Borussia Dortmund - VfB 4-4

Säsongens mest osannolika andra halvlek bjöd på underhållning utöver det vanliga, det var ingen match för människor med svaga nerver. Dortmund spelade överlag som det mästarlag man är och troligen blir men VfB bestämde sig för att uträtta stordåd. De sista tjugo minuterna i denna batalj kommer det pratas länge om, Sven Ulreich menade att det är nånting att ta upp med de framtida barnbarnen.

Vart börjar man efter denna underhållning och omtumlande upplevelse? Att Borussia Dortmund spelar Tysklands mest attraktiva fotboll vet alla redan och efter VfB:s senaste prestation mot Nürnberg var jag inte beredd på vad som komma skulle. Bruno Labbadia har under veckan varit tjurig på alla dem som gnällt på VfB:s tröga spel och icke publikfriande spel, alla som såg denna match fick ett och annat att tänka på. Sen får det inte glömmas att mötet VfB och Dortmund emellan i höstas var också en mycket sevärd tillställning, dock inte i klass med gårdagens batalj. Vad vi fick se speciellt i andra halvlek var inget annat än ren propaganda för Bundesliga och tysk fotboll. Av med hängslen och livrem, full fart framåt.

Hos VfB var Ibisevic tillbaka efter avstängning och skada, istället för avstängde Cacau. Sakai fick agera på högerbacken igen och till vänster Boka. Tasci fick börja på bänken, Maza och Niedermaier från start. Jag nämner speciellt backlinjen eftersom de fick att göra med en gång från det att domaren blåste till spel. Dortmund verkade sugna på att ta vid precis där man slutade mot Köln senast. Kagawa, Kuba och Lewandowski var mycket rörliga och Dortmund känns som ett lag som kan hitta offensiva lösningar på alla defensiva utmaningar. Nyss nämnde Kagawa är inne i ett stim och därför föga oväntat att matchens första chans kom från hans fötter, Ulreich bra med. Därefter visade VfB att de ville vara med och spela, ett så offensivt Dortmund lämnar en hel del ytor för motståndarna men det gäller att spela snabbt om man vill utnyttja det. VfB har ett lite mer omständligt spel framåt, många bollberöringar och många passningar. Därför hann Dortmund jobba hem och började om från början igen. Hyperfarlige och snabbe Lewandowski var nära att ge hemmalaget ledningen och denna gång fick Ulreich hjäp av Sakai för att freda målet.

Tamas Hajnal kom hyggligt in i matchen och började förstå att snabba passningar var receptet. Under ett anfall med fart visade det sig att även Dortmund kan gå bort sig. Hajnal underbara inlägg nådde Schieber ensam vid den bortre stolpen. Med full kraft bredsidade Schieber bollen precis över ribban, Weidenfeller var överspelad. Så när ett chockerande mål för VfB men spelet gick vidare. Dortmund kom i sin starkaste fas under vilken VfB fick försvara sig med alla till buds stående medel. Igen var det Lewandowski som höll sig framme, Ulreich timade sin utrusning väl så att Niedermaier hann ställa sig på mållinjen och kunde nicka undan bollen. Dortmund kröp närmre, hemmasonen Grosskreutz träffade Ulreichs ribba.

Mitt i Dortmunds press en briljant kontrastöt av VfB och plötsligt var Ibisevic fri med Weidenfeller. Ibisevic var förbi och Weidenfellers kropp träffade Ibisevic över foten, Westfalenstadion höll andan men domaren friade. Mindre saker än så här har blivit straff och reprisbilderna visade att det vore korrekt att blåsa. Weidenfeller försökte dölja sin skuld genom ett ofint protesterande och var upp i ansiktet på domaren samtidigt som han propsade på varning för Ibisevic. Weidenfeller skall vara otroligt glad att han inte själv fick ett gult kort för tilltaget. Spelet vände och nytt Dortmundanfall. Sakai tappade position högerkanten och det blev fritt fram för inlägg. Maza och Niedermaier tappade sina markeringar och Kvist nådde inte upp luften. Khels nick trillade ner på Kagawas fötter och från nära håll stänkte japanen in bollen i mål. Ett rättvist ledningsmål måste sägas. 1-0 i paus och visst var Dortmundspelarna säkre på tre poäng redan här.

Om inte då så i alla fall när Dortmund fortsatte trycket direkt efter paus. Först träffade Pisczek stolpen med ett skott. Sen slarvade VfB i en kontring och gav bort bollen på högerkanten. Arthur Boka, som hade en miserabel kväll, struntade i markeringen på sin kant och därför kom Kuba fri med Ulreich och sköt in 2-0. Dortmund tryckte på för att stänga matchen men lyckades inte få till det. Istället började främst Kuzmanovic och Kvist ta över mittfältet, de båda alltmer offensiva när Hajnals bränsle började ta slut. Kvist som inte är typen att komma till avslut ofta, gjorde en offensiv räd och avslutade med ett kanonskott som rammade Weidenfellers bortre stolpe. Dortmund insåg att VfB hade något på gång och ställde om till mer avvaktande spel och det fick sina effekter. Minuterna senare var Ibisevic nära att nicka in ett reduceringsmål. Labbadia reagerade och bytte ut tröttkörde Hajnal och in kom Gentner. Molinaro tog över efter Boka och därmed fick vi ett vapen på vänsterkanten.

Nu släppte alla dammar. Gentner hade bara varit inne några få minuter när han slog sitt första avvägda inlägg mot den offensive Niedermaier. Bayraren brdesidade elegant fram till en fri Ibisevic som torrt och välplacerat slog in 2-1. Dortmund tappade initiativet och VfB vädrade blod. Ny VfB-kontring, starke Ibisevic vann nickduellen mot Subotic och där bakom kom Schieber dånanade som ett expresståg. Schieber tunnlade Piszcek, kämpade sig förbi Hummels, lätt ur balans rundade han Weidenfeller och med en sista kraftansträngning slängde han fram högerfoten och fick precis in bollen vid stolproten, ett fightermål av sällan skådat slag. VfB rejält uppskruvade och Dortmund temporärt lamslaget. Kuzmanovic och Kvist väldigt offensiva, VfB gick nu för seger mot alla odds. Dortmunds Kehl tappade bollen i en spelvändning, till vänster stack omedelbart Schieber i djupled. Kuzmanovcs passning var perfekt och denna gång drog Schieber till med sin vänsterslägga och helt plötsligt var ställningen 3-2 till VfB, allt inom loppet av åtta minuter, en otrolig scenförändring.

Vad så med elva minuter kvar att spela? Backa hem och bevaka ledningen och låta Dortmund komma in i matchen igen eller fortsätta framåt? Någon direkt strategi hann jag inte se mer än att VfB blev övermodiga. Vid ett nytt kontringsförsök passades bollen upp i mitten på egen planhalva där Harnik var omringad av tre Dortmundspelare. Ett vansinnesbeslut och eftersom matchen var som den var kom straffet direkt. Bollen direkt upp till straffområdets utkant där Hummels dröjt kvar, i brist på andra alternativ sköt han in kvitteringen till 3-3 precis intill Ulreichs högra stolprot. Kunde det bli värre? Visst kunde det bli så. Nu svängde matchen över till Dortmund igen och pådrivna av sin mäktiga gula vägg fick man en i VfB-perspektiv fullständigt onödig hörna. Även om spelet vid fasta situationer blivit bättre de senaste veckorna så kändes det givet att lagen om alltings jävlighet skulle aplliceras just i detta ögonblick. Hörnan lågt slagen men VfB tappade markering och nyss inbytte Perisic fick så klart drömträff på en dropvolley och bollen rätt upp i nättaket. Matchen hade svängt igen och allt kändes över och förbi. Om det nu inte vore för att de rödvita tog all sin frustration, all återstående energi och gav det en chans till. Dortmund var nöjda och tänkte bevaka ledningen matchens sista fem minuter. VfB tryckte upp allt man hade, när Dortmund inte var resoluta nog lyckades inbytte Bah fiska tillbaka bollen och la ut den på vänsterkanten till Molinaro som i lugn och ro måttade ett inlägg mot den bortre delen av straffområdet. Inlägget lite långt men Schmezler och Hummels krockade i luften. Gentner som avvaktat den duellen snodde åt sig bollen och med en skottfint och därefter en vänsterkanon i mål avslutade han denna bisarra halvlek. Medan VfB firade som de vunnit matchen föll många Dortmundspelare ihop på marken, förtvivlade över poängtappet.

Det är inte ofta man får se en fotbollsmatch med alla dessa ingredienser och vändningar, det fanns inte en tråkig sekund under nittio minuter plus tillägg. Dortmundfansen kan vara lugna, fortsätter laget spela så här är mästartiteln i hamn om några veckor. För VfB-spelarna var det ett bevis på att det både finns kunnande och karaktär i laget. Kopiera denna insats och det kan bli en kul avslutning av säsongen. Härnäst väntar Mainz hemma lördagen 7 april.

Matchens lirare:  Sven Ulreich
Nästan stört omöjligt att plocka en spelare efter en sån här match men valet föll till slut på Ulreich. Helt chanslös på samtliga mål men höll ända VfB kvar i matchen med några fantastiska parader. Trots det uppskruvade tempot och de många baklängesmålen behöll Ulreich sitt lugn och gjorde sitt bästa matchen igenom.

0 kommentarer

Christian Weste2012-03-31 16:00:00