Helsingborg - GAIS
2 - 1

Deutschland 3-0 Holland: Schwaaarz, Rot, Gooold.....

Efter den relativt svaga uppvisningen i Kiev, behövde Jogi Löw några argument i matchen mot Holland i hans favör. Och egentligen var det upplagt för en riktig fest. Kalenderårets sista match, och detta dessutom i ett klassiskt möte med Holland. Att man ville avsluta året inför hemmapubliken med stil, var inför matchen redan betonat. Nu var man tvungen att visa det.

Tyskland-Holland, två grannländer med mycket gemensamt. Bland annat fotbollen. Ungdomssatsningen i det lilla landet är ett varumärke hos Holland, och har varit så de senaste årtiondena, något som Tyskland dragit inspiration av. Olidligt självgoda, och talar med en förfärlig brytning. Holland i ett nötskal.

Senast nationerna ställdes mot varandra var 2006. Tyskland genrepade inför hemma VM med kaptensbindeln runt Ballacks arm, Jogi Löw som sidekick till Klinsmann, och en DJ-Asamoah i omklädningsrummet. Det låter som en evighet sedan. 2-2 slutade matchen då.

Båda nationerna kommer från mindre bra resultat, Holland från 0-0 hemma mot Schweiz, och Tyskland från målkalaset i Kiev. Både ville visa att de kan bättre i detta prestigemöte. Men vem ville mest?

Tyskland ställde upp med följande elva(från höger):

Neuer; Boateng, Badstuber, Mertesacker, Aogo; Khedira, Kroos; Müller, Özil, Podolski; Klose

Matchen

En matchrapport, likt denna, går ut på att så utförligt som möjligt skildra händelserna i en match, med tyngdpunkten ligger på målen, och matchavgörande höjdpunkter från båda lagen.

Och det är där det fastnar för mig. Jag såg ett makalöst Tyskland, och ett uddlöst, vilset Holland. Jag skulle kunna skriva varje höjdpunkt och farlig chans som Tyskland skapade, men hittar ingen scen med farliga ”orangea” chanser. Därför blir det lite annorlunda denna gång.

VARNING: Om du är överkänslig mot överdriven germanofili, bör du omedelbart lämna denna sida.

Det som Tyskland visade idag, det var tysk totalfotboll. När Tyskland bygger upp ett anfall, spelar man lugnt och sansat kring mittlinjen, och håller bollen säkert. På så sätt inger man säkerhet hos motståndaren. ”Bollen är långt borta”, tänker de.

Och då smäller det. Toni Kroos hittar ut med en overklig krosspassning som sitter på läppen för Miro, som bara lättar in den mot en inrusande Müller. 1-0, och fotbollsgodis made in Germany.

Ännu en gång verkar allt lugnt och stilla. Tyskland rullar runt bollen med stor säkerhet. Och ännu en gång går det helt plötsligt ruskigt fort. Thomas Müller, som verkligen hade vaknat på rätt sida, trappar upp tempot. Han hittar ut till Özil, som slår ett perfekt inlägg till biträdande kaptenen, Miro Klose. Miro som i sin tur nickar bollen, helt otagbart mot målvaktens riktning. 2-0. Denna Miro alltså. 5 mål upp till Bomber Gerds rekord, något som man för 10 år sedan trodde var oslagbart.

Två underbara mål, det bästa hade man dock sparat till sist. De tre huvudpersonerna, Müller, Özil, och Klose var ännu en gång inblandade här. Efter att anfallet, ännu en gång, upptrappats av Müller, hamnar bollen hos Özil. Helt obekymrat, spelar Özil och Klose väggpassningar 5 meter ifrån holländska målet. Det såg småkuriöst ut. Två vita tröjor, omringade av orangea, där de vita slår väggpassningar, och springer åttor kring motståndaren. Till slut fick Özil stöta in bollen, och 3-0 var ett faktum.

3-0 målet var för mig symptomatiskt för detta Tyskland, och året som varit. Man har tagit lärdom från Sydafrika 2010, samtidigt som magin från det året inte verkar gå förlorad. Det är en sådan otrolig lätthet i Tysklands spel, att man undrar vad det är som egentligen försiggår när dessa spelare drar på sig tröjan med ”Adler auf der Brust”. Jogi Löw har hittat den perfekta balansen mellan galna genier, och de tunga defensiva pjäserna.

Och på tal om de defensiva pjäserna. Efter denna match kommer förmodligen de offensiva spelarna sno alla rubriker, vilket är förståeligt. Matchens bästa spelare, var dock ingen annan än Sami Khedira. Mitt i den offensiva totalfotbollen, fanns Sami där som lugnade ner det hela. Defensivt arbetade han föredömligt, där han vinner närkamper, och anteciperar var bollen kan, och inte kan hamna på ett föredömligt sätt. Något som han med största sannolikhet lärt sig hos Mourinho.

Vad är Tysklands svaghet, kan man då undra. Visst fanns det några moment i spelet, framförallt defensivt, där man inte var helt koncentrerad. Men ärligt talat. Inte kan man gå in och klaga på det, en kväll som denna. Fotboll handlar om att göra fler mål än motståndaren. Jogi Löws filosofi är glasklar. Anfall är det bästa försvaret. Han ser hellre en match där Tyskland vinner med 5-3, än 1-0.

Inför VM 2010 fick Tyskland en liten outsiderroll med ett utropstecken i parentes. Nu tror jag att man är redo. Hela nationen känner det. Vi ser ett Tyskland, som skulle kunna ställa upp två startelvor i världsklass. Vi ser ett Tyskland som spelar som man aldrig spelat förr. Och i slutändan tror jag att vi får se ett Tyskland bli europamästare.

AUF GEHTS!