Analys; Truppen
Med friska ben i vintervärmen i Marbella, så tar vi oss an VfBs trupp. Hur har den fungerat under hösten? Jag gör några nedslag i truppens samansättning och lyfter det som lyftas bör och lämnar lite kritik till det som behövs.
Målvakter
Florian Müller, Fabian Bredlow, Florian Schock
Här är nog fortfarande juryn ute och funderar på hur man vill göra med målvaktspositionen framöver. VfB har de senaste åren med Gregor Kobel varit väldigt starka och Florian Müllers första år var inte alls oävet, men saknade toppar och kontinuitet. Under 21/22 hade han också Covic under en tid och tillsammans med en skada så fick Fabian Bredlow ställa sig i målet. Säsongen 22/24 har givit femton matcher och "Flo" har stått i samtliga matcher, medan Fabian Bredlow har tagit två cup-matcher. Förvisso är Müller den spelare som enligt "Kicker" fått bäst snitt-betyg under hösten, men trots detta har han i en hel del matcher sett osäker ut. Han inledde mycket starkt i den första matcherna och hans räddning mot Köln är definitivt en av höstens bästa. Men mitt under hösten - i matcher mot Frankfurt, Wolfsburg, Bochum och Dortmund så såg han direkt svag och osäker ut. Fansen är inte odelat positiva, utan ser Müller som en riskfaktor. Det som hela tiden hålls emot honom är att han inte är speciellt ljudlig och inte rör sig så mycket i straffområdet, utan primärt är en målvakt med bra reaktioner och på linjen.
Bakom finns Fabian Bredlow, som är en bra och habil andremålvakt med några säkra cupmatcher bakom sig. Florian Schock har fortfarande inte spelat någon match och är uppe för att se och lära. Han har ett halvdussiin matcher i Regionalligan hittills.
Försvararna
Waldemar Anton, Konstantin Mavropanos, Dan-Axel Zagadou, Atakan Karazor, Pascal Stenzel, Joshua Vagnoman, Borna Sosa
Matarazzo och Wimmer växlade runt mellan tre- och fyrbackslinje under året. Man hade stora planer med Vagnoman, men denne blev utvisad och sedermera skadad och kunde bara göra ett halvdussin matcher, Istället blev det Anton, Mavropanos och Ito, som alltsom oftast spelade i försvaret, Pascal Stenzel och Atakan Karazor fick en hel del speltid, men oftast som inhoppare. Zagadou togs in sent och gjorde sex matcher, medan Borna Sosa gjorde tolv matcher- oftast som Wingback snarare än som ren vänsterback.
Jag saknar ledaregenskaper, kraftfullt agerande och direktiv från försvaret. Det finns helt enkelt ingen riktig ledare som kan kliva fram. Waldemar Antons säsong exempelvis har varit riklig med fel. Mot Leverkusen i sista matchen exempelvis stod han helt stilla nör Diaby kom farande. Han var felplacerad Herrman gjorde mål mot Gladbach och hade möngder av osäkta ingripanden mot Bochum och Frankfurt. Mavropanos jar räddat ett par mål för VfB då han varit på plats när bollen passerat Müller, men även här brister det i kontinuitet, passningsspel och uppspelen. Förvisso tar han många nickdueller och sätter sig i respekt, men jag saknar ledaregenskaperna.
Mittfältarna
Wataro Endo, Enzo Millot, Chris Führich, Lilian Egloff, Tanguy Coulibaly, Nicolas Nartey, Naoriou Ahamada
Matarazzo och Wimmer har snurrat runt med uppställningarna på mittfältet och det måste ha varit svårt för en Silas exempelvis som lyfts mellan vänstermittfält och forward under hösten. Inledningsvis som mittfältare med långt mer defensiv inriktning och sedan som toppforward. Ahamada och Endo har varit de fasta centrala mittfältarna under hösten. Ahamada såg urstark ut på försäsongen och inledde bra mot Leipzig och Werder Bremen, men orkade inte hela hösten. Killen är bara 21 år gammal och enormt utvecklingsbar och ett rejält kraftpaket. Kapten Endo har sprungit mest i laget om man tittar på distans och matcher. En duracellkanin på mitten som vinner många dueller centralt. Fjärde mest vunna dueller i Bundesliga under hösten. Tyvärr har mittfältet präglats av mycket skador och dålig kontinuitet. Nicolas Nartey och Tanguy Coulibaly var skadade större delen av året. Lilian Egloff- ynglingen, som varit skadad, fick mer och mer speltid och här kan det verkligen finnas något att bygga på. Bra spelsinne, rörlighet och bra passningsfot. Chris Führichs första år i VfB var sisådär. Skadad halva året och sedan när han återkom så tog det tid innan han kom upp i någon fart. Säsongen 22/23 har varit ett steg framåt för den rörliga och offensive Führich. Fortfarande skapar han dock för lite chanser. Kvar är den passningsskicklige Enzo Millot, som har en av de högsta andelen perfekta passningar i laget, men här saknas hårdhet och styrka. Han väger för lätt när han är på väg framåt.
Bakom dessa lurar supertalangen Laurin Ulrich, som fått smaka på Bundesliga och som har en ljus framtid.
Forwards
Serhou Guirassy, Silas Katompa Mvumpa, Tiago Tomás, Juan José Peréa, Luca Pfeiffer, Thomas Kastanaras
Jamen vad har vi då här. Ett riktigt hopplock utan större spets. Än så länge. Serhou Guirassy lånades in från Rennes för att ge tyngd i luften och i anfallet. Han har bidragit med bland annat detta, men också med mål. Fyra mål från den kraftfulle gossen från Guinea får betraktas som godkänt. En som haft det svårare är Luca Pfeiffer. Värvad från Midtjylland för att ge längd och tyngd i anfallet när Sasa Kalajdzic försvann. Efter utvisning i första matchen har hans speltid varit begränsad. Tyvärr är han också en rätt begränsad spelare. En klassisk spelare att lyfta långt på. En som skall in och stångas med kvarten kvar i syfte att vinna matchen eller bärga poäng. Än så länge utan utan mål. En spelare som dock är på väg framåt rejält är Tiago Tomás och även Silas Katompa Mvumpa. Den förstnämnde har långsamt levererat farligheter med sina snabba fötter och låga tyngdpunkt. Målskytt ett par gånger och finurliga asists. Silas inledde som mittfältare, men är som bäst när han får gå som ytter, använda sin snabbhet och avighet, skära in och skapa chanser. Här finns en bra utvecklingskurva.
Kvar i anfallet är Peréa, vars statistik visar att man inte tror på honom. 8 matcher och sammanlagt knappa hundra minuter i laget. Förvisso gör han alltid ett bra defensivt jobb när han spelar, men jag misstänker att hans speltid även framgent blir begränsad. Thomas Kastanaras har endast luktat på Bundesliga hittills och det verkar vara ett steg för stort för honom. Än så länge.
