Efter matchen-krönika: Murphys lag råder
Uppenbarligen hade inte Werder Bremen hämtat sig efter urladdningen och kämpainsatsen mot Inter i onsdags. Stuttgart, som hade haft en mer vilsam afton mot Warna, var helt klart piggare i såväl ben som huvud och hade inga problem med att besegra Werder. 4-1 blev det till slut, och det var mer det faktum att VfB missade en massa målchanser än Werders försvarsspel som höll siffrorna på den nivån.
Prolog
Eftersom Murphys lag just nu reglerar mitt förhållande till TV och Werder Bremen kommer det här att bli en tämligen oortodox matchrapport. Att dessutom försöka skriva den efter sju timmars intensiv opera-repetition (ja, ni läste rätt) gör inte det hela enklare. Hjärnan har tagit ledigt, man känner sig allmänt groggy (även i spiknyktert tillstånd) och kroppen vill bara sova. Detta innebär att de normala spärrar man kanske förhoppningsvis har, inte fungerar längre, vilket i sin tur betyder att sågningar kan bli mycket värre än de annars skulle ha varit och att spelare som kanske förtjänar ett positivt omdöme i stället får ta emot gigantiska hyllningar. Men eftersom nu Werder åter såg till att åka på storstryk på Mercedes-Benz-Arena är kanske risken, eller chansen, att det ska bli några längre lovsånger tämligen begränsad.
För att kunna skriva en vettig rapport trots operasjungande och utförande av mer eller mindre suspekta handlingar på scenen var DVD:n igång därhemma så att jag skulle kunna kolla på matchen i efterhand. Nu hade tyvärr inte de första 30 minuterna kommit med och fem minuter in i andra halvlek gick strömmen, med följd att resten av matchen raderades. Ett redan tidigare av utmattning känsligt humör blev inte bättre. Slutresultatet 4-1 hade också en viss inverkan. Men man kan se det positivt – jag fick se de sista 15 av första och de fem första av andra och under den tiden höll Werder nollan.
Nu vet ni förutsättningarna.
Första kapitlet – halvlek ett
Werder Bremen hade en tuff match tidigare i veckan. Kanske borde tränare Schaaf ha ändrat mer i startelvan sedan i onsdags för att få in spelare som inte hade en CL-match i både huvud och ben. Nu hade han bara bytt ut avstängde Per Mertesacker och petat in Fritz i laget i stället. Fritz tog hand om kanten och Prödl tog Mertes plats i mitten.
Hemmalaget var bättre från avspark till avblåsning – det svider visserligen att säga det, men så var det. Den lilla del av matchen jag lyckades få se visade mer än väl att så var fallet. Efter 18 minuter kunde Khedira runda Tim Wiese och sätta 1-0 i tomt mål. Werder däremot var aldrig målfarliga på allvar. Rosenberg hade nån halvchans, men det var hemmalaget som skapade möjligheter och som fick något uträttat. En hörna för Stuttgart i den 29:e minuten nickades undan av Pasanen. Dock inte mer lyckosamt än att han nickade bollen rakt framför fötterna på Träsch, som drog iväg ett skott från 20 meter och det så bra att han gjorde sitt första bundesliga-mål. Innan paus hade Werder ytterligare någon halvchans och en god portion tur. Prödl och Hilbert var inblandade i en situation i Werders straffområde som mycket väl kunde ha resulterat i en straffspark, Nu lät pianist Fandel pipan vara, ingen straff för hemmalaget och 2-0 stod sig till halvtidsvilan.
Kapitel två - halvlek två
Thomas Schaaf gjorde ett försök att förändra matchbilden till andra halvlek och bytte in Hunt och Sanogo och plockade av Pizarro och Baumann, men fortfarande var det bara Stuttgart som fixade målchanser värda namnet. Å andra sidan hade de så många att det hade räckt åt båda lagen. Werder-dödaren Gomez, Tasci, Heber, Träsch med flera kunde ha utökat hemmalagets ledning, men det blev Hilbert som satte trean i minut 63.
Två minuter efter 3-0-målet lyckades Werder äntligen få till ett svar på tal och vem skulle fixa det om inte Diego. En äkta brassefrispark som skruvade sig in vid vänstra krysset gav Bremen ett reduceringsmål. Nu försökte de grönvita gå framåt, men de fick inte igång sitt spel och Stuttgart var nog aldrig direkt oroade. Spiken i den grönvita kistan kom två minuter innan full tid när Lanig, som precis blivit inbytt tvingade Wiese att hämta ut bollen ur sina nätmaskor för fjärde gången. 4-1 blev slutresultatet. Tyvärr var det rättvist.
Epilog
Nu borde det vara dags för den stora sågen. Frågan är bara vem som ska sågas idag. Det finns säkert individer som gjorde en mindre bra insats, men på det hela taget är det här sånt som händer efter en rejäl urladdning som den mot Inter. Hela laget var avslaget och fick egentligen ingenting att fungera. Schaaf borde kanske ha startat med fräscha killar, men å andra sidan sägs det att det är idiotiskt att ändra på ett vinnande lag. Det hade med andra ord kunnat bli fel hur han är hade gjort. Eller rätt om det hade velat sig så.
Kanske ska Werder-spelarna och Schaaf vara j-ligt tacksamma för att strömmen gick och jag inte kunde se färdigt på matchen. Nu blev det inga sågningar jämns med fotknölarna bara för det. Men efter nästa katastrof-förlust kommer det att låta annorlunda, var så säkra på det. Då kommer eventuella syndabockar att drabbas av samma öde som en del av mina motspelare i operan. Och det blir inte roligt för dem. Vad jag har för roll? Lönnmörderska.
Matchfakta:
VfB Stuttgart: Lehmann - Träsch, Tasci, Osorio, Magnin (83. Kovacevic) - Khedira, Hitzlsperger - Hilbert, Boka (77. Rudy) - Gomez (86. Lanig), Cacau
Werder Bremen: Wiese - Fritz, Prödl (79. Almeida), Naldo, Pasanen - Baumann (46. Hunt) - Frings, Özil - Diego - Rosenberg, Pizarro (46. Sanogo); auf der Bank: Vander, Boenisch, Vranjes, Jensen
Mål: 1:0 Khedira (18.), 2:0 Träsch (29.), 3:0 Hilbert (63.), 3:1 Diego (65.), 4:1 Lanig (88.)
Domare: Fandel (Kyllburg)
Varningar: Gomez, Boka, Lehmann – Fritz, Diego, Pasanen, Hunt
Publik: 55.800 (utsålt) Mercedes-Benz-Arena
100% Werder
