-

Inför Valencia-Sevilla

Två lag som haft det svårt i seriestarten möts i vad som bara kan kallas ett krismöte. Emellertid är hemmalagets kris onekligen värre än det gästande lagets dito. Sevilla reser österut med förhoppning snarare än ångest, trots att man ligger på absolut sista plats. För hemmalaget är det kniven på strupen, där tränaren Miroslav Djukic antas få sparken om Valencia skulle tappa poäng mot Sevilla. Å sin sida är Sevilla på jakt efter det förhatliga bortaspöket och på flykt från en pinsam milstolpe.

VALENCIA
Sedan Valencia nådde tre raka tredjeplatser i ligan mellan 2010 och 2012 har Los Che tappat betänkligt mycket mark till konkurrenter. Valencia är i alla möjliga ordalag en storklubb och att de hör hemma i toppen av tabellen borde få vara oense om, men någonstans mellan ambitionen att förvalta erfarenheten av framgång som Unai Emery instiftade hos Valenciaspelarna och att ta nästa steg till att hota både i ligan och i Europa har klubben hamnat snett. Nu befinner man sig istället i ekonomisk oro och sportslig dekadens. Sammantaget bör situationen kännas bekant för sevillistas, då vi själva har fått uppleva en liknande utveckling på senare år.

I våras avgick Valencias omstridde president Manuel Llorente under brinnande seriespurt där de var ytterst nära att slutligen knipa fjärdeplatsen från Real Sociedad, men förlusten mot Sevilla och fyramålsskytten Álvaro Negredo i sista omgången samtidigt som Real Sociedad vann sin match, gjorde att Valencia förpassades till betydligt mindre eftertraktade Europa League. Trots detta nedslående utfall hade Valencia Ernesto Valverde att tacka för att ha fört det lag han tog över från Mauricio Pellegrino på hösten så pass långt som han gjorde. Med en ny president följer emellertid ofta organisationsförändringar, och det blev Valladolids Miroslav Djukic som fick ta över Valencia. Med en försäljning av Roberto Soldado till Tottenham för £26 miljoner, pengar som både skulle täcka underskottet samt användas för att investera i nya spelare som skulle skapa sportslig tillväxt (återigen känns situationen bekant), en ny president och en ny tränare andades klubben nystart. Emellertid visade det sig att byggandet av en ny organisation som skulle nå toppen inte var så enkelt som att bara utropa en nollpunkt.

Valencia öppnade serien med att besegra Málaga med 1-0 hemma på nymålade Mestalla, för att sedan i andra omgången tappa en tidig ledning till förlust borta mot Espanyol i en match som slutade 3-1 till hemmalaget. Därefter var det dags att ta sig an Barcelona på ett välfyllt Mestalla där slutresultatet visserligen var fastställt redan efter första halvlek, men som inte desto mindre innehöll den stora mängd dramatik som den spanska fotbollen är så van vid. Efter 40 minuter hade Lionel Messi redan gjort hattrick för de katalanska gästerna, men två snabba svar av Soldados tänkta ersättare, tidigare Sevillaaktuella Hélder Postiga, lämnade hemmafansen hoppfulla. Barcelona höll dock i sin knappa ledning genom hela andra halvlek, och en god insats av hemmalaget syntes tyvärr inte i poängfördelningen.

Efter landslagsuppehållet startade Valencias olycksvecka. Ett besök i den andalusiska huvudstaden, där de inte hämtat en enda poäng i ligan sedan säsongen 2008-09, fick resultatet att ett Betis som inte imponerat i ligastarten spelade ut Valencia, som låg under med tre mål i paus, och att Los Che krisade rejält kunde ingen förneka vid det här laget. För att förvärra saker och ting startade Valencias Europa Leaguesäsong katastrofalt, med 0-3 hemma mot Swansea i torsdags. Hemmalagets Adil Rami visades ut efter bara tio minuter efter att ha dragit ner en Wilfried Bony som var på väg att få ett friläge mot Vicente Guaita. Mestalla, som milt sagt inte huserar Spaniens mest tålmodiga supportrar, var rasande på laget efter förlusten och tålamodet hos president Salvo är troligtvis inte heller oändligt. Vilka utvecklingar en eventuell förlust på söndag skulle få är inte svåra att utröna, men frågan är om Mestalla kan vara den ointagliga borg det en gång var, när det som mest behövs. För fyra raka förluster är utan tvekan det sista ett lag som vill befinna sig i en comebackfas behöver.

SEVILLA
För Unai Emery blir det ett första återbesök till staden och klubben som han själv ledde under fyra år. Det var precis efter Sevillas förlust på Mestalla i vintras som Míchel sparkades och Unai tillsattes. Det man var ute efter var Emerys erfarenhet av att ha lett en storklubb från en oönskad lågplatå tillbaka till de höjder man flera gånger försökt men inte lyckats nå sedan fallet därifrån var ett faktum. Och frågan är om Emery inte är ute efter att utkräva hämnd för det kyliga avsked han fick från varma Valencia förra sommaren. Den hoppfulle kan hävda att en sådan drivkraft ofta leder till att en gammal bekant lyckas framkalla ångerkänslor hos motparten. Som fotbollssupportrar borde vi alla känna oss bekanta med den situationen. Som sevillistas kan vi ta exemplet Koné som satte käppar i hjulet för Sevillas kamp om Europaplatser när Levante kom på besök förra våren. Förhoppningsvis drar vi det längre strået när två gamla bekanta möts på söndag, och förhoppningsvis går proppen ur för Emerys poänginsamling, där Sevilla absolut förtjänar mer än man har.

Till skillnad från Valencia har Sevilla en hoppfull vecka i ryggen. En bra insats på Camp Nou som var sekunder från att skörda poäng, och en seger mot Estoril som förvisso satt långt inne, samtidigt som söndagens motståndare inkasserar sex mål bakåt, är vad som får många i Andalusien att hoppas på en förlösande söndagsafton i Valencia. Tålamodet finns eftersom många bevisligen har förtroende för projektet, och man fokuserar mer på potentialen än på tillkortakommanden. För Sevilla känns det verkligen som sommaren var den nollpunkt man behövde, där man låter sagt vara gjort och där alla går vidare. Men snart måste poängen spelas in om ord ska materialiseras eller enbart förbli vind. Sevilla befinner sig i ett poängbehov, dock inte lika akut som Valencia, sistaplatsen till trots, då klubbarna bevisligen befinner sig i olika stadier. Och den lilla skillnaden gör hela skillnaden för inställningen där risker förvandlas till chanser och svårigheter blir möjligheter. När säsongen summeras kan nyckelmatcher godtyckligt pekas ut, för det ska sägas att historia är godtyckligt, speciellt inom en sport som fotboll där det finns lika många tolkningar som tyckare, men matchen mot Valencia har alla förutsättningar att bli en nyckelmatch.

Spelarmässigt är det idel goda nyheter från träningsanläggningen Ciudad Deportiva José Ramón Cisneros. Reyes, Carriço och Pareja är tillbaka i träning, och Reyes är nästan i matchform. Även Madridlånet Cheryshev, som var skadad när han värvades, har gått in i träning. Och från Estádio António Coimbra da Mota kommer än fler goda nyheter gällande individuella prestationer. Mot Estoril briljerade Javi Varas i målet, och räddade segern för Sevilla med en stor parad i de avslutande sekunderna. Frågan är om Emery inte väljer att ställa honom mellan stolparna på Mestalla. Både Beto och Varas har gjort 90 bra minuter den senaste veckan, men Varas vinnarskalle går inte att ta miste på. Cala, som så sent som i våras beskrev sin situation i klubben som förjävlig då han inte fick speltid trots försvarskris, har varit Sevillas stora utropstecken i försvaret och det ska mycket till att Emery ruckar på mittbacksparet Cala-Navarro. Även Marko Marin, tillbaka från skada, har haft en produktiv vecka. Mot Barcelona var han inte långt ifrån att göra 3-2 till Sevilla på övertid, och mot Estoril assisterade han Víctor Machíns 1-0-mål, samt var allmänt utmärkt i sin offensiva gärning. Undertecknad vill gärna se att Emery försöker spela ihop en jugoslavisk duo bestående av Rakitic och Marin, vilket har enorm potential. Anfallsesset Gameiro som avgjorde Europa Leaguemötet har snabbt utvecklats från att vara en slarvig målsumpare till att bli en pålitlig anfallare värdig att ärva Negredos roll.

Med poängskörden i tanken är det ändå svårt att inte sätta en krisstämpel på Sevilla. Om inget annat så för bortastatistiken. Även om bortamatchen mot Levante är den enda som haft den bekanta bortaformen så har Andalusiens Stolthet inte vunnit en ligamatch på bortaplan sen september förra året. Betänk att framåt matchstart så kommer 363 dagar skilja sedan Sevilla vann mot Deportivo, den senaste trepoängaren utanför Nervión. Skulle söndagens match bli utan en bortaseger så tickar siffrorna upp över årsstrecket. Det om något kan bli ett spöke som hemsöker omklädningsrummet, även om hälften av spelarna inte var med och framkallade denna förhatliga vålnad. Klarar Sevilla av att döda bortaspöket?

Matchtrupper
Miroslav Djukic har tagit ut följande 18 spelare: Diego Alves, Vicente Guaita, João Pereira, Ricardo Costa, Víctor Ruiz, Jérémy Mathieu, Andrés Guardado, Javi Fuego, Éver Banega, Míchel, Dani Parejo, Sofiane Feghouli, Fede, Juan Bernat, Dorlan Pabón, Sergio Canales, Jonas och Hélder Postiga.

Unai Emerys trupp av 18 spelare ser ut som följande: Beto, Javi Varas, Coke, Diogo Figueiras, Cala, Fernando Navarro, Alberto Moreno, Stéphane Mbia, Sebastián Cristóforo, Vicente Iborra, Ivan Rakitic, Piotr Trochowski, Jairo Samperio, Víctor Machín, Marko Marin, Bryan Rabello, Carlos Bacca och Kévin Gameiro.

Preliminära laguppställningar
Sevilla: (4-2-3-1) Beto; Figueiras, Cala, Navarro, Alberto Moreno; Mbia, Iborra; Marin, Rakitic, Vitolo; Gameiro

Valencia: (4-2-3-1) Alves; Pereira, Ricardo Costa, Mathieu, Guardado; Fuego, Banega; Jonas, Canales, Pabón; Postiga

Tidigare möten
1/6-13: Sevilla-Valencia 4-3 (PRD)
12/1-13: Valencia-Sevilla 2-0 (PRD)
26/2-12: Valencia-Sevilla 1-2 (PRD)
11/1-12: Sevilla-Valencia 2-1 (CDR)
5/1-12: Valencia-Sevilla 1-0 (CDR)

Matchinfo
Starttid: Söndag kl 21:00
Stadion: Mestalla (kapacitet 55 000)
Domare: Undiano Mallenco (Navarra)
Kanal: C More Sport, C More Sport HD. Stream lär finnas på forumet.