Reseberättelse del 3: Stjärntätt på Ciudad Deportiva
Peña Sevillista de Escandinavia gjorde nyligen sitt första officiella besök i Sevilla med över tjugo personer på plats. Här följer en reseberättelse om våra fantastiska upplevelser.
Efter år av planering och funderingar blev tankar äntligen till verklighet när jag bokade mina första biljetter ned till Sevilla för att se matchen motReal Madrid på Ramon Sanchez Pizjuan. Vad som gladde mig ännu mer var att en 23 man stark trupp representerade Skandinaviens enda officiella Peña på matchen. I den här reseberättelsen kommer ni att få följa med på resan till Sevilla från mina ögon. Berättelsen har jag valt att dela upp i tre delar då tre aktiviteter kom att bli höjdpunkterna från resan.
I den tredje och sista delen delar jag med mig av bilder från Peña Sevillista de Escandinavias besök vid träningsanläggningen Ciudad Deportiva. Här spelade Sevilla Atletico en enormt viktig match i Segunda B.
Dagen efter den tunga förlusten mot Real Madrid laddade vi upp för ytterligare en match innan det bar av hem mot Sverige. De som ännu inte hunnit åka hem möttes upp utanför träningsanläggningen som ligger dryga 20 minuter med bil ifrån Ramon Sanchez Pizjuan. En medlem i supporterföreningen Biris Norte fixade biljetter och inträde till matchen, vilket var riktigt uppskattat då ytterligare en match inte är att tacka nej till.
Väl i kön till entrén tog det totalstopp då tekniska problem med avläsningsmaskinerna för biljetterna hade lagt ned och utan dem fick inga åskådare tydligen släppas in. Till slut släpptes de något irriterade åskådarna in och matchen hade redan hunnit startas igång.
Kamp vid Sevilla Atleticos straffområde i matchinledningen.
För motståndet stod La Hoya och en vinst var i princip livsviktig för Sevilla Atletico som inför matchen inte var långt ifrån nedflyttning. La Hoya såg i sin tur ut att ligga på säker mark och hade egentligen inte särskilt mycket att spela för då det skulle mycket till för att de skulle dras ned i bottenstriden.
Peñan på plats på läktaren
Koncentrerad backlinje i Sevilla Atletico.
En La Hoya-spelare (till höger) som utmanar Sevilla Atleticos vänsterback. La Hoya hade för övrigt ett av de fulare ställen man skådat.
Fernando Navarro, Vicente Iborra med flera betraktade matchen från avstånd.
Lagom till den andra halvleken hade vi bytt några ord med ett gäng från Biris Norte som också var på plats. Här fick vi information om att vissa spelare hade planerat att se matchen och vi förflyttade oss till den andra delen av planen och fick snart sällskap av Vicente Iborra.
Kort därefter dök selfiekungen Unai Emery upp och ställde tveklöst upp på en bild.
Aleix Vidal fick vi också fatt i...
Efter en kort stund av fotografering med såväl spelare som supportrar som såg oss som något exotiska återgick vi till att följa matchen till fullo. Länge var ställningen 0-0 och det dröjde tills matchens sista minuter innan Sevilla Atletico lyckades göra punktera matchen. Carlos Fernandez, som kanske är Sevillas just nu största framtidsnamn, avgjorde efter att ha löpt sig fri från försvaret.
Matchen fick oväntat många övertidsminuter på grund av en skada i slutminuterna och La Hoya fick ett riktigt bra kvitteringsläge med några sekunder kvar...
... men brände frisparken och Sevilla Atletico tog hem alla tre poäng och hänger kvar i Segunda B.
Vilt firande efter en viktig 1-0-seger.
Efter matchen i 40-gradig värme valde vi att sätta oss ned i en av barerna utanför träningsanläggningen och bytte några ord med Biris Norte-kvartetten vi tidigare träffat på matchen. Vi fick sällskap av matchhjälten Carlos Fernandez, som var en god vän till våra nyfunna vänner, och han bad om att få ta en bild med oss.
Efter en trevlig och ruskigt varm eftermiddag promenerade vi en vända i de äldre kvarteren i Sevilla och stannade till vid en trevlig restaurang för lite gott krubb. Här var slutdestinationen för denna gång och här skildes vi åt för att ta våra egna vägar hem till ett kallt och regnit Sverige.
Senare samma kväll tog jag själv en sista sväng till Ramon Sanchez Pizjuan innan jag morgonen efter begav mig mot Malaga för flygresa hemåt. Väl hemma när bilderna från resan scrollades igenom slogs jag av hur otroligt stor och vacker mosaikväggen utanför arenan är.
Som sista ord skulle jag vilja tacka er alla som hängde med på resan och det var otroligt kul att kunna samla ihop ett så stort gäng på en och samma match! Riktigt kul att lära känna personerna bakom alla SvenskaFans-alias som man under åratal endast kommunicerat med bakom tangentbordet. Det jag främst tar med mig från resan är minnena kring hur otroligt vänliga alla Sevillistas nere i Spanien var och hur de välkomnade oss, speciellt när vi stod och gafflade - trots språksvårigheterna - utanför La Espumosa inför matchen.
Redan nu diskuterade vi en eventuell resa till Sevilla för att se Sevilladerbyt mot Real Betis (som förmodligen går upp från Segundan till nästa säsong). Detta verkade vara något som flera var sugna på och jag hoppas att vi kan få till något liknande till nästa säsong när derbyt antagligen äger rum. Extra spännande inför den resan är att vi möjligen kan få sällskap av Sevillistas från såväl Tjeckien och Tunisien.
Till Europa League-finalen verkar det bli ett gäng svenskar på dryga tio personer som ser matchen live - förutsatt att biljetter fås. Riktigt kul!
