Orkar VfB?
When the going gets tough, Schwaben gets going..?
Nu börjas det.
Den schwäbiska gnidigheten och melankolin sprider sig som fotvårtor över trakten. Nu börjar gnälligheten. Tysklands surjämtar-Schwaber-är aldrig riktigt glada och nöjda. Nejdå.
Äntligen har VfB fått ihop spel, management, värvningar och ett hejdundrande passningsspel, som kanske inte står någon efter i Bundesliga. Bollen går som på ett snöre bitvis, ut på kanten, inlägg och mål. Meira är tillbaka, Hildebrand är i storform och laget ligger på tredjeplats, två poäng efter Bremen och det lackar mot jul. Glädje? Självfallet. Men skrapar man på ytan dyker det upp en liten Surschwab. Hans gnider sig i ögonen och ställer frågorna; Det här är inte så dåligt, men orkar vi? Håller vi ut?
Jag skrev tidigare om en viktiga avslutningen och hur formen ser skaplig ut, motståndet hyfsat och moral är hög. Det stämmer nog, men truppen går bokstavligen på knäna och tröttheten och den fysiska påfrestningen är hög. Nu är det ren vilja.
Rolf Brack, som är universitetslektor i Stuttgart, fysiolog och som håller i fitnessträningen för handbolsllaget Balingen i tyska bundesliga menar att VfB skall bita tag i formtoppen och hålla i. Han menar i en intervju i www.stuttgarter-nachrichten.de att Vehs budskap till tryppen måste vara att mala in att de är pigga i huvud och kropp, men samtidigt ge efter något på träningen för att få kropparna att återhämta sig. Brack menar vidare att tendensen till trötthet är synlig i laget, men att VfB ändå hållit ut bra i matcherna. Man måste motverka tankarna om att orken tryter med vilja och posituvt tänkande.
Man kan fråga sig varför nu laget börjar tröttna? Gör inte alla lag det? Jo, troligtvis, men VfB har bitvis en annorlunda situation;
Matchmängden:
Flera spelare kommer från ett hårt VM. Både Meira, Pardo, Boka och Osorio spelade många matcher I VM och fick vila kortare tid. Till detta har spelare som Hilbert, Khedira, Tasci och Gomez inte vanan inne att spela så myckey på sådan hög nivå under denna korta tid.
Mental anspänning;
Ifjol spelade man i motvind. I år medvind. Sedan kommer kraven på att prestera, att vara med i topp att vinna de klara matcherna; att göra mål i rätta lägen.Till detta kommer diskussionerna om landslagsplatser etc. Det är en helt ny värld för många. laget ligger på tredje plats och har storheter som Bayern efter sig i ligan. Det tar på sinnet.
Spelet
Veh anammar ett spelsystem som ytar på krafterna och som kräver enormt mycket löpning. Det är kortpassningsspel, spelare i förflyttning, många spelare framför bollen och mycket kamp. Det tar enormt på spelarna och mittfältarna och ytterbackar får lägga ned många kilometer per match.
Truppen
Trots att det finsn en hel del att välja mellan, så är inte truppen alltför bred. Här sitter Beck, Gentner, Streller, Tasci, Farnerud och Khedira på bänken. Det är inte många matcher de har tillsammans. Eftersom spelet dock passar bättre för dessa än för de äldre spelarna, så blir påfrestningen och kraven stora på dessa spelare.
Motståndet
med Borrusia Mönchengladbach, FSV 05 Mainz, två gånger Bochum och Energie Cottbus, så möter vi lag som slåss för sin överlevnad och kämpar tills sista sekund. Det finns lite tid att profitera på finspel och det är kamp, kamp och kamp.
Brist på rutin
VfB har ett ungt lag. Man pratar de unga vildarna och det är positivt, men nackdelen är rutinen i dessa delar av säsongen. Mot FC Bayern spelade man med ett snitt på under 24 år. Härligt och lovande, men samtidigt behöver man in spelare som varit med och som kan gå in och lugna ned spelet, ta lite andhämtning. Veh kanske får fundera på att spela in Meissner på mittfältet med rutin och varför inte Magnin som back för att få ned tempot något?
Historien har visat att VfB med några matcher kvar innan jul har tappat placeringar. Ralf ragnick tappade hela fyra placeringar för fem år sedan. Felix Magath tappade även han ett par paceringar, medan Mathias Sammer behöll placeringen för att falla under våren. Hur går det för Veh? Orkar VfB?
