Smärtor i Stuttgarts alla lagdelar
"Arbeit ist schwer, ist oft genug ein freudloses und mühseliges Stochern; aber n i c h t arbeiten - das ist die Hölle.“
Den gamle tyske nobelpristagaren Thomas Mann, som bland annat skrev familjedramat Buddenbrooks tänkte till på det ovanstående. Han sade också "Fleiss ist die beste Form von Leidenschaft" och jag undrar om inte Thomas Manns citat borde stå i katakomberna på Mercedes Benz Arena. Det borde ligga kopiehögar av dessa citat på stolarna i omklädningsrummen och så fort Delpierre nickat undan en boll, så skall han han göra tolvhundra situps och skrika "Fleiss ist die beste Form von leidenschaft". Supertyskt.
Nu är det inte så. Inte riktigt. Men Stuttgart ger vad de har å planen, men det räcker inte och med elva matcher kvar på årets ligaspel, så ger jag mig i kast med en analys av vad som gått fel; vad är det som hänt, men också några purfriska råd om hur man undviker den djävulshåla som kallas Zweite Liga. För er som är Stuttgartfans; detta blir ingen rolig läsning.
Målvakt
Sven Ulreich hade det inte lätt. Han fick ta över efter den store Jens Lehmann; gjorde tre-fyra matcher ifjol och gjorde bra matcher och en stabil insats. Men då fanns Lehmann som stabil back-up och första match. Årets insats av Ulreich har varit mer än godkänd. Han har räddat Schwabens hjältar i många matcher. Senast i Benfica så var han strålande exempelvis. Han har blivit bättre i luften, bättre på att styra sitt försvar och skapat sig pondus i luftrummet. Problemet han har är rutin i positionsspelet och i den innersta boxem, där han inte dominerar. Han tajmar oftast sina utrusningar konstigt och blir ofta överspelad då.
Skall man spela Ziegler eller Bernd Leno istället? Inte alls. Visst kan Ulreich behöva en paus ibland, men då han inte spelat dåligt, så bör han fortsätta spela.
Backlinjen
Högerbacken
Det säger sig självt att detta är ett problemområde, då Stuttgart spelat med sex man på denna plats detta år - Degen, Funk, Celozzi, Bikakcic, Boulahrouz och Träsch. Just nu spelar Boularouz på denna plats och han har gjort det säkert och utan fel. Men han går knappt över halva plan. Säkerhet är hans devis.
Högerbacksplatsen har varit ytterligt problematisk detta år.
Degen och Celozzi var tänkta att dela på platsen, men båda har varit skadade en längre tid.
Bikakcic fick chansen, men misslyckades, då han tappade markering mot Dortmund exempelvis.
Funk gjorde det habilt, men så kom Nürnberg-matchen.
Christian Träsch är en "Mädchen für alles" och kan spela en mycket bra högerback, men passar bäst centralt.
Återstår; Khaild Boularouz.
Jag tycker också att Labbadia skall låta holländaren avsluta säsongen på högerbacken. Ge killen självförtroende!
Mittbackar
Jag trodde inte detta. Detta är ett av lagets centrala områden, som har funkat så genomgående bra genom alla år. Så kom 2010/2011 och det inleddes med att Delpierre och Tasci var skadade i perioder och Niedermeier fick oförskämt mycket speltid och var en klar säkerhetsrisk. Rensningar, dålig tajming i passningsspel ochmissade markeringar. En kakafoni av missar. tyvärr har Delpierre-Tascis samarbete varit katastrofalt. Matchen mot Leverkusen var ett klockrent exempel. Vem tar Kieesling vid 1-0? Vem hjälper Ulreich vid 2-1? Nürnberg-matchen var en rad av misstag och felbedömningar. Tyvärr är Niedermeier inte mycket att ha heller. Det är nästan så att jag skulel vilja se Gentner som mittback igen. Han gjorde några matcher i höstas och var inte oäven. Jag misstänker dock att Tasci-Delpierre lider av att inte spelat ihop så mycket, så det bästa är säkert att låta dem fortsätta.
Vänsterbacken
Under hösten undrade man om det var Christian Molinaros bror som kommit till Stuttgart? Sedan kvicknade han till under vinteruppehållet och har gjort flera bra matcher, men så kom det en liten fadäs vid 4-2 till Leverkusen. 3,5 miljoner EURO kändes som etg bra kap, men de Juve-fans som garvat åt Molinaro sitter nu och skrockar. Tyvärr är alternativet Boka skadad, ty det hade varit ett positivt alternativ då Boka är en av de spelare som hållit under säsongen.
Molinaro gjorde en fantastisk vår för ett år sedan. Dags att hitta denna vårform igen.
Centrala mittfältet
Det som såg så bra ut ett tag har bliviit en akilleshäl. I Christian Träsch har vi en av landets bästa defensiva mittfältare. En superlunga som springer tills benen inte bär honom längre. Tyvärr är han överallt och poppis i alla led, ty han är väldigt allround. Träsch har docj sett trött ut och inte kunnat ge de impulser han normalt skall kunna göra. Zdravko Kuzmanovic är upp-och-ned. Lika bra som han var bitvis mot Leverkusen, lika "grottenschlecht" kan han vara. Kuzmanovic hamnade på avvägar med Jens Keller och trots en bra försäsong, så har han börjat att spela bort sig från startelvan igen. Ty det finns några andra alternativ. Christian Gentner, som återkom från Wolfsburg, är ett alternativ, men hans vänsterfot gör att han gärna flyttas ut till vänster. Timo Gebhart är en annan spelare, som egentligen är skolad som central mittfältare, men som spelas på kanten; Patrick Funk är även han skolad som defensiv spelare och spelade där under UhrenCup på försäsongen och så Mahmadou Bah, som värvades extra för att ta denna position. Här finns alternativ, men om något är bättre än det andra, det undrar jag. Vad som skulle vara bra är att få loss Träsch från skitgörat framför försvaret, så att han kan agera fritt framåt. Då måste man spela en Funk eller Bah snarare än Gentner, Kuz.
Offensiva mittfältet
Här saknar Labbadia en säker vänsterkant. Boka, Audel, Didavi, Hajnal,Gentner finns som alternativ till vänster, men alla utom Didavi är spelare som har andra platser som sin bästa position. Den bästa lösningen har varit Boka under hösten och våren. Ivorianen har varit en av klubbens genomgående bästa spelare under säsongen. Didavi inledde bra, men blev skadad. Mörkhyade Didavi kan utvecklas till något intressant, då han har en massa tricks i kroppen, men är lite vek i närkamperna. Bra på fasta situationer. Gentner har varit ett stort frågetecken, då han har slagits med väderkvarnar och publiken som undrat om det finns "ångervecka" på den forne schwaben. Hur Tamas Hajnal tar plats i offensiven blir intressant. Jag är en stor beundrare av ungraren, som har en härlig offensiv, bra fot och spelsinne och kan operera från båda kanterna, men trivs bäst bakom forwards. Vad händer när Audel är frisk? Elson finns också som alternativ om han orkar att ta sig tillbaka.
På högerkanten har Timo Gebhart oftast spelat, men nu har han fått konkurrens av Shinji Okazaki, som avancerat framåt. Okazaki blir spännande att följa. En bra löpare med bra sinne för passningen och målet. Här finns också Martin Harnik, som gjort flest mål i klubben i år, men som oftast trivs när han får hoppa in. Gebhart känns ändå som det bästa alternativet just nu. Högerkanten är dock väldigt drabbad av det faktum att högerbacksplatsen varit så svag. Bollarna som kommit fram har varit miserabla och de har mest fått bistå i försvarsarbetet.
Om Labbadia väljer att spela 4-2-3-1, som tyska landslaget så har han ett bra alternativ i Hajnal centralt. Okazaki kan också gå in i denna rollen liksom Elson.
Forwards
Med japanen Okazaki, så har Labbadia sex alternativ. Pogrebnjak, Harnik, Cacau, Marica,Okazaki och Schipplock. De två förstnämnda har spelat på sistone med Cacau som börjar återkomma tlll vigör igen. Jag tror inte på Marica och Schipplock under resten avsäsongen utan att det snurras runt på fyra stycken. Pogrebnjak är på väg tillbaka och Harnik-Cacau lär vara den troliga startelvan framöver. Cacau behöver ett par mål; då vaknar han från sin dvala och börjar leverera bra saker. Harnik orkar sällan en hel match dock och här kan japanen Okazaki blir nyttig. han verkar vara bra tränad och åter från Asian Cup. Det stora problemet hos VfB har inte varit målskyttet. Laget gör mål från många håll och kanter och både Pogrebnjak och Harnik har gjort tiotalet mål. Problemet är att anknyta till matcherna innan och högprestera igen. Pogrebnjak är viktigare än vad man tror längst fram. Han är den ende av forwardsen som har lite tyngd.
*****
Man kan sammanfatta med att VfB har en jobbig tid framför sig. Det finns ingen klar ledare i laget. Jag ser inte heller någon som kan ta den stora ledarrollen. Cacau brukar få på sig att försöka ta den rollen, men han brukar svära sig fri och säga att han inte är en ledare. Delpierre är kapten, men en tystlåten herre. Chritsina Träsch eller Kuzmanovic måste kliva fram och en Christian Gentner, som har varit med ett tag. Dessa är spelarna som måste lyfta laget och ställa dem i en ring och prata maktspråk. Just nu finns det ingen och samtidigt är det stora frågetecken i alla lagdelar. Vad händer framöver...?
