Tops und Flops im Schwabenland 30/11
Verbala örfilar, full katastrof från början till slut men ändå ljusglimtar.
Cannstatter Volksfest slutade för många veckor sen men någon har glömt kvar en gräslig hemsk berg och dalbana, den verkar stå parkerad precis intill VfB:s klubbhus. Krisen var ju borta, den försvann i onsdags på Ibrox i Glasgow och skulle aldrig återvända blev det sagt. Vad gjorde den då i Leverkusen i söndags? Varför kom den tillbaka ytterligare stärkt av höstvindarna och första adventsglühwein? Prövningarnas tid tycks konstant och varje match en cupfinal. Tråkigast är nog att fansen har tappat tålamodet, det tog bara fyra dagar från festen i södra Glasgow. Att vara parkerad på 17 plats i Bundesliga tar på krafterna men kavla upp ärmarna, än är det inte över.
Veckan som gått sammanfattar jag så här.
Tops!
1. Champions League som terapi.
Mitt i allt elände har VfB två matcher i rad visat att man kan och vill hänga på i Europaspelet. Matchen mot Rangers var säsongens bästa insats tillsammans med bortamatchen mot Frankfurt. En för alla, alla för en var mottot för dagen och framtiden såg ljusare ut igen. På tal om finalmatcher kommer ytterligare en inom kort, matchen mot Unirea avgör om det blir CL eller EL efter jul och nyår. Kanske inte det vettigaste att pyssla med just nu men utmaningar gör tillvaron mer intressant.
2. Sebastian Rudy, 19 år
Att leta ljusglimtar är en kul sysselsättning, då och då finner som bekant även en blind höna ett korn. Kanske har VfB och Babbel hittat något riktigt spännande för framtiden i Schwarzwaldpågen från Villingen-Schwenningen. Hos VfB sedan 2003, landslagsman i U-18, U-19 och U-21, debut i A-laget 13/9 2008 mot Hoffenheim borta. En snabb och finurlig mittfältare som gjort sina bästa matcher på högerkanten. Mot Rangers gjorde ynglingen sin hittills bästa match och dessutom sitt första A-lagsmål. Med tanke på att till exempel Roberto Hilbert glömt hur man spelar fotboll finns det hopp om mycket speltid framöver.
3. Svavelos
Normalt kanske mest kul om man bor på Island men i söndags eftermiddag skedde ett utbrott av sällan skådat slag. Den annars så stoiskt lugne Horst Heldt gick på så att tyska Skyreportern nästan tappade bort sig i sändning. "Vi spelar ihop till skit. Vad vissa av spelarna levererar här idag, nånting liknande har jag aldrig upplevt, tränaren borde byta ut samtliga elva spelare. Vi ligger på sjuttonde plats och spelar med klackar och petningar, ett, två , tre tillslag, det är full katastrof". Meningarna går säkert isär huruvida det är speciellt produktivt eller positivt men jag tycker personligen det är bra att någon reagerar. Hellre det än att skicka flygande tändare riktning Hilbert efter matchen såsom några uppretade sk fans gjorde.
Flops.
Och vinnarna är: Lehmann - Osorio, Tasci, Delpierre, Boka - Träsch, Rudy - Hleb, Gebhart (Hilbert 46 - Pogrebnyak (Marica 73), Cacau (Schieber 46), samtliga aktörer i pinsamheterna som skedde på BayArena 29 november 2009. Som sagt, alla lag kan förlora någon gång men inte på detta sättet. Skäms, glöm inte bort och gör aldrig om det!
Funderar på våra anfallare som gör det mesta på plan utom att göra mål, hur länge skall det fortgå tro? Det kan på schwäbisch utryckas nånting i denna stilen, " Widdr danäba, do kennsch graad uff dr Sau naus", på tyska "Wieder daneben, es ist zum Wahnsinnig werden".
På svenska "Utanför igen, det är så att man blir tokig". Personligen har jag upplevt en säsong med Malmö FF där Edward Ofere och Wilton Figureido under en lång period gjorde det till en konstart att bränna målchanser, nu får jag samma mög serverat en gång till förvisso av fyra killar istället för två. Att ha favoritlag är i sanning en prövning, Joakim Thåström tänkte kanske likadant när han skrev Fanfanfan? Hur som helst, i bakgrunden rullar utmärkta Be-Bop-A-Lula hela djävla dan, ett bistert album som passar till fint höstmörkret såsom fikonmarmelad till Gorgonzola. Har ni inte redan lyssnat, ge det en chans! Med dessa ord släcker jag datorn för ikväll och riktar in mig på sista avsnittet av I Zlatans fotspår och är samtidigt tacksam att den långe skänkte lite glädje i söndags kväll.
Bis zum nächsten mal.
