Vart är vi på väg?
Vi lämnar en osäker plats med en ny hårdför lokförare ombord. Omgivning och historik är lika kaosartat som tidigare. Resan är planerad i nordlig riktning och metoderna känns igen fast från annan stad och med andra förväntningar. Vart är vi på väg?
Låt oss säga att det var 10 poängsnivån i somras när Bordalás klev ombord, då skulle jag först och främst tänka att vi är på väg ut i Europa. Säkerligen inte de allra flashigaste och mest spännande städerna men ändå kanske Prag, Moskva eller Milano. Top 6 kändes definitivt som att det fanns inom räckhåll om vi fick till spelet med nya tränaren. Bordalás kändes helt rätt för oss i just detta läge och bättre än fjolåret skulle det väl ändå bli. Här kan vi också lägga till de nyförvärv vi fick in, nyförvärv som förvisso var från en betydligt lägre hylla än vi är vana vid, men det kändes som att Borda fick vara med och bestämma. Visst går de ekonomiska bekymren inte att blunda för men kunde Bordalás baxa ett Getafe till Europa League och väl där till avancemang från gruppen och åttondelsfinal så skulle väl detta Valencia kunna göra nåt liknande!
8 poäng. Med tre viktorior på fem första spakar vi vidare. Spelet, röda tråden och ”det nya Valencia” går att skönja. Röd ost på första stoppet men seger, krampaktigt på andra och sen två galaföreställningar innan vi snubblade på övertid mot maränger. Vart är vi på väg?
Efter 5 omgångar var jag nästan eld och lågor. Klart som korvspat att vi nu skall böka om Europaplatser som den fula ankungen i sällskapet. Premiären med Getafe när vi krigar oss till en vinst trots Hugo Guillamons utvisning efter två minuter gav hopp. Och just Guillamon, nyfikenheten och upphetsningen över hans nya ”Arrambarri” roll kändes härlig. Efter ett par sköna vinster mot Alavés och Osasuna kändes mötet mot Real Madrid hemma som en klart genomförbar uppgift. Vi hade stämmet, vi hade lilla hybrisen. Tyvärr räckte inte Hugo Duros mål till seger, Real vände på slutet. Men mot Europa var vi nog ändå på väg!
6 poäng. Tåget verkar få signalfel allt oftare och samtidigt som våra stjärnor gör succé i La Roja. Portugiser flyger och Uruguayaner ökenvandrar, nykomlingar imponerar inte och vi börjar till och med sakna vår ryss. Vart är vi på väg?
Det är väl här vi står nu. Tyvärr är det just nu ytterst osäkert vart vi är på väg, vi är två raka förluster ifrån att få vårt eurorail-kort konfiskerat. Samtidigt är vi bara två raka vinster ifrån att åtminstone sitta på en giltig biljett i andraklass.
Omgång 6-15 innehöll bara 1 vinst mot Villarreal, hela 6 kryss och 3 förluster. Klart under förväntningarna samtidigt som förlusterna mot Barcelona och Sevilla borta sällan definierar en säsong så sved de. Men det är några av kryssen som svider mest och då tänker jag på Bilbao hemma och Cadiz borta där vi i båda matcherna skall kunna kriga oss till 3p. Som helhet är 9 av 30 poäng för dåligt. Vi tappade det mesta i form av spel, vidare utveckling av spelidén och heroiska insatser.
4 poäng. Framtiden känns oviss när vi blickar framåt mot en klart överkomlig rutt. Vi har 4 stopp kvar innan vi byter år och tar en kort paus. Vart är vi på väg?
Celta borta, Elche hemma, Levante borta och Espanyol hemma står på schemat och om sanningen skall fram bör detta mycket väl kunna bli minst 9 av 12 poäng. Då tuffar vi vidare på Europatåget och håller den totala krisen åtminstone på ”social distancing”-avstånd. Fler av våra nyckelspelare känns hela nu och det är verkligen upp till bevis för Bordalás. Han måste få till detta på ett bättre sätt nu än tidigare. Min känsla är att det inte längre räcker med att spela grisigt och sparka ner alla motståndare, nu måste vi få utväxling av den kvalitet som faktiskt finns i truppen. Säga vad man vill men Gayá, Soler, Cillesen, Maxi, Correia, Gabriel och Guedes håller riktigt hög klass. Bakom dem är Wass, Hugo Duro, Guillamon, Alderete, Mama och Cherry klart dugliga. Det är 13 spelare som skall kunna se till att vi hoppar upp på segerkusen igen.
2 poäng. Vi går in på andra halvan av säsongen och det gäller att komma in med vind i seglen. Vi kan knappast förvänta oss några förstärkningar, snarare kanske vi behöver sälja. Vart är vi på väg?
Just nu är jag lite fisk eller fågel här, jag är tämligen övertygad om att vi inte är på väg söder ut till Segundan men heller inte säker på att vi styr norr ut mot Europaplatser. Med Bordalás ombord hade jag faktiskt hoppats på att vara mer säker vi det här laget men det är jag inte. Jag kan inte se att vi sparkar Borda under säsongen, nästan oavsett vad. Vi har inte råd med det. Samtidigt har jag inte sett oss kriga till oss de poäng man förväntade sig att detta hårt kämpande lag skulle göra. Mitt förtroende för Bordalás är fortfarande intakt men jag vill verkligen se mer resultat. Han har gjort sig känd för att cyniskt råna andra lag på poäng samtidigt som hans lag gör det man skall mot sämre motstånd. Där är vi inte idag men vi bara måste hitta dit. Gör vi det, kan vi få ihop alla bitar i detta delikata pussel, så hugger vi på Europaplatser i maj.
Amunt!
