Säsongssammanfattning - Dortmunds spelartrupp
Efter en säsong med flera höga toppar och en del djupa dalar - bland topparna kan vi räkna cupguldet, att vi vann vår CL-grupp före Real Madrid och att vi till slut ändå knep en direkt CL-plats, medan det inte går att komma ifrån bombattentatet och det publika argumenterandet mellan Watzke och Tuchel som de värsta dalarna - kan det vara på sin plats med en sammanfattning.
Jag tänker i den här artikeln gå igenom de spelare som deltagit i Dortmunds spel under den gångna säsongen. Eftersom vi under denna säsong till stor del bytt spelformation till en 3-4-3-uppställning har jag valt lite andra rubriker på spelarpositionerna än jag hade i min artikel inför säsongen.
Målvakter
Roman Bürki, Roman Weidenfeller
Bürki: Just nu självklar förstamålvakt. Gjorde till och från en del matchvinnande insatser och stod mer eller mindre alla viktiga matcher utom då han var skadad. Kan fortfarande ställa till det ibland när det ska spelas med fötter. Samtidigt är det svårt att enbart ge ris åt Bürki för den sakens skull eftersom jag är säker på att han fått de instruktionerna (om att hålla bollen på backen) från tränare och lagledning.
Weidenfeller: Fick ta över målvaktspositionen mitt under säsongen när Bürki var skadad. Visade då att han inte längre är den målvakt han en gång var. Gjorde dock en storstilad insats i CL mot Real Madrid, så det finns fortfarande en ordentlig kapacitet där. Problemet är nog främst att det inte finns någon säkerhet att han kommer att hålla den nivån vilket också sprider en oro i backlinjen.
Sammanfattning: Bürki håller som förstamålvakt även om han inte är den där superdupermålvakten som man så gärna ser. Weidenfäller lär vara andremålvakt även nästa säsong med tanke på det förlängda kontraktet. Dock finns det utrymme att ta in en ny målvakt då jag vill minnas att tredjemålisen Bonmann inte längre har kontrakt. Så frågan där är väl främst om man tänker ta in något utifrån eller om det finns någon i ungdomsleden som kan lyftas upp. Värvar man utifrån är det väl inte omöjligt att man plockar in någon som kan konkurrera mer direkt med Bürki. En lite öppen fråga där alltså.
Mittbackar
Sokratis Papasthapopoulos, Sven Bender, Marc Bartra, Matthias Ginter
Sokratis: Räknades som huvudalternativet och spelade i stort sett samtliga matcher då han var tillgänglig. Har en härligt resolut och bestämd spelstil, men kan ibland försättas i jobbiga situationer då han inte är den snabbaste och säkraste med fötterna. Men jag kan inte se att han blir utkonkurrerad under nästa säsong i alla fall - det måste finnas utrymme för en mittback som inte är spelskicklig.
Bender: Var som vanligt skadad stora delar av säsongen, och kastades sedan lite elakt in direkt i ett stormöte mot Monaco i CL där han verkligen inte gjorde någon nytta alls. Fick sedan ett par möjligheter till och visade då att han ändå är bra som mittback. Ingen kan väl glömma den räddning han gjorde när han med öppet mål bakom sig använde yttersta tåspetsen för att styra bollen i stolpen... Jag ser inte Bender som förstahandsalternativ nästa säsong men han håller definitivt som backup. Precis som Ginter är han användbar även i defensiv mittfältsposition vilket är en fördel med att ha honom i truppen. Nackdelen med Bender är att man inte kan veta hur ofta han är tillgänglig.
Bartra: Hade en varierande säsong. Inledde starkt och just då saknade man inte alls Hummels då Bartra kunde stå för samma sorts spelande mittbacksprestation. Blev sedan skadad mitt på hösten och hade det sedan svårt efter tillfrisknandet. Men med växande speltid kom han tillbaka till sin höga nivå och var väldigt saknad då han blev skadad i bombattentatet. Bartra bör nog ses som ett huvudalternativ på mittbackspositionen nästa säsong.
Ginter: Tuchel gillar Ginters mångsidighet - den fick han till exempel visa under cupfinalen där han inledde som sittande mittfältare och avslutade som mittback. Det är väl främst på den sistnämnda positionen som han gjort flest framträdanden, och det har väl varit med ganska blandade resultat. Emellanåt har det sett riktigt stabbigt ut, emellanåt har det fungerat fint. Rent personligen hade jag tyckt det var bra att ha kvar en sådan mångsidig spelare, men jag har svårt att se honom vara huvudalternativ någonstans, och skulle därför ha full förståelse för om han försvinner under sommaren.
Sammanfattning: Kvaliteten finns definitivt här, men kombinationen av ett nytt spelsystem och skador har gjort att det både saknats kontinuitet och en grundsäkerhet i backlinjen. Inför nästa säsong vet vi att Leverkusens Ömer Toprak ska komma in här och förstärka. Det är viktigt att vår nye tränare verkligen drillar in ett ordentligt försvarsspel för alla olika tänkbara spelsystem. Jag har inget emot att man byter uppställning beroende på motstånd, men då måste försvarslinjen veta exakt hur de ska agera i varje given match också.
Ytterbackar/vingbackar
Marcel Schmelzer, Raphael Guerreiro, Erik Durm, Lukasz Piszczek, Felix Passlack
Schmelzer: Som vanligt mycket stabil. Har oftast gått som vingback till vänster, men har också fått tjänstgöra som vänster mittback några gånger. Med Schmelzer vet man vad man får - i stort sett samma prestation varje gång. Hans största svaghet är tillslaget på rullande boll, men det uppvägs av hans styrkor i såväl offensiv som defensiv. Som lagkapten har han dessutom gjort insatser på planen för att lugna ner upprörda medspelare. Tillsammans med Guerreiro blir vänsterkanten välbesatt.
Guerreiro: Spelade mycket på sittande mittfält i början av säsongen där han gjorde en överraskande bra insats med sina konstruktiva beslut. Skadades sedan (en följetong det där med skadorna i BVB, alltså) och när han kom tillbaka blev han främst använd som vingback på vänsterkanten. Gjorde även där en okej insats, men var inte lika formstark som före skadan. Fördelen med Guerreiro framför Schmelzer är spelsinnet, men ibland ser han lite mer loj ut i försvarsspelet.
Durm: Har främst agerat som vinge på högerkanten den här säsongen. Han var, gissa vad, skadad större delen av den tidiga säsongen, men har fått en hel del möjligheter under våren. Durm har urusla fötter när det gäller mottagningar (kolla bara hur han i stort sett aldrig lyckas dämpa bollen eller få den med sig i sina löpningar), men han har en bra defensiv inställning och är väldigt uthållig och kan därför bidra även till ett bra kantanfall. Dessutom är han mångsidig då han även kan användas på vänsterkanten.
Piszczek: Också skadad i början av säsongen. Var sedan förstahandsval på högersidan utom då han behövdes som höger mittback. Hade ingen supersäsong - vi såg till exempel en del indianarpassningar från polacken som vi aldrig brukat se under tidigare säsonger. En del av det kan säkert tillskrivas det något ovana försvarsspelet, men det är ändå lite oroväckande när "Pisze" dessutom börjar bli lite till åren.
Passlack: Har inte haft riktigt den utväxling som många av de andra yngre förmågorna i truppen. Fick främst spela när alla de övriga var borta och tog väl aldrig riktigt chansen att visa att han borde vara förstahandsalternativet. Dock betyder inte det att han gjorde bort sig heller. Nästa säsong kan nog bli lite av "make or break" för den unge tysken.
Sammanfattning: Emellanåt har kommunikationen mellan vingback och mittback inte fungerat och det är vid de tillfällena som motståndare har kunnat vända ut på kanten och komma till farliga situationer (detta har skett på båda kanterna). Återigen måste jag understryka att det är superviktigt att verkligen få försvarsspelet att sitta. Vänsterkanten är riktigt välförsedd, medan frågetecknet är lite större på högerkanten. Frågan är dessutom om Durm är kvar nästa säsong. Här kan det behövas förstärkning. Jag har förbigått Park här men jag tar för givet att han försvinner.
(Defensiva) innermittfältare
Gonzalo Castro, Julian Weigl, Nuri Sahin, Sebastian Rode, Mikel Merino
Castro: Han är så frustrerande då han är fruktansvärt ojämn. Ibland är han rent bländande och definitivt landslagsklass. I de stunderna saknar man inte alls Gündogan. Vid andra tillfällen ser han helt hopplös ut. En sådan där som brukade kallas "humörspelare" förr i tiden. Min känsla är att Castro inte riktigt fungerar som innermittfältare i 3-4-3 då det blir viktigare att båda innermittfältarna tar stort defensivt ansvar i den uppställningen - åtminstone i den variant som BVB spelar. Dock finns det inget utrymme för honom på någon annan plats med den uppställningen - däremot fungerar han mycket bättre i 4-2-3-1, som vi dock spelar allt mer sällan.
Weigl: Hade en sämre säsong än föregående, vilket i och för sig inte är helt överraskande då han var helt bländande då. Hade dessutom också en del problem med skador (så klart). Jag tror att en del av problemen för Weigl också berodde på 3-4-3-formationen. Han fungerar egentligen bra i den, men måste ha rätt spelare bredvid sig då han själv inte är särdeles kreativ.
Sahin: Borde egentligen vara bästa komplementet till Weigl då han har defensiva kvaliteter och samtidigt har ett fint spelsinne. Främsta nackdelen är en viss långsamhet, och skadebenägenheten förstås. Fick väldigt lite förtroende av Tuchel under säsongen, vilket var lite underligt då han ändå presterade förhållandevis bra när han väl fick spela. Personligen är jag förtjust att han fick förlängt kontrakt, och jag hoppas att han får fler chanser att visa vad han går för under kommande säsong.
Rode: Under försäsongen såg han riktigt bra och rivig ut - jag jämförde honom till och med med Sebastian Kehl. Det fick jag ju äta upp, för Rode har verkligen inte varit någon stjärna. Han bör väl främst ses som en tvåvägsspelare som kan bidra i båda straffområdena, men han har absolut inte funnit någon plats i uppställningen som passar honom. Det känns som att han vore bäst i ett mittfält med 3 innermittar, men det spelar vi fruktansvärt sällan. Skulle inte sakna honom om han försvann.
Merino: Fick först mycket lite förtroende och när han sedan kastades in i hetluften fick han mycket kritik för sina insatser. En stor del av dessa problem låg självklart i ringrostigheten och att han dessutom inte hade någon fast position utan användes som både mittfältare och mittback. Det finns potential här, men det är samtidigt en hel del konkurrens på båda positionerna så det är fullt förståeligt om Merino väljer att söka sig till grönare ängder.
Sammanfattning: Inför säsongen tyckte jag att den här positionen var riktigt välbesatt. Men de prestationer vi fått här från spelarna har tyvärr inte riktigt motsvarat mina förväntningar. Nästa säsong tillkommer unge Mahmoud Dahoud som säkert aspirerar på en plats i startelvan. En besättning med Castro, Weigl, Sahin och Dahoud (samt kanske Rode/Merino) är ändå inte att förakta. Jag ser inte direkt något värvningsbehov här utifrån de förutsättningarna.
(Offensiva) mittfältare/ytteranfallare
Marco Reus, Mario Götze, Shinji Kagawa, André Schürrle, Ousmane Dembélé, Emre Mor, Christian Pulisic
Reus: Så här skrev jag inför säsongen: En viktig poängspelare som alla har full koll på. Mer eller mindre given om han är skadefri, vilket han tyvärr bara är varannan vecka. Och det håller jag fast vid fortfarande. Har vikarierat som lagkapten med den äran. Missar nu återigen en viktig försäsong och risken är förstås stor att han sedan stressas tillbaka i spel och får en ny skada pga det.
Götze: Svårbedömd utifrån det vi fick se innan han försvann på grund av sina skador och ämnesomsättningsproblem. I matchen mot Bayern på hösten var han bäste spelare på plan, och hittar han den nivån igen kan han inte hållas utanför elvan.
Kagawa: Inledde säsongen som skadad och reserv. När han sedan fick speltid var han rätt medioker till att börja med, men växte mer och mer och var Dortmunds MVP under slutet av säsongen, då han även lyckades bra som innermittfältare i 3-4-3, vilket jag hade haft svårt att föreställa mig. Är nära den nivå som han visade innan flytten till Manchester United, och jag hoppas verkligen att han fortsätter hos oss och spelar på samma höga nivå.
Schürrle: Ännu en spelare med massor av skadeproblem. Hade sin höjdpunkt på säsongen mot Real Madrid där han ordnade gruppsegern. Har inte varit lika tongivande som man vill att en landslagsspelare ska vara, men har givetvis en hög nivå inom sig. Om han kan få en riktig försäsong nu och hålla sig skadefri ser jag honom som ett klart alternativ i startelvan.
Dembélé: "Det skulle inte förvåna mig om han får spela en hel del redan den här säsongen." Så skrev jag i artikeln inför säsongen. Det stämmer ju. :) Årets sensation/genombrott. Har hittat ett fint samarbete med Aubameyang som lett till många poäng. Hans genombrottsförmåga är exceptionell, och han gör dessutom en del mål. Den stora, STORA nackdelen är hans humör - han har extremt svårt att ta motgångar och har tjafsat till sig mängder av varningar. Det MÅSTE slipas bort.
Pulisic: Jämfört med de två övriga ynglingarna på samma position är han en mer direkt spelare - hans favoritdribbling är "slå bollen förbi backen och spring förbi". Men han gör det väldigt bra och har också fått många chanser av Tuchel, främst som ytteranfallare men även någon gång som vinge. Skapar en hel del poäng och framtiden är mycket ljus.
Mor: Spelade inte lika mycket som sina unga konkurrenter Pulisic och Dembélé. Han har precis som Dembélé lite problem med humöret och är också lite för självisk i sitt spel. Men han är nog ännu mer trixig än fransmannen och kan därför skapa chanser nästan på egen hand. Om han kan lyfta blicken lite oftare och släppa bollen rätt kommer han att bli riktigt bra.
Sammanfattning: Här ska vi verkligen inte behöva värva något nytt. Det är ju en helt sjuk besättning även utan Götze.
Anfallare
Pierre-Emerick Aubameyang
Aubameyang: Skytteligaseger och 40 mål på hela säsongen. Helt OK, får man väl säga. Nackdelen med PEA är att han är en så dålig målskytt. :) Hade han satt en större procent av sina chanser hade han gjort 60 mål minst, det är väldigt många öppna lägen han missar. Bara att hoppas att karlen blir kvar i BVB även nästa säsong.
Sammanfattning: Inför nästa säsong finns alltså Auba och Alexander Isak. Hm. Och då ryktas det ändå om att Aubameyang kanske rör på sig. Hej och hå. Oavsett vilket tycker jag definitivt det behövs något nytt namn här. Även om såväl Reus som Schürrle har ersatt Auba med den äran så är de inte optimala som centrala anfallare (och dessutom är de ordentligt skadeutsatta och därför inte tillgängliga alltid).
Tränare
Thomas Tuchel
Har fått en hel del kritik från olika håll. Jag är böjd att hålla med om en del av denna - främst att han introducerat ett spelsystem som en del spelare uppenbarligen inte varit beredda på (eller rent av inte passar särskilt bra för). Däremot har han också klara styrkor. Själva spelsystemet i sig (3-4-3 alltså) ser jag som den bästa vägen framåt. Dortmund är numera ett lag som kommer att få ha bollen större delen av matchen - de dagar då vi kunde ligga och försvara och pressa till oss kontringschanser är förbi. En annan styrka hos Tuchel är hans mod när det gäller förändringar under match - det är inte sällan som vi fått se två byten i halvtidspausen. Vid ett flertal tillfällen har dessa byten också förändrat spelbilden på ett önskat sätt. Utifrån detta hade jag mycket gärna sett Tuchel fortsätta nästa säsong, men så blir det alltså inte. Vi får se vilket namn BVB kan skrapa fram till nästa säsong.
Slutsummering
Truppen ser rätt bra ut på de flesta håll. De största frågetecknen är anfallet och högersidan. Spelare som eventuellt kan få mer speltid nästa säsong är Isak, Jacob Bruun Larsen och Dzenis Burnic. De två förstnämnda kan förstås bidra på just de positionerna, men särskilt anfallet ser väldigt tunt ut ändå. Även målvaktspositionen är ett litet frågetecken då vi just nu har två målvakter och en till behövs. Dock är kvaliteten rätt hög på båda de alternativen, och det är inte lika akut med värvning där.
En hel del beror förstås också på vem som kommer att träna Dortmund nästa år. Jag ser gärna att vi hittar någon som kan bygga vidare på det Tuchel redan har gjort. Vi kommer att behöva bli allt mer inriktade på ett possessionorienterat spel och 3-4-3-systemet kan definitivt vara en väg framåt där.
