Borta hemma - hemma borta
Välkomna till Stuttgart - ett lag man inte förstår. Inte alls.
På hemmaplan - dvs tyska Bundesliga - så går det inte alls. Laget sladdar i botten av tabellen, uppvisar osäkerhet, missade målchanser, amatörfel och förlorar matcher på löpande band.
På bortaplan - dvs Europa League - så har vi spelat fyra matcher. Vunnit fyra och är kvalificerade för nästa runda. Erklär das mal!
Fansen är bitvis lika förvånade som övriga världen. Hur kan man vinna matcher med 3-0, 2-1, 2-0 etcx i Europa och visa upp ett säkert, sensationsfritt spel utan större störningar och ha en sådan krissituation i Tyskland. Därtill alla skador som finns i truppen. Ändå spelar man ut Getafe med 3-0.
Analyserar man detta så hittar man säkert en hel del spelmässigt intressanta saker, även fast man kan kontstatera att Keller inte ändrat på spelsystemet nämnvärt. Det är fortfarande 4-4-2 med en "dubbel-sexa". Det som skiljde Getafe-matchen från andra matcher spelmässigt var att han hade en klar vänsterkant. Två vänsterfotade spelare som inte gärna går inåt i banan utan som håller sin kant. Molinaro-Boka. Normalt sett vänsterbackar. Detta var en bra lösning för det blev mer plats på mittfältet. Han valde att bänka Träsch, som spelat massor och överallt, till förmån för nyförvärvet Bah. Denne Bah gjorde en habil insats och var säker med bollen. Bollen rullade oftast rätt, han täckte upp bra framför mittbackarna och tillät Kuzmanovic att irra iväg på offensiva utflykter. Det blev mer en diamant än en normal "dubbel-sexa".Sedan blir det självfallet säkrare med Delpierre i försvaret. Han dominerar luften på ett helt annat sätt. Tyvärr fick han utgå efter en halvlek. Niedermeier-Tasci spelade ihop ett par minuter och sedan klev Molinaro. Som tur är så var Getafe mycket dåligt och störde knappt mittbackarna.
Jag gillar vidare hur Harnik tar mer och mer plats. Pogrebnjak dansade en sommar i början av serien med flera mål. Han har gått in i dvala, som den ryska björnen. Cacau har varit skadad-frisk-skadad-halvskadad och ur form. Harnik är en cup-kille och har i prinicp gjort mål så fort han fått chansen. Intressant spelare utrustad med bra spelsinne och bra skott.
Men så denna cupglädje och ligaångest. Jag tror man kan spåra det till ett par saker.
* Det är lättare att koncentrera sig på cupen. Det är i princip ren utslagning och allt gäller för just denna matchen. Laget fokuserar kring uppgiften och vidare har nästan alla cupmatcher legat efter en förlust i ligan, så det har varit en revanschlusta som har spridits i laget. Man har flyttat boll lite extra, gjort en bredare laginsats och ställt upp för varandra.
* Motståndet i cupen har varit bedrövligt. Vare sig Odense, Young Boys eller Getafe har hållit någon större klass. Getafe - för att vara ett La-Liga-lag har varit riktigt uselt. Ingen fantasi, inga bra spelare och uruselt spel. Odense slog Young Boys igår, men det har varit dåligt motstånd och ser man över de olika grupperna så är nog denna grupp den sämsta i Europa League.
* Bundesliga får större fokus i form avb att det är klubbens "Bread-and-Butter" och knyter det sig där, så ökar diskuissioner och press. Laget har ingen bra rutinerad stomme, som snabbt kan ställa sig upp och ta tag i laget. De hade behövt en Meira, Hitzlsperger eller rutinerade spelare som Meissner etc för att infjuta klassiskt VfB-mod i laget.
Efter 3-0 ser jag dock framåt. Werder Bremen i helgen kommer att bli en intressant och sedelärande match. Jag tror som alltid på VfB. I själen har jag en liten bröstring. Också.
