Tops und Flops im Schwabenland 23/11
Världens bästa målvakter samt livet på den slaka linan.
Jo men visst, i stort sett varenda målvakt som besökt Stuttgart under sensommaren, hösten och nu den annalkande vintertiden har gjort insatser som borde ge befodran till nästa års VM. Senast var Hertha Berlins Drobny som tog allt och lite till, annars har det varit tämligen fritt blås riktning Berlins mål men icke denna gång. Givetvis skall det läggas till den brutala oförmågan att kunna göra mål. Nu när VfB väl hittat en kille som snokar runt kring straffområdet likt en Gerrard eller Totti, tänker på Kuzmanovic, ser en kortglad domare Gagelmann till att ta honom bort ur laget. Vi får hoppas att Kontrollausschuss ser milt på saken, trots allt var det Kacar som gjorde sig själv mest illa med sin frivolt framåt och lätt i sidled. Det är verkligen en utmaning att skrapa ihop positiva saker men skam den som ger sig, nu kör vi!
Tops!
1. Ett enat Tyskland.
Dessa tre ord syftar även på 20-årsjubiléet av Tysklands återförening men det jag tänker på är givetvis den våg av sympatier som sköljt över landet efter Robert Enkes bortgång. Den genomsympatiske Enke, som en gång var på gång till VfB, har gett landet en tankeställare och prestationsångesten ett ansikte. I våra tider av dålig världsekonomi med hög arbetslöshet samt ett ibland omänskligt högt tryck på dem som har ett arbete att gå till har vi börjat glömma bort att se på människorna runt om kring oss. Tre ting kommer jag speciellt minnas, 1. Den otroliga uppslutningen och den värdiga minnesstunden på gamla Niedersachsenstadion. 2. Teresia Enkes otroliga mod att gå ut i massmedia och berätta om sin makes sjukdom och deras kamp tillsammans. 3. Tyska fotbollsförbundets ordförande Theo Zwanzigers ord "Fotboll är inte allt, fotboll får inte vara allt". Samtidigt blev denna tragiska händelse ytterligare ett bevis på hur mycket fotboll betyder för många människor, hur den i ljusa och svåra stunder kan förbrödra och samla ett folk.
2. Underläge
Efter ytterligare en match då VfB spelade en motståndare mot väggen större delen av de 90 minuterna kan laget bara ta med sig känslan av att det är väldigt lite som fattas. Nu väntar två tuffa bortamatcher, Rangers i morgon tisdag och sen Leverkusen, som spelade galant mot Bayern München senast. VfB slår ur underläge och det kanske kan vara gott så, vi minns med glädje matchen mot Sevilla där spanjorerna var rejält illa ute. Nån gång måste det lossna för Schieber, Cacau (som vissa kommentatorer envisas med att kalla Casau!), Pogrebnyak och kanske till och med Marica. Det sista var inget skämt!
3. Zdravko Kuzmanovic
Det här är intressant, mycket intressant. Vilken inställning och tändning han visade senast. Stuttgarter Nachrichten spekulerar till och med att han är lagets hemliga kapten, notera att Hitzsperger återigen blev utbytt. Flera matcher har det varit oändligt nära för serbschweizaren och i lördags fick han äntligen göra ett mycket viktigt mål. Jag inbillar mig att VfB skulle vänt matchen om inte domaren kommit emellan med det där hemska andra gula kortet. Mera, mera, gärna redan i morgon.
Flops!
En vecka med massor av domartabbar.
Visst, vi är alla människor men visst har det varit lite väl mycket?
Henrys hands mot Irland i den avgörande kvalmatchen, Scharners hands Spurs-Wigan (spelade inte sååå mycket roll), Stephen Irelands 2-1 mot Liverpool ur offsideposition, Kacars filmning som visade ut Kuzmanovic, två klara röda kort för Nürnberg mot Wolfsburg, en karatespark i ansiktet som inte ens gav frispark, en riktigt ful spark i skrevet av ex VfB-keepern Rafael Schäfer som inte blev nånting förutom att Dzeko förmodligen tog det mycket lugnt på träningen idag.
Fast å andra sidan, det kan bara bli bättre eller hur? Nästa gång jag sitter framför burken så har VfB heroiskt slagit Rangers på Ibrox med 4-1 och kikar jag ännu längre framåt i kristallkulan så ser jag att Cacau avgör i 75:e minuten på BayArena med en stänkare i Adlers borte kryss. Ahh, allt känns redan lite mer positivt. Inget "blärren" här inte, ty. weinen, sv. gråta.
Däremot undrar jag hur jag kunnat missa entertainern Michael Bublé? Hans livedvd (finns även som cd) "Meets Madison Square Garden" är ju hur bra som helst.
Bis zum nächsten mal!
