Valencia-Real Sociedad 2-2
Den spanska domarkåren sätter åter en gång käppar i hjulen för Valencia.
När skall Valencia få domarna med sig?
När skall alla dessa vedervärdiga domslut sluta drabba oss?
Straffen som ledde fram till 0-2 för Real Sociedad var rena skämtet och en skänk från ovan. Eller snarare en skänk från Teixeira Vitienes som ikväll var långt ifrån gudomlig.
Ayala gör en perfekt brytning av bollens bana precis innanför straffområdets gränser. Han rör inte ens Sociedadanfallaren som ändå faller ihop likt ett korthus för en vindpust.
I enlighet med lagen om all djävulskap gör Karpin mål på straffen och på bara tre minuter har La Real skaffat sig en smått otrolig ledning med 2-0.
0-1 var dock en bjudning från Carboni som kastar ett inkast rakt in i banan utan att tänka sig för. Xabi Alonso höll sig vaken och tog bokstavligen bollen framför näsan på Albelda. I steget studsar sedan bollen och på volley klämmer Xabi till och bollen får en perfekt bana över Cañizares som är helt chanslös. Ett underbart vackert fotbollsmål men det blir nästan inte mer orättvist än så här.
Valencia ägde hela den första halvleken i vilken Sociedad blivit tvingat till att gång på gång slå ifrån sig. Sociedad saknade ett eget spel och kom inte ens till ett enda ordnat anfall. Valencia hade mycket boll men som vanligt i de täta jämna matcherna hade man svårt med att komma till de riktigt bra lägena.
Andra halvlek bjöd på en stark Valencia inledning precis som i den första halvleken. Själv satt jag och spekulerade i när 1-0 skulle komma. Det kändes som om det bara var en tidsfråga. Och 1-0 kom, men det var bara det att det var
0-1 och chocken var total. Helt klart en av de värre kallduscharna som jag varit med om.
Efter 0-2 var jag enbart förbannad. I ett kort ögonblick funderade jag över hur många domare Real Madrid köpt den här säsongen och om president Pérez och sportchef Valdano lagt den överblivna pengen från CL-budgeten i fler domares fickor för att rädda åtminstone en titelchans.
Men den tanken släppte jag ganska snabbt.
Det har jag Vicente att tacka för.
Säsongens kanske bästa valencianista gjorde sitt elfte mål för säsongen när han plockade ner bollen i straffområdet. Med en låg rökare mot bortre stolpen reducerade Vic och Los Ché var åter igen med i matchen.
Efter det här var det massivt tryck på bortalaget. Både från Valencia och ifrån publiken som fanatiskt hejade fram sitt lag. Domaren såg mer eller mindre skräckslagen ut varje gång han hade blåst för något.
Mot slutet väntade jag på en, av domarens mentala styrka att döma, logisk kompensationsstraff för Valencia men det visade sig att det inte skulle behövas.
På övertid går Baraja upp i en luftduell inne i straffområdet. Bollen dimper ned hos Juan Sánchez som gjorde ett piggt inhopp. Juanito hindrar med ett motlägg att bollen försvinner ut ifrån straffområdet och från ingenstans dyker Mista upp och skjuter in ett stenhårt skott i ribbans underkant. Bollen studsar en halvmeter inne i målet och studsar sedan vidare ut. För säkerhets skull slänger sig Baraja fram och forcerar in bollen i mål.
Jublet på Mestalla och hemma i soffan visste inga gränser och ibland kan rättvisa vara mer än underbar.
Valencia skulle ha fått med sig tre poäng från den här matchen om det inte hade varit för stolpskottet bakom visselpipan. Nu leder man åtminstone fortfarande ligan på målskillnad, men varje poäng och varje litet misstag kan komma att kosta laget dyrt i slutspurten; vare sig det är en spelare i det egna laget eller domaren som står för misstaget...
¡Amunt Valencia!
Matchfakta:
Valencia
Cañizares
Garrido (Sánchez, 67), Ayala, Marchena, Carboni
Albelda, Baraja
Rufete, Mista, Vicente
Angulo
Real Sociedad
Alberto
López Rekarte, Kvarme, Schurrer, Potillon
Karpin, Xabi Alonso, Alkiza, Gabilondo (Aranzábal, 83), Nihat (Aranburu, 83), De Paula
Mål:
0-1 Xabi Alonso (66)
0-2 Karpin (69, straff)
1-2 Vicente (72)
2-2 Mista (90+1)
Varningar:
Valencia: Ayala, Albelda, Carboni, Vicente
Sociedad: Potillon, Alberto
Domare: Teixeira Vitienes
Åskådare: 53000
Spelplats: Mestalla, Valencia
