Adventsspecial: Life of Kiessling
Vi börjar idag med den adventsspecial som kommer i fyra, eventuellt fem, delar. För allas trevad rekommenderar jag att ni har sett Monty Pythons Life of Brian innan ni läser. Auf geht's!
”Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Jogi Löw inte ännu var ståthållare i die Mannschaft.
Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Uwe, som genom sin härkomst hörde till Kiesslings hus, begav sig från Nürnberg i Oberfranken upp till Hansestadt, till FiWos stad Hamburg, för att skattskriva sig tillsammans med Hertha, sin trolovade, som väntade sitt barn.
Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba av betong, eftersom betong var Uwes absoluta favoritmaterial i världen.
I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Hans härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Varför? Ja, det är ganska enkelt. De hade just avslutat en lång natts drickande och då den ena var minderårig, trodde de att det var fabror Aina som hälsade på. Men ängeln sade till dem:
”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i FiWos stad, han är Fussballgott, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.”
”Ett nyfött barn i en krubba? Känns väl ganska banalt, eller? Några kännetecken som bör vetas om? Någonting som gör honom speciell? Förutom det där att han är gudomlig och det där.”
Ängeln blickade ner på dem, skenet förstärktes kring hans hjässa. Hans ögon smalnades av och han svarade herdarna med gudomlig stämma.
”Han är inte född i en Adamsklädsel, nej det är han inte, ty det ska ni få se. Han föddes med tröja nummer 14.”
Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
”Ära i höjden åt Fussballgott och på jorden fred åt dem han har utvalt.”
När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen, sade herdarna till varandra:
”Låt oss gå in till Hamburg och se det som har hänt och som Han har låtit oss veta.”
Det är supertidigt på morgonen i Hamburg. Det är inte ens morgon. Man skulle kunna säga att klockan är kvart över e. Kr och mörkret ligger tätt över den unga Hansestaden vid Elbe. Mörkrets lugn bryts av ett barns skrik. Hade man velat sova hade man varit vansinnig. Vansinnig. Likväl, så var inte direkt fallet just denna kväll. Ty det fanns ett speciellt skimmer kring ett speciellt stall i stadens utkant och just dit var två herdar, den ena lite yngre än den andra, på väg. Deras gångstil vittnade om en tuff natt på Reeperbahn, men det antog de var att göra Pro Forma efter en tuff vecka med ovanligt ofogliga får.
Herdarna drogs till det skrikande barnet, som en fluga mot ljus, som Helene Fischer till en cupfinal. De knackade på trädörren, men iddes inte tveka mer. Tänk om de var sena till Fussballgotts födelse? Ack! Den ena stack in huvudet och harklade sig.
Moder Hertha:”Oh! Vilka är ni?”
Herde 1:”Vi är två visa män.”
Hertha: ”Ska ni inte vara tre? Men vad gör ni här, i ett smutsigt stall mitt i natten? Låter inte som att ni är så visa ändå…”
Herde 1:”Tja, vi är fåraherdar också. Och astrologer! Vi har följt polstjärnan hit!”
Hertha: ”Va? Är ni galna?
Herde 1:”Vi har kommit för att prisa detta nyfödda barn!”
Hertha:”Va?”
Herde 2: ”Vi vill bara hedra honom!”
Hertha: ”Förnedra honom? Ni är ju fulla! Ut med er! Ut! Ut! Störtar in här i första bästa stall med en önskan om att förnedra ett litet barn?”
Herde 1: ”Va? Nejnej, hedra! Vi MÅSTE se honom!”
Hertha: ”Nejnej, ut härifrån. Vad är ni gjorda av, kommer in här och vill hedra ett spontant fött barn. Nejnej, ut med er. Hedra någon annans unge istället, vi vill inte ha er här!”
Herde 2: ”Vi kom hit på grund av en ängel!”
Hertha: ”På grund av Holsten, skulle jag säga.”
Herde 1: ”Vi måste se honom! Vi har med oss presenter!”
Hertha: ”Ut!”
Herde 1: ”Guld! En Frankfurt-tröja! En potentiell landslagsplats!”
Hertha: ”Gu-Guld..? Varför sade ni inte det? Kom in, kom in i värmen. Ursäkta röran, det har varit en tuff natt. Vad är en landslagsplats, förresten?”
Herde 2: ”Det är när man får representera Tyskland!”
Hertha: ”Ryssland? Nejnej, det är ju en diktatur! Kasta bort den landslagsplatsen, den vill vi inte ha. Så! Ni är astrologer! Säg mig, vilket stjärntecken är han?”
Herde 1:”Stenbock.”
Hertha: ”Åhå. Vad betyder det?”
Herde 1: ”Inte mycket. Han är ganska tråkig, fyller ju år på juldagen, inget kul egentligen. Men han är även Fussballgott!”
Hertha: ”Är alla stenbockar Fussballgotts?”
Herde 2: ”Nä.”
Hertha: ”Tänkte väl det!”
Herde 2: ”Vilket namn tänkte ni ge honom, denne store Fussballgott?”
Hertha: ”Äh… Stefan!”
Herde 1 och 2: ”Stefan, du helige Fotbollsmirakel. Rädda oss från ondo, rädda oss från denna ödemark i vilken vårt landslag är Gud förgätet.”
Hertha: ”Jaha, jaha. Gör ni detta ofta?”
Herde 2:”Vad?”
Hertha: ”Detta hedrande, gör ni det ofta?”
Herde 2: ”Nae, inte direkt. Men vi ska nog tacka för oss!”
Hertha: ”Jaha, men det var trevligt av er att poppa in. Ni får gärna komma förbi någon mer gång, ta gärna med mer presenter. Även om ni kan skippa landslagsplatsen, den har vi ingen nytta av.”
Herdarna tackade för sig och gick, men när de såg att det där ljuset de hört om inte kom från stallet de besökt, utan från det precis bredvid blev de ack så förfärade. De stampade in, knuffade ner modern och tog tillbaka presenterna. De gick in till grannen och erbjöd presenterna till den riktiga Fussballgott, han som skulle dö för de tyska anfallarnas synder, han som skulle frälsa landet från ondo. Där bjöds det på ebbelwoi och Handkäse.
Lille Stefan började gråta, men moder Hertha bara smällde till honom.
Hertha: ”Håll käften.”
