Der Tag danach...
Första seriematchen avklarad.
Glada Schwaber tar sig hem med en pinne. Bättre start än ifjol naturligtvis då inledningen var katastrofal. En pinne mot nedflyttning, säger den bittre och karge Schwaben. Det skall dock mycket till för att glädja gossen från de glada kullarna kring Stuttgart. Det krävs jobb, mod och mycket tålamod att få Stuttgarts trogna att kasta upp ett leende och få upp tro och mod. Jag är dock ingen Schwabe. Inte alls. Här finns varken blod eller svett från området. Jag kan ha 12,5% tyskt blod i mina ådrar, beroende på om dåtidens Schlesien låg i Tyskland, vilket det troligtvis gjorde, men jag har föga nytta av det. Möjligtvis skulle det vara min onormala böjelse för tysk schlager som ligger i de 12,5%.
Men en pinne gav ändå mersmak och jämför man med matchen mot VfL Bochum så var det klara framsteg och en sammanhållande insats som kunde ha givit 3 poäng. Här och var fanns det positiva och negativa saker att ta med sig. Låt mig kortfattat sammanfatta vad man kan ta med .
* Försvarsspelet
Jag tyckte laget agerade väldigt samspelt denna dag. Daniel Schwaab och Toni Rüdiger agerade väldigt aggresivt mot Hrgota och Raffael. Schwaab styrde som en riktig general framför Ulreich, som i sin tur var aktiv och högljudd i målet. Jag gillar också hur Klein följde med på kanten och agerade löpare på hela linjen, offensivt som defensivt. Go Sakai på vänsterbacken känns dock som en liten nödlösning fortfaramde. Jag saknar säkerheten i hans spel och hans mod. Han vågar knappt komma fram på kanten utan lämnar gärna över bollen till andra. Defensivt hänger det ihop dock och det var i allmänhet svårt för motståndarna att nå igenom. Till detta skall man lägga det defensiva kopplet på mittfältet Gentner och Romeu som vann en hel del bollar. Kanske inte så många luftdueller, men tog bort en del del tänkta inspel från Gladbach. Jag gillade samspelet mellan Gentner och Romeu. Det fanns ett bra samarbete som visade på att någon gick framåt och någon höll ihop det bakåt. Oftast Romeu som stannade.
* Det offensiva spelet
Fullständigt obefintligt - i princip - i första halvlek. Varken Harnik, Didavi eller Maxim kunde förse Ibisevic med bollar. Den sistnämnde var också väldigt bra tagen av Jantschke under matchen och det kändes som att det var på fasta situationer, som "Vedo" skulle kunna uträtta något. I andra halvleken hände dock något. Dels gjorde Maxim mål, men samtidigt så visade man upp en frejdig anfallsfotboll när Gladbach låg på. Då kom kontringarna och vi fick se bra löpningar från både Harnik och Maxim. Daneil Didavi fastnade dock ganska ofta och hans roll som "10" funkade inte alls. Han fick ofta vända hem eller spela ut på kanterna istället för att söka den raka bollen. Till nästa match måste lagdelen ligga närmare varandera och jag vill se en Didavi som går mer i anfallsriktining och i djupet. Martin Harnik var dock en skugga av sig själv under hela matchen och det var inte mycket matnyttigt som kom från hans sida. Enkel att ta bort och varken Gentner eller Didavi hittade fram med bollarna. Han såg matchotränad ut. Var han det?
* Samma gamla Stuttgart?
1-0 blev 1-1 i slutminuterna. Fansen minns fjolåret med ångest, då man släppte in en tredjedel av de 62 baljorna den sista kvarten. Många poäng tappades och matcher förlorades på just detta sätt. Men kanske är det ändå inte samma gamla Stuttgart, så Armin Veh kan sin historia och sitt Stuttgart och det som verkar vara samma gamla Stuttgart kanske ändå kan förändra sig.
Sådärja.
