Sankte Pers port står vidöppen - tre dagar kvar
Om ett lagbygge
Kanhända går jag händelser i förväg? Kanhända håller firandet på att ta överhanden? Kanhända är jag galen? Nåväl, låt mig i alla fall ta mig an hur Veh och Heldt har byggt detta fantastiska lag. Vi korkar upp en ny flaska av den lokala sekten och tänker till lite granna.
Bakgrund
För cirka ett och ett halvt år sedan hette Stuttgarts tränare Trapattoni. Den klassiske rävige gamle italienaren, med så mycket framgång och kunskap. Han var hos Fc Bayern München i två etapper och tog sig an VfB Stuttgart. Det skar sig. Milt sagt. Efter att ha bänkat i princip samtliga stjärnor, kommit ihop sig med ledningen, spelat ett sagolikt tråkigt spel och i princip spelat oavgjort saå ofta han kunde så fick han sparken. Mitt i början av vårterminen av sitt första år i VfB. Ersättaren lurade i vassen. En fullständig nobody. Armin Veh. Själv var jag mycket upprörd. Jag hade nog tänkt mig Christoph Daum, en Ottmar Hitzfeld eller annan gosse, som kunde få fart på pojkarna. Nejdå, in med nobody Armin Veh. Jag kräktes i min lilla lya och väste ur mig ord som "Veh-mod" "Rätt eller Vehl".
Veh var dock känd för sin offensiva läggning och man gav honom säsongen ut att få VfB på fötter. Det gick inte alls och VfB klappade ihop fullständigt och slutade nia. Det kom sedan som en total överraskning att man lät honom fortsätta. Det var den nya sportchefen Horst Heldt, som kände Veh sedan tidigare, som övertalat presidiet och framför allt den svårflörtade hunden Dieter Hundt. Men Veh fick fortsätta och rullade in på tyskt Bundesligaterritorium med en försäsong av träning och taktiska eskapader. Det var dags för Tyskland att möta Armin Vehs nya VfB.
Lagbygget
Under sommaren rensade Veh och Heldt friskt i laget. Själv undrade jag: Vem skall göra målen? Tomasson var en självklarhet. Med rätt miljö, så gör han lätt tio baljor. Men sedan? Den misslyckade Cacau, den valpige Gomez? Jag annonserade på E-bay efter en Stürmer. Laget såg annars intressant ut och skulle nog kunna nosa på en UEFA-cup-plats igen. Hej vad man bedrog sig. Veh lyckades mejsla fram ett vinnande lag. Ett lag som efter fem-sex omgångar förbluffade Tyskland med ett spel, man inte sett maken till på flera år. Laget spelade en offensiv fotboll, med sex-sju man i anfallsvågor, snabbt kortpassningsspel och med avslut på fasta situationer, som laget inte varit i närheten av under året innan. Det fanns teknik, snabbhet och även spelare som kunde hålla i bollen. Till detta en ungdomlig spjuveraktighet, som man bara hittar i Stuttgart. Tomasson avyttrades till Villarrel efter att Cacau-Gomez öst in mål.
*Die Routiniers
Veh och Heldt byggde laget kring en rutinerad stomme. Med Timo Hildebrand, Fernando Meira och för den delen Jeronimo Cacau fanns spelare med erfarenhet från Bundesliga. Till detta fanns spelare som efter hand sorterades ut, men som stod för väsentlig kunskap och hjälp som komplementspelare och på träningen: Heiko Gerber, Silvio Meissner och Markus Babbel.
Här har vi rutinerade spelare med erfarenhet från landskampsspel och Bundesliga. De känner till olika arenor, spelare och olika situationer.
*De revanschsugna
Sedan behöver laget spelare som behöver visa något, som vill ta i det lilla extra för att slå sig fram till en bra position. Trapattonis spel hade misshandlat en hel del och det fanns spelare som behövde tränga sig fram för att inte förlora landslagsplatser och få speltid. Här har vi Thomas Hitzlsperger, Ludovic Magnin, Marco Streller, Mathieu Delpierre och JonDahl Tomasson.
*Die Jungen Wilden
Ett lag är då inte komplett utan lite ungdomlig fägring och VfB Stuttgart är en härlig jordmån för unga vilda sydtyskar. Redan under Magaths tid lanserades uttrycken "die jungen Wilden" och nu är utgåva två framme. Med spelare som Mario Gomez, Sami Khedira, Christian Gentner, Roberto Hilbert, Andreas Beck och Serdar Tasci trycker laget fram inte mindre än sex man som under året tillskansat erfarenheter från U19/U21 landslagen samt A-landslaget. De unga vildarna behövs för dess ungdomliga enthusiasm, orädda spelande och initiativrikedom. Här har VfB en skatt och med Rainer Adrions hjälp kommer det mer. Tobias Feisthammel, Manuel Fischer, Christian Sauter, Patrick Funk, José Ikeng med mera, står vid dörren.
*Exoten
Sist men inte minst. De exotiska inslagen, som en liten krydda i spelet. Heldt/Veh vågade någonting som ingen i Bundesliga vågat förut. "Fiesta Mexicana". Med Pavel Pardo och Ricardo Osorio klev två sombreroklädda mexikaner in i laget och erövrade Bundesliga. Till detta för vi Antonio da Silva, brassen med många år i Bundesliga samt Arthur Boka, en pilsnabb teknisk ivorian. Sist men inte minst Alexander Farnerud, som kanske inte ser exotisk ut, men känns exotisk eftersom han har varit så långt borta från spel. De exotiska inslagen har varit av det slag att de inte lanserats som stjärnor utan som komplementspelare, vilket har hjälp till i framgången.
Horst Heldt
Vi avslutar med en av de stora hjältarna. Den lille Heldt, som under sitt första hela år på sin post har lyckats med mängder av smågodis. Han har förhandlat fram nya avtal med Tasci,Khedira, Hitzlsperger bland annat och sett till att laget får en ny målvakt i Schäfer och back i Gledson. Framför allt dock är hans samarbete med Veh den stora behållningen. De känner varandra väl och vet var gränserna går. Heldt lägger sig inte i spelsystem utan håller sig till det fotbollsmässiga och gör detta på ett mycket bra sätt.
Till allt detta kommer en säkrare ekonomi, en säkrare ledning och förtroende och allt detta, men det tittar vi över en annan gång när solen går upp. Tre dagar kvar...
