Seger i Almeria och Champions League
Som vanligt när det gäller Valencia så fick man sitta med hjärtat i halsgropen och slitas mellan hopp och förtvivlan när laget i sista omgången via seger mot Almeria efter att ha vänt två underläge till seger 3-2 säkrade Champions League-spel kommande säsong.
Matchen mot Almeria skulle avgöra hela den här säsongen. Förlust samtidigt som Sevilla vann mot Malaga skulle innebära femteplats och missat CL-spel, seger och fjärdeplatsen och en biljett in i fotbollens finrum var ett faktum. Det var verkligen allt eller inget, fiasko eller godkänd säsong och det hela började inte alls bra. Almeria tog ledningen i matchen och Valencia såg oerhört darriga ut och spelade med nerverna utanpå kläderna. Almeria som var mer eller mindre piskade att ta poäng eller vinna för att undvika nedflyttning hanterade väldigt uppenbart den här pressen på ett betydligt bättre sätt vilket fick åtminstone mig att oroa mig för det här laget. Om man inte kan hantera att åka till Almeria för att ta en nödvändig seger – har man då verkligen i CL att göra?
Som vanligt var det general Otamendi som fick kliva fram och visa vägen. Argentinaren nickade in sitt sjunde mål för säsongen vilket är bäst i La Liga bland försvararna och gav Valencia nytt hopp och mod hoppades man. Men bara sju minuter senare så återtog Almeria ledningen igen efter darrigt Valenciaspel över i stort sett hela banan. Samtidigt så var ställningen 0-0 i Malaga vilket betydde att Valencia fortfarande var på fjärdeplats och hoppet tändes ytterligare när Feghouli kunde trycka in 2-2 strax innan pausvilan efter uppoffrande förarbete av Juego och efter 45 minuter var det dödläge i kampen mellan Valencia och Sevilla. Att Los Ché hade 2-2 på Estadio De Los Juegos Mediterraneos ska man vara väldigt glada för efter att ha gjort en av säsongens kanske svagaste insatser.
Andra halvlek var bara 7 minuter gammal när målrapporterna började trilla in från Malaga där Sevilla gick fram till 3-0 inom loppet av 10 minuter och satte därmed enorm press på Valencia som nu var tvunget att ta tre poäng mot Almeria om man inte skulle missa fjärdeplatsen. Redan i paus så hade Nuno visat att han ville gå all in här och tog ut Enzo Perez som med handen på hjärtat varit en stor besvikelse sedan han värvades in i vintras för rekordsumma, in kom ett annat ifrågasatt och dyrt nyförvärv Alvaro Negredo. Valencia gjorde en bättre andra halvlek, men var långt ifrån bra. Tiden tickade på och den sista strimma såg ut att rinna mellan händerna. Mitt i andra halvlek så drabbades Valencia av en skada på Diego Alves som tog tid och dödade litegrann av det momentum och tempot som fanns i matchen. Men så i den 79:e minuten så kom det viktigaste målet för Valencia på väldigt många år efter ett anfall som taget ur instruktionsboken för en spelvändning. Det var ett snabbt och perfekt utkast av Yoel till Feghouli som tittade upp och såg att Paco var på väg i djupled, Paco tog emot bollen avancerade och placerade in 3-2 för Valencia. Ett mål som där och då betydde guld och gröna skogar för att citera en viss Hasse Andersson.
Samtidigt så gick resultaten i övrigt emot Almeria som jagade desperat och frenetiskt för att inte åka ur La Liga och Valencia var stundtals pressade. Mitt i det här, när vi skulle reda ut stormen så tar lagkapten Dani Parejo på sig ett rött kort och de avslutande minuterna fick vi genomföra med 10 man. Pulsen låg ohälsosamt högt många minuter som kändes som en evighet innan Hernandez Hernandez kunde blåsa av matchen och förkunna att Valencia med nöd och näppe tagit tre nödvändiga poäng och säkrat fjärdeplatsen.
Matchfakta
Mål: 1-0 (9) Thomas, 1-1 (28) Otamendi, 2-1 (36) Soriano, 2-2 (45) Feghouli, 2-3 (79) Alcacer
Skott mot mål: 9-9
Hörnor: 3-6
Bollinnehav: 52-48%
Domare: Hernandez Hernandez, får betyget 8 av 10 i Marca.
