Kritiken målar igen
Hemmaplan mot Dortmund. Hm. Nu börjar uppladdningen inför en match vi vunnit de två senaste säsongerna.
I helgen möter vi Borussia Dortmund igen. En klubb som många älskar, få hatar, många vet lite om, få vet mycket om. Kärt barn har många namn; sekt, hipsterklubb, Borussia, Dortmund, 09. Ja, ni fattar. Men egentligen, oavsett hur mycket man väljer att häckla klubbens Europeiska ställning som kanske världens största och bäst dolda sekt, kan man inte komma bort från det lilla problemet som alltjämt finns där när man ska till att möta dem- Det är ett hiskligt bra fotbollslag.
Nostalgi är överskattat, men vad gäller Dortmund är det faktiskt inte detsamma. Det var bättre förr. Detta menar jag utifrån mitt perspektiv, utifrån perspektivet hos en motståndare. Vi visste hur de spelade. Varför var de tvungna att bli oförutsägbara igen?
Nackdelen, eller fördelen med den Kloppska och sedermera även Tuchelska pressen var att man alltid visste att de skulle pressa högt, hårt, intensivt och rejält. Men så är det inte längre, åtminstone kan man inte ta det för givet. Med Peter Bosz har en ny spelstil kommit in. Det är egentligen ganska oklart, man kan kanske inte ens kalla det en ny stil. Bosz har medbringat alternativ till pressen till Dortmund och detta är skräckinjagande för de klubbar som redan räknat ut Borussia Dortmunds spel. Nu vet vi inte. Det driver oss till vansinne.
Borussia Dortmund har under de senaste åren haft makalöst svårt på Waldstadion och vi har faktiskt vunnit två raka mot storlaget från väst på hemmaplan, två matcher som på ett sätt har definierat vår säsong båda tillfällena. Förrförra säsongen handlade om vår överlevnad i Bundesliga. En vinst hemma mot de svartgula var behövligt för att ha en chans i bottenstriden. Vi vann, genom mål av Stefan Aigner, en spelare som jag kontinuerligt kritiserat under säsongen på grund av hans slarv framför mål.
Förra säsongen var vi på gång och en vinst mot BVB skulle ta oss upp på Europaplats och skulle visa världen att Eintracht Frankfurt var tillbaka där de hör hemma. En vinst följde genom ett vackert mål från Szabolcs Huszti i början av första halvlek. Sedan kvitterade den suveräne Aubameyang, varpå Eintracht Frankfurt twitterkonto gick ”bananas” när den hyperkritiserade Haris Seferovic gjorde 2-1 direkt efter. Kanske skulle Reus haft en straff i slutet, men den matchen var ett exempel på när Kovac press fungerade felfritt.
Två matcher på hemmaplan, två vinster på hemmaplan, två gånger avgjort av en, av mig, hårt kritiserad spelare. Därför kommer här ÅRETS tips. Detta slår högre än Filip Wollins 3-0 till HSV mot Leipzig, kan bli mer fel än densammes 5-0 tips för Nordderbyt och kommer smaka bättre än tipset att ha kanel i dina amerikanska pannkakor. Är ni med? Det tror jag inte.
Frankfurt vinner 3-2. Dortmund gör 2-0 i slutet av första halvlek, Kovac byter ut en rivig, men ineffektiv Rebic och byter in Branimir Hrgota. Svensken kliver in och reducerar i 51:a. Hoppet sprider sig i Nordwestkurve. En långboll från Abraham studsar över Toljan och rinner fram till Hrgota som petar bollen förbi Bürki. 2-2 och Nordwestkurve skriker ut sin glädje. Nu ställer Kovac om, defensivt inställda Eintracht väljer en tvåmanspress via Haller och Hrgota. I 92:a minuten gör Hrgota en Higuan-aktig pressaktion, Bürki får panik och skjuter misslyckat bollen på Hrgota, bollen studsar upp i ribban, ner på nacken av en förvirrad Hrgota och in i mål. Hattrick. Han springer mot kurvan, drar av sig tröjan och visar upp en tröja, skriven för hand, där det står:
”Vem är värdelös nu, Falken?”
Kan det hända? Don’t tell me the odds.
