Legender: Bröderna Förster
Göm Barnen. Lyssna selektivt. Detta är en motorsågsmassaker från Schwaben. Den heter "Die Gebrüder Förster" Otäcka jävlar.
Om man tänker tyskt försvarsspel och glömmer bort Kaiser Franz, som var en elegant, så kommer namn som Schwarzenbeck, Wörns, Stielike och Kohler upp. Riktiga råskinn, som tog benen först, sedan benen och eventuellt vid något tillfälle bollen lite granna. Motståndarna kved och led helvetets plågor och försvararen borstade bort ett grässtrå från axlarna. Det är så man känner tyska försvarare. Låt mig presentera två som går in bland topp fem. Karl-Heinz och Bernd Förster. "schwiiiiisch" (ljudet av personer som försvinner)"buhäääää"(ljudet av barn som gråter)"......."(det tysta ljudet av skräckslagna ansikten), "vooooov-kausch"(ljudet av en hund som hoppar från en bro). Jo, in med bröderna Förster. Nu blir det jobbigt och fasansfullt.
Grabbarna var dock snälla gossar. Egentligen. Historien om bröderna Förster är en rörande historia, som börjar i Schwarzach norr om Schwarzwald, öster om Heidelberg och för er som varit i området, i en helt fantastiskt vacker del av Tyskland. Odenwald. 1956 föddes Bernd Förster, 1958 Karl-Heinz. Uppfödda på en lantgård utanför staden lärde de sig snabbt vad orden "arbete, plikt, lojalitet och hårdhet". Pappa Förster slet ut dem på bondgården; det mjölkades getter, vältes kor, slaktades grisar och man tvingade tuppar att värpa. Det var hårt i Tyskland på 60-talet.
De unga bröderna föddes i Mosbach, vackert beläget i Odenwald, men flyttade snart till Schwarzach, där fotbollskarriären startade. För Bernd i TSV Unterschwarzach och för Karl-Heinz i Badenia Schwarzach. Redan från början präglades deras spel av hårdhet, kroppskontakt, närkamper och ett intresse för bollen. Båda bröderna var försvarspelare till sin spelstil och gjorde sig snart namn i södra Tyskland. Den första att lämna fadershuset var Bernd Förster, som togs under vingarna av Waldhof Mannheim, en klassisk förening vad beträffar backar, då både Ulie Stielike och Jürgen Kohler inlett sina karriärer där. (Till råga på allt är Wörns från Phönix Mannheim)Även Karl-Heinz kom till Waldhof och de spelade ihop i reservlag- och juniorlag under året 1973. 1974, som artonåring gjorde Bernd det stora steget, då han lämnade området och flyttade till det mäktiga storlaget Bayern München. Ett stort steg för en artonårig bondpojke och det var naturligtvis svårt att etablera sig i staden och i backlinjen med ett lag som bestod av idel världsmästare. Under två år i klubben blev det endast 6 matcher i Bundesliga, men han var med och tog guld i ligan och i Europacupen under båda åren, då Bayern München regerade i världen.
1976 valde Bernd att röra på sig och gick till FC Saarbrücken för att få mer speltid. Plötsligt hände det saker. I den lilla staden i Pfalz exploderade han och under ledning av gamle stormålvakten Hans Tilkowski höll han hov under två säsonger. Saarbrücken åkte dock ut ur Bundesliga efter att ha rasat efter jul och från 1 Juli 1978 spelade Bernd Förster i Schwabens stolhet, VfB Stuttgart.
Vi tittar till lillebror Karl-Heinz så länge. En man som går under smeknamnet "Treter mit Engelsgesicht" skulle jag inte anförtro mina barn till. Karl-Heinz tog liksom broder Bernd vägen över Mannheim, men finns i VfB från 1975, då han som 17åring värvades till klubben. Kalle Förster gjorde sig ganska snart känd som en spelare som klippte både ben, boll och gjorde det ofta. Han kom till VfB i en turbulent tid. 1975 låg klubben i 2. Bundesliga och hamnade långt ned i tabellen men gick upp året efter efter dunder och bång. 1977 och framåt är all-Bundesliga. Karl-Heinz gjorde sig snabbt ett namn i klubben och i Bundesliga för sin ursinnigt hårda spelstil. "An mich kommt keiner vorbei".
Kalle Förster gjorde landslagsdebut 1978 mot Brasilien i Maj. Ett tag såg det ut som om han skulle få vara med i VM 1978, men Derwall valde bort ynglingen i sista stund. Men hans tid kom.
Efter att ha varit åtskilda i några år, samlades Gebrüder Förster i VfB. Ett av få brödrapar i klubbens historia, dock inte de enda då vi drar oss till minnes de gamla bröderna Gläser från föreningens grundande, tvillingarna Schmäler, bröderna Allgöwer med flera.
Inga har dock varit så framgångsrika som "die zwei aus Schwarzach".
Bröderna har gått till bundesligas historia som några av de mest svårpasserade och hårdhänta. De gjorde det ofta inom lagens råmärken och trots sin arrogans och attityd på planen var de fromma som lamm utanför. De var verkligen från Schwarzach. En gång gjorde FAZ en undersökningf om just Schwarzach och hittade bortsett från cirka 1000 kor, 45 grisar och 300 lamm, 2800 personer som ingen hade något ont att säga om bröderna Förster.
På plan blev de prisade. Under året 1978/79 växte VfB fram som en kraft i tysk fotboll. Walter Kelsch, Hansi Müller och Herrman Ohlicher höll i taktpinnen och ledde laget till en andraplats. Året efter gick man till semifinal i UEFA-cupen.
Landslaget följde
Kalle Förster gjorde landslagsdebut 1978 och Bernd Förster 1979.
1980 var båda med i EM-slutspelet i Italien och spelade sida vid sida i matcherna mot Grekland och Tjeckoslovakien. I finalen spelade dock bara Karl-Heinz vid sidan av Stielike, en annan av Mannheims söner. Det blev EM-Guld.
Ett av flera medaljer för de båda Schwarzach-pojkarna. 1982 kom en silvermedalj och denna gång spelade båda bröderna i finalen. Har inte hänt så ofta i VM-historien skall sägas.
Bernd Förster avslutade sin landslagskarriär efter EM 1984, men Kalle forsatte fram till 1986, då han rundade av med ytterligare ett VM-silver i finalen mot Argentina.
Totalt gjorde Bernd Förster 39 landskamper och Karl-Heinz 81 landskamper
Men denna landslagseufori kunde endast vidmakthållas om inte bröderna varit så makalöst bra i sitt klubblag. Hos VfB Stuttgart bildade Förster ett mittbackspar, som var svårpasserat och som renderade framgångar. 1984 vann VfB ligan efter en ohyggligt spännande avslutning. Inför sista matchen var dock titeln i tryggt förvar och laget man mötte; HSV, var tvungan att göra 5-0 på VfB på Neckarstadion. Nu vann HSV med 1-0, men bröderna Förster kunde lägga sin enda stora gemensamma klubbtitel i Schwarzach-korgen. Nu var det tyvärr så att det var just denna titel, som var den enda tillsammans. Bernd Förster hade redan sedan Bayern-tiden titlar, men för lillebror Karl-Heinz var det den första. Tillsammans med Günther Schäfer, Guido Buchwald och Peter Makan hade man spelat stort försvarsspel med endast 33 insläppta mål under året.
Detta kunde ha blivit början på en storhetstid för Schwabens stolthet, men man misslyckades att knyta an och fick inte fram talanger eller kunde värva till sig större spelare. Lite som Kaiserslauterns triumf i mitten av 90-talet. Laget hamnade i toppskiktet, men slogs inte mera om slutsgrar. Närmast en ny titel var man 1986, då man fick stryk i cupfinalen.
1985/86 var året då allt tog slut i VfB för "die Zwei aus Schwarzach". Bernd fick som 30åring lägga skorna på hyllan efter ett par knäoperationer och gjorde bara en match detta år. Tragiskt slut på en lyckosam karriär. Karl-heinz avslutade med 27 matcher och flyttade sedan lätt besviken från klubben. Besvikelsen fanns för att man inte lyckats få till sig en del stjärnor för att bli en toppklubb. Istället gick han till Olympique Marseille, där han under fyra år spelade, för att senare återvända till Schwarzach och varva ned i den lokala klubben Badenia.
Bröderna Förster står för en tid i tysk fotboll, då tyskt försvarsspel sammanfattades med hårdhet, brutalitet, opersonlighet och ogillades starkt av omvärlden. Om man hade skrapat på ytan hade man funnit två mycket ödmjuka bröder från Schwarzach, som gjorde ett makalöst bra jobb på planen, var obrottsligt lojala utanför planen och som egentligen inte ville någon ont.
Tyskland hade die Gebrüder Grimm. Sedan kom die Gebrüder Förster. Göm barnen!
Fakta
Bernd Förster
Född: 1956
Matcher: 1978-1986, 222 matcher, 20 mål
Titlar: Bundesligatitel 1983/84, EM-Guld 1980, VM-silver 1982
landskamper: 39
Karl-Heinz Förster
Född: 1958
Matcher: 1975-1986, 272 matcher,17 mål
Titlar: Bundesligaguld 1983/84, EM-Guld 1980, VM-Silver 1982, 1986
Landskamper: 81
