Termalica - Piast Gliwice
Inför Sevilla-Granada
Sportsligt betyder söndagens match mot Granada lite för hemmalaget, men för historieböckerna har man en möjlighet att kröna denna säsong med rekord för antal hemmavinster. Dessutom tackar man av en målvakt.
För ett lag som inte har något mer att spela för brukar den sista hemmamatchen kantas av känslor och tankar om exakt vid vilken tidpunkt under säsongen man missade tåget till framgång. För sådan är fotbollen, att marginalerna är extremt små och en ribbträff, en missad straff eller en skrällförlust mot ett nederlagstippat lag brukar framstå som rent avgörande i en subjektiv supporters tankar. För Sevillas del har man under senaste decenniet fått utstå detta när maj månad når den andalusiska huvudstaden. Avslutningsmatcherna på Sánchez-Pizjuán 2012 och 2013 kantades av otroligt negativa känslor och rentav polemik. Men de åren det gått bra har de varit sedvanliga fester - titelfiranden, Champions League-kvalificering, och förväntansfulla känslor inför en cupfinal - ibland flera på en och samma gång. Den här avslutningen handlar om förväntan, men även avtackning.
När Beto värvades 2013 hade målvaktskrisen slagit till rejält, sedan en skadedrabbad Andrés Palop visade sig vara otillförlitlig och nyförvärvet Diego López blivit utköpt av Real Madrid. Alternativen stod att lita på reservlagsmålvakten Julián med dåvarande andremålvakten i reservlaget Sergio Rico som backup, eller att värva en ersättare. Man valde det andra alternativet och portugisen Beto, med ett förflutet i Porto och då tillhörande Braga, lånades in med en köpoption. Beto genomförde resten av säsongen på ett tillfredsställande sätt, även fast Sevilla för första gången på mycket länge slutade som andra lag i staden, och man hade missat Europaspelsplatser. Som tur var diskvalificerades Málaga och Rayo på ekonomiska grunder från Uefa, och Sevilla, som hade avslutat sin andra säsong i rad på nionde plats i tabellen, blev tilldelade en plats i Europa Leagues kvalspel.
Man bestämde sig för att aktivera köpoptionen och skrev ett treårigt kontrakt med portugisen. Sedermera fortsatte han att vara förstealternativ för Emery, även fast han inte övertygade många. Han hade en fallenhet för att ta felbeslut och var labil i luftspelet. Men i brist på bättre alternativ fortsatte han att vara fastklistrad på Emerys tavla. Hans bästa och de egentligen enda riktiga minnesvärda gärningarna han utförde var under våren 2014, och rent objektivt var det under två nyckelmatcher han var storheten själv, men dessa två matcher gör honom oförglömlig. Laget, som var Rakitic y diez más, kämpade sig igenom Europa League med näbbar och klor, och hade vänt ett 2-0-underläge i Europaderbyt mot Betis, och en straffläggning stod på agendan. Betis, som ledde straffläggningen ända fram tills sina två sista straffläggare Nono och N’Diaye, blev bemästrade av Beto som stoppade den eviga rivalen från skryträttigheter och den otroliga framgång som istället tillföll Sevilla. Den övriga matchen var finalen, där målvakten storspelade mot ett spelmässigt överlägset Benfica och sedermera på egen hand vann straffläggningen åt Sevilla. Talismanen Beto hyllades extra som sig bör, och ingen kommer glömma hans gärningar den dagen. Nu, två år senare, går hans kontrakt ut och efter hans skadedrabbade säsonger och efter att ha blivit spelmässigt övertagen av två reservlagsspelare, Sergio Rico och David Soria, har tiden kommit för hans avsked. Han är uttagen jämte flera reserver till eftermiddagens match, och det enda rätta av Emery vore att ställa honom i mål från start.
Måhända får vi även en oönskad avtackning. Emerys framtid i Sevilla vet man väldigt lite om, och som saker brukar falla sig ut i fotbollen kan det här vara även hans sista hemmamatch. Unai Emery är en av de mest framgångsrika spanska tränarna de senaste åren. En subjektiv tanke är att efter Diego Simeone finns det ingen som förtjänar en hyllning mer än Emery. För två år sedan skrev jag en hyllning till Sevillas tränare. Sedermera har han vunnit två finaler och kvalificerat sitt Sevilla för två till. Under sina 13 första månader var han snubblande nära att bli av med jobbet vid två tillfällen, men förtroendet man visade den baskiska tänkaren har hittills gett maximal utdelning. Förhoppningsvis är inte detta Emerys avslutande kapitel i Sevilla, men efter tre otroliga säsonger har han redan korat sig själv som en av, om inte den enskilt bästa tränaren i Sevillas historia.
Man har även möjlighet att slå fjolårets rekord om flest antal hemmavinster genom tiderna. Förra året tog man 23 hemmasegrar i alla tävlingsformer, och i år har man tangerat detta med en match kvar att spela. Atlético, Celta, Real Sociedad, Manchester City och Athletic är de enda lagen som mästrat Sevilla på hemmaplan denna säsong, och den sistnämnda, som var cupsemifinalen, slutade ändå med avancemang efter straffläggning. Med en segerstatistik på 82 % överträffas man enbart av giganterna Real Madrid, Atlético Madrid och Barcelona - varav två har gått på pumpen i Nervión denna säsong. Ställt i kontrast till att man är segerlös utanför Nervión i ligan skulle man kunna föra ett argument om att det är något magiskt med Sánchez Pizjuán, vilket alla som besökt stadion kan intyga.
Motståndarna Granada behöver en seger för att säkra kontraktet, och det är på liv och död för dem just idag, eftersom nästa vecka i den avslutande omgången spelar man mot Barcelona, som man under rådande omständigheter inte har en blekaste förhoppning om att kunna bemästra. Förlorar man idag måste man sätta sin sköra tillit till att övriga nedflyttningshotade lag också förlorar. Granada har redan besegrat Sevilla denna säsong, men en seger på Los Cármenes är inte detsamma som en seger på Sánchez-Pizjuán, av anledningar som tidigare konstaterats.
Matchinfo
Starttid: Söndag kl 17:00
Stadion: Estadio Ramón Sánchez-Pizjuán
Domare: Alberto Undiano Mallenco
Kanal: Viaplay