Tops und Flops im Schwabenland 7/12
Nu börjar det likna dokusåpa i Schwaben.
Förra veckan satt jag och skrev om berg och dalbanor, mörk höstmusik, svavelos samt lite annat löst. Efter de senaste dagarnas turbulens känns det nu som om jag sitter och tittar på en sämre dokusåpa. Folk som kommer och går, vissa sammanbitna, andra förbannade, somliga uppgivna, nån skojare, ett par förvirrade samt en lynchmob som gått över gränsen. Nu är det måndag och den värsta krutröken verkar ha lagt sig men det är bedrägligt att tro att det kommer bli lugn och ro nere på VfB-Clubzentrum. Christian Gross, en man som får Feliz Magath att se ut som en mysfarbror, har lämnat det trygga Schweiz för tredje gången i sin karriär. Kollega Falk har redan talat om det tveksamma att ha en ex-Tottenhamtränare vid rodret men jag sa till honom att allt Gross gjorde var att köra en säsong riktigt i dyn. Som Arsenalsupporter såg Falk det positiva i det minnet. Mycket har dock hänt sedan den korta Londonsejouren och med FC Basel har Gross över lång tid tagit en gammal storklubb, om än schweizisk, uppåt igen. Utan honom skulle inte det nya St. Jakob finnas, inget CL-deltagande etc. För en klubb av VfB:s typ anser jag att man genom åren haft alldeles för många tränare, bara under dom åren som jag medvetet följt dem har 24 tränare passerat revy (jag räknar sedan 1978), det är givetvis på tok för många. Kontinuitet har aldrig varit VfB:s starkaste gren. Mitt i all denna röra gör jag ett tappert försök att få ihop veckans lista.
Tops.
1. Handling och konsekvens.
Låt mig med en gång klargöra, vilket jag även tidigare gjort, att jag är emot sparkandet av tränare till höger och vänster. Det är ett tufft jobb att ha och kvar när tränaren fått dra vidare finns alltid samma spelare som varit bidragande till att laget ligger där de gör i tabellen. Samtidigt har det varit nerförsbacke i stort sett hela hösten och trots alla goda intentioner tappade till slut Babbel kontakten till laget, det syntes mer och mer för varje match som gick. Jag tror fortfarande att den gode bayraren (en kombination av ord ni inte kommer höra ofta från mig) har en framtid för sig som tränare. En snabbanalys är att han hade för många olika idéer som han på så kort tid som möjligt ville ha in i spelarnas huvuden och det blev lite för rörigt för dem. Det kändes panikartat och omkastningarna blev för många. Denna trupp har potential till så mycket mer och styrelsen försökte visa tålamod men har nu även visat mod genom att våga ändra. Naturligtvis hinner Gross inte påverka laget tillräckligt inför Champions League på onsdag men jag hoppas att det kan bli två trepoängare i alla fall i Bundesliga innan juluppehållet och så tar vi det därifrån.
2. Ställningstagande
Markus Babbels sista presskonferens var en samlad sak och jag måste säga att jag var imponerad över hur välformulerad han var. Babbel talade om en omtumlande tid och hur han tog över ett lag i ett prekärt läge som sedan mot allas förmodan tog sig ända fram till Champions League. Hans insats för klubben och laget var total även när han hamnade i kläm med tyska fotbollsförbundet tack vare sin tränarutbildning. Sedan följde hans reflektion över lördagens händelser, det som skedde innan och efter matchen mot Bochum. "Jag är helt klar över att när resultat inte uppnås måste man dra ett streck nånstans. Men något annat måste jag också få ur mig. Scenerna som utspelade sig igår har gjort mig väldigt betänklig. Som spelare har jag aldrig upplevt någonting liknande. Att klubbens egna fans stormar lagbussen innan match och skriker dödshot mot spelarna, det har ingen förtjänat. Dessutom nu, när vi minns tragedin med Robert Enke, kan vi fastställa att det var rent hyckleri. Vi spelade i går med två 19-åringar som tack vare detta blev rädda och osäkra, precis som resten av laget." Tack Markus Babbel!
3. Nya kort, nya insatser
Många spelare får chansen att börja om på noll, kanske ger det en positiv effekt, i alla fall kortsiktigt. Banta truppen måste Heldt fortfarande. Under tiden fram till vinterpausen kanske jag äntligen får se den där trotsreaktionen jag alltid tjatar om.
Flops!
Tack var vare en drös med individer med begränsad förmåga att skilja mellan rätt eller fel är flopen given, kanske den säkraste under 2009. Aldrig, aldrig, aldrig blir det okej att hota fotbollspelare eller någon annan idrottsperson till livet. Jag leker med tanken på hur dessa störande element i samhället hade känt om ett par tusen chaoter hade knackat på dörren hemmavid, hetsat, skrikit, kastat bengaler och allmänt betett sig som grottmänniskor. Jag tror att det kanske gett lite perspektiv men jag är långt ifrån säker. Fy f-n vad dessa typer förstör sporten.
Så där, det gick ju faktiskt. Allt medan Tom Petty skrålar på om Spike på Spotify, Petty var ju rätt stor innan Free Fallin och alla de där mainstreamlåtarna. Sen finns det andra som gjort tolkningar som fått tiden att stå stilla, tänker främst på Johnny Cashs version av I won't back down med en försiktig Petty i bakgrunden. Känns som ett bra tema för VfB tiden framöver, nu gäller det verkligen att kavla upp ärmarna för inte skall vi ligga och slåss med Bochum, Hertha och Nürnberg i botten. De har ju verkligen gurktrupper jämfört med VfB. Nog med, Ois-ois, oonedschieda gega Bochum, so a bschiss, på tyska eins-eins, unentschieden gegen Bochum, zu blöd, på svenska ett-ett, oavgjort mot Bochum, vilket skit. Som sagt, det är nya tider nu.
Bis zum nächsten mal.
