Cagliari - Benevento 1 - 2
Sevilla-Athletic 2-0
Sevilla gick stärkta ur landslagsuppehållet och tog en meriterande seger mot Athletic.
Athletic är, jämte Valencia, Spaniens formstarkaste lag - på de senaste sex matcherna har man tagit 16 poäng. Sevilla ligger inte långt efter, men i samma intervall ligger man efter Athletic med sina 13 poäng. Från att ha haft en katastrofal första halva säsong har Athletic på sistone skärpt sig och börjat, åtminstone spelmässigt, leva upp till de förväntningarna man kan ha på ett välkomponerat lag som slutade på fjärde plats förra året.
Sevilla har också förväntningar på sig - med en femteplats (med förhoppningar om fjärdeplatsen) och en kvartsfinalplats i Europa League ligger säsongen hittills minst sagt i paritet med fjolårssäsongens väldigt framgångsrika dito. Förtroendet för Unai Emery, som för knappt en månad sedan var lika oomtyckt som strax efter den inledande derbyförlusten i förra årets Europa Leaguesäsong, har nyligen återställts bland supportrarna som pendlat mellan att sjunga och bespotta hans namn. Idag svarade Sevilla på dessa förväntingar på ett väldigt positivt sätt.
Hemmaborgen Ramón Sánchez Pizjuán är ointagen denna säsong. 14-månadersstrecket sedan den senaste hemmaförlusten börjar närma sig, och Sevilla är en sann poängmaskin på denna stadion - enbart Atlético har tagit fler segrar på hemmaplan är vad Sevilla gjort hittills. I samma veva bör det nämnas att Athletic är, likt Sevilla, ett tämligen svagt bortalag. Detta var det faktum som gjorde sig påmint i dagens match.
När matchklockan nått tre minuter hade Sevilla redan tagit ledningen. Benoît Trémoulinas såg att två Sevillaspelare var på väg framåt och bestämde sig för att slänga upp en boll, som nådde Aleix Vidal. Vidal befann sig i duell med Gorka Iraizoz, som blev helt ställd av Vidals nick, som fick bli en passning till han själv, och när han tagit emot denna var det ett öppet mål som väntade katalanen. Vidal tog till vara på läget och gav Sevilla en tidig ledning.
Athletic försökte svara på situationen och var nära att nå fram, speciellt vid en nick av Aduriz som istället för att korsa mållinjen studsade parallellt med densamma. 18 minuter efter Vidals mål tog Carlos Bacca till vara på en framspelning av ständigt närvarande Vicente Iborra - trots uppvaktande av en Athleticförsvarare och med Iraizoz i ett förmånligt läge att rädda skottet, utökade Sevilla sin ledning genom colombianen.
Resten av första halvlek var tämligen jämn, men Sevillas fördel var oemotsäglig. Försvaret, som till synes är brukligt på hemmaplan, spelade en väldigt väl genomförd första halvlek, och en lika bra andra halvlek. Sergio Rico, ofta kritiserad, även av mig själv, gör mer än ofta ett väldigt bra jobb hemma på Sánchez Pizjuán - idag var inget undantag.
I andra halvlek hade Sevilla övertaget i ett bra tag. Med hjälp av hyperaktiva Banega förflyttade man bollen snabbt genom laget och var ständigt redo att kontra - detta är sannerligen en lärdom Unai har tagit från Cholo Simeones Atlético. Vid ett tillfälle såg Aymeric Laporte ut att ha fällt Vitolo som var precis innanför straffområdet, och få hade blivit överraskade om domaren blåst straff där - men han bedömde kontakten som korrekt, och reprisbilderna visade at Laporte faktiskt var på bollen. Dessutom hade Iker Muniain, i den första halvleken i samma straffområde, blivit så illa nedgjord i en situation som inte var väldigt olik denna, att Athletic-spelaren fick bryta matchen och såg ut att ha ådragit sig en allvarlig skada.
Framåt den sista tredjedelen av matchen hade Athletic börjat hitta spelvägar igenom Sevillas mittfält och anlände regelbundet i ett anfall, men skottlägen infann sig aldrig, och resterande delen av matchen var en mittfältskamp, vilket naturligtvis gynnade Sevilla med tanke på att man har fysiskt starka spelare på mittfältet som dessutom spelar på hemmaplan. Sevilla höll sig stadigt framför Athletic, och när domaren blåste slutsignalen kunde man faktiskt, för en gångs skull, kalla en Sevillaseger mot kvalificerat motstånd bekväm.
