar in returmötet mot Maribor som vanns med 2-1. Segern hemma mot Real Sociedad var lika otippad som den var välkommen. Baskerna hade precis besegrat Barcelona på Anoeta med 3-1, och hade konstant varit en pålitlig segermaskin, men Sevilla spelade likväl ut dem och vann säkert med 1-0 efter mål av Kévin Gameiro. Matchen mot Almería var enligt många den bästa bortamatch Sevilla presterat denna säsong. Även om matchen svängde en del, och även om hemmalaget under korta perioder var det bättre laget som enkom av otur inte gjorde mål på sina chanser, var segern aldrig hotad efter att Carlos Bacca spräckt nollan i första halvlek.
En förmåga att stänga matcher har emellertid inte varit en egenskap som kunnat tillskrivas Sevilla denna säsong. I öppningsmatchen mot Maribor tog man ledningen med 2-1 och tycktes se ut att redan ha vunnit matchen, men så kvitterade slovenerna, och returen fick bli en spännande affär. Under 2014 har det även skett flera gånger, precis som det skedde flera gånger i höstas, att Sevilla tillåter motståndarna att komma tillbaka när de rimligtvis ska vara slagna. Förlusten mot Levante, där Sevilla tog ledningen inte bara en utan två gånger, och förlusten i Málaga, där hemmalaget hade kapitulerat efter att Sevilla gjort 1-2. Segern mot Rayo var inte gjuten i sten; Sevilla höll Rayo vid liv och efter att Iborra visats ut var det inte långt ifrån att Sevilla skulle mista den segern. Det här fenomenet är heller inte nödvändigtvis lika ung som säsongen; i bortaderbyt för drygt ett år sedan hade Sevilla siffermässigt stängt matchen med tre måls marginal, men av olika anledningar kom Betis tillbaka och kvitterade på övertid. Ofta är det målchanser som går outnyttjade. Sevilla led av samma problem förra säsongen. När Álvaro Negredo var ur form och misslyckades med allt han försökte, rasade poängen ur Sevillas händer. I år har Kévin Gameiro stått för en del grova missar, där en tom bur inte var tillräckligt lätt för att fransmannen skulle göra ett mål som hade betytt hela skillnaden.
Anfallsmässigt ligger dock Sevilla i lä, vilket på ett sätt både är imponerande och helt enligt förväntan. Med 47 gjorda mål ligger man på en delad femteplats i serien, med ett försvarligt målsnitt om cirka 1,74 mål per match, detta är enligt förväntan med tanke på Sevillas tabellposition. Det är emellertid även imponerande med tanke på att Sevilla bytte helt ut sin anfallstrupp inför säsongen. Gameiro, den förväntade storstjärnan, inköpt för mellan tio och tolv miljoner euro, har gjort sju mål än så länge. För en anfallare under sin första säsong, som utöver detta har lidit av skadeproblem och främst av den anledningen blivit petad till förmån för sin anfallskollega Carlos Bacca, är detta en acceptabel målskörd. Det är sannerligen i paritet med vad nutida legender såsom Luís Fabiano och Frédéric Kanouté mäktade med det första året. Bacca, å andra sidan, har sprängt alla gränser; colombianen har gjort elva ligamål än så länge. Det är mer än vad någon Sevillaspelare i historien klarat av under en hel debutsäsong. Det är till och med den bästa målskörden bland samtliga nykomlingar till den spanska fotbollen denna säsong; fler än Neymar och Gareth Bale, den ena dyrare än den andra (vem som kostade mest? Det får domstolarna utröna).
I offensiva sammanhang går det inte att undgå att nämna hans namn; Ivan Rakitic. Den ostoppbara kroaten som trots att han riskerar att bli fysiskt utbränd av det hårda matchandet har klagat på att han blev bänkad mot Almería. Kaptenen är nyckeln och navet i Sevillas anfallsspel. Inför söndagens match hade Sevilla inte vunnit en ligamatch som Rakitic inte startat på nästan två år. Den sviten bröts lyckligtvis, men det understryker mer än önskvärt Rakitics absoluta nödvändighet för laget. Spelet lider enormt när Ivan är ur form, är bortmarkerad, eller inte befinner sig på plan. Något annat som är oroväckande är att Rakitic ännu inte förlängt med klubben, trots att president Pepe Castro i flera veckor nu försäkrat om och om igen att förlängningen är i hamn; ”det är bara detaljer som återstår”. Fördröjningen tycks inte hålla med presidenten, och i veckan uttalade sig Rakitic lite kryptiskt om att han lärt sig att ”aldrig säga emot presidenten”, att ”det är inte så enkelt [som det låter]”, att ”det är tröttsamt att prata om samma sak hela tiden”, samt att ”när det finns något att säga så säger jag det”. Pepe Castro, en i sammanhanget skicklig och erfaren förhandlare när det kommer till spelarkontrakt, skulle aldrig slarva bort en förlängning genom att ropa hej innan han kommit över bäcken (såsom rivalerna Betis som i vintras slarvade bort en värvning av Boca Juniors Cristian Erbes genom ”oprofessionellt uppförande” [Bocas beskrivning] av klubbrepresentanter), men så länge förhandlingarna inte är slutförda så är det inte klart.
Sammantaget borde Sevilla, med fyra raka vinster och 23 ligapoäng till godo över Betis, samt 9-1 i målskillnad de senaste två derbyna på Sánchez Pizjuán, vara en favorit till att vinna. Men det är inte hela sanningen. Betis har ingenting att förlora – de kan räkna ligan som förlorad, men att slå ut den eviga rivalen och gå vidare till kvartsfinal i Europa League, en bedrift som saknar motstycke i Betis europeiska historia, vore ett fantastiskt minne för alla grönvita att bära med sig. Favoritskap är ingenting man vill ikläda sig inför ett derby. Underdog, däremot…
Fjärdedomaren i Betis-Rayo, en vecka efter Sevillas 4-0-vinst, visar upp en uppseendeväckande skylt.
Nyinkommen info under dagen
Daniel Carriço vred till vristen under onsdagens träning och är lämnad utanför matchtruppen som Unai Emery tagit ut. Canteranon Luismi tar hans plats i truppen. Alberto Moreno, skadad tidigare i veckan, är frisk nog att finnas i matchtruppen men hans matchform är osäker.
I övrigt har ultrasgruppen Biris Norte meddelat att det tifo som de planerat, vilket skulle innefatta en 700 m² stor målad flagga, inte är godkänt av Uefa med anledning av att budskapet skulle vara "stötande för motståndarna"... Gruppen hade under de senaste veckorna startat en insamling för att kunna organisera ett tifo på matchen, men just nu verkar det inte bli av. Språkrör för ultrasgruppen har uttryckt grovt missnöje både mot Uefa och mot Sevilla, som enligt uppgift inte försökt övertyga matchdelegaten om att tillåta tifot.
Matchtrupper
Sevilla: Beto, Javi Varas, Coke, Diogo Figueiras, Fernando Navarro, Alberto Moreno, Federico Fazio, Vicente Iborra, Luismi, Sebastián Cristóforo, Piotr Trochowski, Ivan Rakitic, Vitolo, José Antonio Reyes, Marko Marin, Carlos Fernández, Carlos Bacca och Kévin Gameiro.
Betis: Antonio Adán, Guille Sara, Juanfran, Dídac Vilà, Paulão, José Caro, Antonio Amaya, Damien Perquis, Jordi Figueiras, Alfred N´Diaye, Lolo Reyes, Salva Sevilla, Cedrick Mabwati, Álvaro Vadillo, Juan Carlos, Léo Baptistão, Jorge Molina, Rubén Castro och Braian Rodríguez.
Preliminära startelvor
Sevilla (4-2-3-1): Varas; Coke, Fazio, Fernando Navarro, Diogo Figueiras; Cristóforo, Iborra; Vitolo, Rakitic, Reyes; Bacca
Betis (4-2-3-1): Adán; Juanfran, Perquis, Jordi Figueiras, Vilà; Lolo Reyes, N'Diaye; Baptistão, Salva Sevilla, Cedrick; Rubén Castro
Tidigare möten
24/11-13: Sevilla-Betis 4-0 (PRD)
12/4-13: Betis-Sevilla 3-3 (PRD)
18/11-12: Sevilla-Betis 5-1 (PRD)
2/5-12: Sevilla-Betis 1-2 (PRD)
21/1-12: Betis-Sevilla 1-1 (PRD)
Matchinfo
Starttid: Torsdag kl. 21:05
Stadion: Estadio Ramón Sánchez Pizjuán (kapacitet 45 500)
Domare: Cüneyt Cakir (Turkiet)
Kanal: C More Live (stream lär finnas i forumet)
