Christian Gentner - Mellan himmel och helvete
Det finns alltid, i varje lag, en spelare som publiken riktar in sig på när det blåser snålt om laget. En spelare som kanske inte riktigt uppfyller fansens förväntningar, en spelare som har ett beteende på planen som inte alltid uppskattas eller som publiken anser inte gör vad han skall. I Årets VfB heter spelaren Christian Gentner.
Vi skall dock veta att Christian Gentner är en Schwabe. Från den lilla orten Nürtingen utanför Stuttgart. han vandrade hela vägen genom Nürtingen till VfBs ungdomslag och var sedan med 2006/2007 och tog ligaguld. Horst Heldt ville förlänga med den lovande spelaren, som mest var en trupp-spelare, men Gentner valde att flytta på sig och landade hos Felix Magaths Wolfsburg. Det är väl här problemen börjar.
När Gentner spelade i VfB tidigare var han en allsidig mittfältare. Löpstark med bra tryck i offensiven. En "Playmaker"-typ, som skulle ligga och hovra bakom anfallet. När han flyttade till Wolfsburg, så sadlade Magath om honom till en mycket framgångsrik vänsterbreddare framför Marcel Schäfer. I det blixtrande anfallsspel som Wolfsburg under några år spelade med Zwetschge Misimovic, Dzeko och Grafite, så fick Gentner massor med härliga bollar i offensiven, hade spelskickliga spelare med sig som inte ville annat än att ha bollen, möta bollen och vara spelbara. Under ett par år, så gjorde Gentner massor av målgivande passningar och en hel del mål. Det var dock inte svårt i den miljön.
För två år sedan var hans séjour i Niedersachsen över och som Bosmanfall, valde han att flytta hemåt igen. Horst Heldt tog emot en dubbel Bundesligamästare, som utvecklat sin offensiv massor och som skulle bli en viktig kugge i det lag som Christian Gross skapade. Men det gick fel från början. Det var en del skador på laget och han fick flytta ned som mittback under försäsongen. Sedan skulle schweizaren triza runt med laget till oförbätterlighet och Gentner fann sig spela till vänster, till höger, som defensiv och som offensiv mittfältare. Det hela blev inte bättre av att laget inte vann och då Nürtingen-bon på plan aldrig tycks ha bråttom och ha en stor felpassningskvot, så började visslingarna direkt. Men mycket är fel i detta. Gentner har förvisso ett löpsteg som förvillar. Det ser inte ut att gå speciellt fort och han ser inte så intresserad ut, men statistik visar att han är både snabb och löper en hel del på planen. Vidare ligger han högt upp i passningskvoten. Men publiken måste ha någon att gnälla på.
Det skall dock sägas att Gentners insats i VfB hade kunnat vara bättre. Det man saknat från honom, som ändå är en tvåfaldig Bundesligavinnare och tillika landslagsman, är att han skulle kunnat ta upp ledarpinnen när det blåser kallt. Han skulle ha kunnat gå i fronten och tryckt på laget. Det hade kunnat komma mer initiativ och rörelse från honom. Som läget är idag, så är han mellan himmel och helvete i Labbadias värld. Ibland spelar han från start, ibland bänken och senast - mot Kaiserslautern - så fick han tre minuter på slutet. Mycket beror på vilken spelstil Labbadia vänder. Ett 4-2-3-1 är nog mer lämpat för Nürtingen-gossen, som då kan använda flanken som tillhåll. Publiken har ändå valt sida. De visslar så gott de orkar och det är inget som den gode mittfältaren är så förtjust i, men menar också att "Min tid kommer". Han står med fötterna på jorden, Christian Gentner, men vacklar samtiduigt mellan himmel och helvete. Månntro vad hans framtid har att utvisa.
