Markus Babbel tar adjö
En stor back kastar in handduken.
Till sommaren tar en legend farväl. Skorna häns upp på hyllan, tacklingarna noteras i minnet och forwardsen andas ut. de kanske skickar en present till Markus Babbel. Efter sexton år av toppfotboll i Bayern München, Hamburger SV, Liverpool, Blackburn och nu VfB Stuttgart kliver bayraren av cirkushjulet och kliver in i VfBs tränarkår, där han skall lära försvarsspelarna hur det skall tacklas och hur taktiska finesser bäst omhändertas. Babbel ingår med Veh, Higl, Trautner med flera i den allt starkare tränarstaben hos VfB och hans erfarenhet är värdefull. Babbel har ensam vunnit mer än hela VfBs lag gjort. Tre titlar, UEFA-cupen ett par g ånger och sedan europamästerkapet 1996. I en intervju med Stuttgarter Zeitung förtäljde han lite om tiden som spelare och den tid han har framför sig.
Försvarare Babbel menar att VfB endast kan lyckas om man vill ta titeltn fullt ut. Det kan inte finnas någon tvekan. I slutfasen av en säsong är den mentala styrkan den absolut viktigaste, men det är en angenäm press när man krigar för titeln. Den mentala styrkan bygger man upp genom vila, träning, ingen alkohol, god mat menar han. Han är vidare övertygad om att den mentala styrkan finns hos dagens VfB. Här finns en passion, en vinnarinstinkt och framför allt finns det spelare som inte vet hur det är att förlora. VfB har mindre att förlora än de andra lagen och så finns ju också DFB-Pokalen.
Babbel kommer med goda råd till de yngre spelarna och menar att de större spelarna - Hitzlsperger, Pardo, Magnin med flera måste kliva fram och visa tigerinstinkten. Han menar att hans tid hos Bayern München naturligtvis lärt honom ofantligt mycket, framför attt vad beträffar självförtroendet. Vinnarskallen finns därhela tiden och hjälpte honom när han fick en nervsjukdom under 2002, som gjorde att han satt i rullstol under några månader.
Att ha spelat stora matcher hjälper, säger Babbel. han jämför när Bayern mötte Duisburg i cupfinalen och låg under med 1-0. Alla visste att Bayern kommer tillbaka och mycket riktigt. 2-1 till München. Champions League finalen 1999 visade också att man kan komma tillbaka. Året efter vann Bayern dubbeln och året därpå Champions league(I och för sig var inte Babbel med då). Man lär sig att bita ihop och skjuta motgångarna åt sidan.
Nu går karriären mot sitt slut och Babbel märkte på Veh att han inte längre räckte till som försvarare. Han fick kanske ingen riktigt bra förklaring, men uppskattade att Veh var ärlig.
Nu fungerar han mycket som mentor åt de unga Tasci, Feisthammel med flera. Han gjorde vad han kunde för att komma med i nstartuppställningen under hösten, men när vinterpausen kom, så märkte han att han var långt ned på listan och tillsammans med Heiko Gerber, som har en liknande position, så tog man dock beslutet att träna på och inte störa lagets framgångsrecept. Stort.
Han tror inte heller på flera matcher. Han höll på att sätta kaffet i vrångstrupen, när han fanns med i truppen mot Schalke och blev nästan livrädd för att få spela. Det hade just varit snyggt, menar han, att få ersätta exempelvis Delpierre och gå ut och göra en toppmatch och inse att man kanske kan ge detta ett par år till. Men så blev det inte och han får hålla sig i trim på gymmet och snart är det ju badsäsong. Beach 2007.
Han ser fram emot tränaruppdraget och tycker nog att hans åsikter gillas och att han som ålderman får den respekt som krävs. Att gå in som försvarstränare blir ett härligt uppdrag och kanske få sätta in en och annan tackling i träningen.
Med Markus Babbel tar en riktig långkörare farväl från Bundesliga. Det blev totalt 46 matcher för VfB Stuttgart och ett mål. Hans riktiga fall kom egentligen under Trapattonis tid som tränare, då han knappt fick speltid och var mycket frustrerad. Men under Veh har han låtit moralen tala och det tackar vi honom för. Markus Babbel, mina damer och herrar.
Källa: www.stuttgarter-zeitung.de
