Det är som förgjort
Kollegan Weste kommer inom kort med en smaklig matchrapport, som kommer att smaka som sockervadd, spetsad med ättika. Dagens match mot Bayer Leverkusen slutade 2-4, men det är ett resultat som inte visar matchens skeende, men visar den karaktär som Schwabens hjältar just nu befinner sig i.
Så mycket vilja och framåtanda, men så mycket skit som händer i försvaret. Man blir som ett litet astrakanäpple på vift i päronträdet. Fullständigt fel på plats med andra ord. Långsamt seglar VfB Stuttgart, detta stolta och starka schwäbiska lag, mot den andra divisionen och man skall tacka sin skapare för att lag som Kaiserslautern och Köln inte har skapat ett större äavstånd än de fyra/fem poäng som skiljer. Det finns fortfarande en klar chans att plocka in dessa poäng, men för jösse namn, täta till försvarsspelet.
Samtidigt så var matchen mot Piller-team från Leverkusen ett stort steg framåt i form av moral, kamp och offensiv. Stuttgart förde långa sträckor matchen och från Kuzmanovic bländande skott i andra halvlek till 80e minuten, så var det bara Stuttgart. Cacau hade en boll inne, som tveksamt blåstes av, Harnik och Okazaki var framme och stötte. Gebhart snurrade och det kom inspel från både Boulahrouz och Molinaro. Det såg enormt bra ut, men bolluschlingen ville inte in. Ett 3-2-mål för Stuttgart i det läget skulle ha skakat om Leverkusen rejält, som inte hade mycket att komma med i offensiven. Castros 2-1-mål föranleddes av ett smart inlägg, där Ulreich plockade bollen och ställdes helt fri mot Castro på returen. I övrigt var Leverkusen ganska ofarliga, men när de väl fick chansen, så small det. 3-2-målet av Reinartz var ett klockrent exempel då Stuttgarts svaga sidor visas. Inlägg och där står han helt fri och trycker in bollen. Jag blir ledsen av ett sådant försvarsspel. Tasci, Delpierre, Niedermeier och Boulahrouz. Det är fyra stycken spelare, som är vana vid att spela mittbackar. De var helt vilsna. Tasci har under våren spelat sig så långt bort från landslaget att han kommer att få kvala sig in till TV-soffan för att se en landskamp.
2-4 mot Leverkusen innebär att laget släppt in 10 mål på tre matcher. För femte matchen i rad hamnar man i underläge med 1-0. Laget läcker som Titanic efter Isbergsträffen. Ulreich släpper in massor av mål och har problem i femmetersboxen, men skall egentlighen inte lastas för målen mot Leverkusen. Det är för enkelt för forwards att gå till avslut. Det verkar som att när motståndarnas anfallare kommer mot straffområdet, så viker VfB ned sig omedelbart. Träsch-Kuzmanovic skall blocka av mitten, men de spelar i ett konstigt offensivt tandem och står oftast för långt upp när motstpndarna vänder och får en lång sträcka hem. Misstagen blir ödesdigra. Molinaro idag på 2-4. han har bollen, tappar bollen och smack till Kiessling och mål.
Vi biter naturligtvis ihop, men det ser tufft ut och det ser tungt ut.
Jag ser dock en viss förhoppning framöver. Nästa omgång är Frankfurt och det har hänt vid flera tillfällen att det varit en edgång och så har man mött Frankfurt och vunnit. Dags igen?
