Äntligen kom urladdningen
Fördämningen brast.
Som en vårflod, som kastar sig fram i naturen, som tar med sig grenar, dy, fiskar och småkryp och som förgäves försöker sig ta sig förbi en stor damm; det samlas ihop, det växer och frustrationen ökar.
Men så brister det. Fördämningen ger vika och vattnet får forsa fritt och det blir liv- och lekfullt igen.
VfB Stuttgart slår Borussia Mönchengladbach med 7-0. Det var kanske ingen vårflod; snarare en höststorm, men det kändes som en hel dalälv. "Mein lieber, schorrli, das weer a Hamme". 7-0 på Mönchengladbach, det var precis vad som behövdes, det var vad VfB och den röda bröstringen behövde för att få bort krisstämpeln från laget, för att slippa brottas med gamar på träningen och för att Gross skall få tänka fritt.
Helt plötsligt ser det ljusare ut. Efter 3-0 mot Young Boys, så gjorde man nu 7-0 på Gladbach. 10-0 på två matcher, det är en ren injektion av moral i kroppen det och nu rullar det snabbt vidare med Nürnberg och Leverkusen.
Det är naturligtvis olika orsaker till att det helt plötsligt lossnade. Delpierres återkomst, att Gross helt plötsligt har ett helt lag att jonglera med; Camoranesis och Didavis kantspel; Pogrebnjaks mer offensiva framtoniing, då han är i boxen och bara i boxen, 3-0 mot Young Boys skapade ett visst måtta av arbetsro med mera.
Men 7-0 ger mersmak för framtiden och samtidigt undrar man hur frontzeck tar hand om detta hos die Fohlen. 14 insläppta mål på tre matcher. Det är mycket det.
